Det är få förunnat, det vet jag. Många vaknar dag efter dag och gör vad de måste för att försörja sig själva, sina familjer och för att bidra till det samhälle vi alla lever i. Det är inget fel på det, långt ifrån så är det beundransvärt; jag har själv om än relativt kort erfarenhet av det så kallade ’rat race’, ett liv i vad som kan kännas som ett hamsterhjul. Samma sak varje dag, alltsomoftast oinspirerade kontorsmiljöer och med tiden insynen om att man förmodligen aldrig kommer uppnå de drömmar man hade som barn. Man tappar på sätt och vis gnistan.

Sen finns det de som faktiskt ägnar sig åt precis det de själva vill. Vare sig det handlar om hur man försörjer sig, de människor man omringar sig med eller rentav att man hela tiden är på jakt efter ny kunskap är det just detta de flesta av oss drömmer om som barn. Att inte behöva gå igenom samma process som alla andra är något som lockar. Åtminstone för mig. Jag älskar att vakna varje morgon och börja en ny dag. Jag mår bra av att skapa, drivs av ny lärdom och personlig utveckling och kan nuförtiden inte tänka mig något annat sätt att leva mitt liv på än som ett äventyr; varje dag vaknar jag med en känsla av nyfikenhet och förväntan.

Det är just vad jag tror är hemligheten till ett lyckligt liv ligger i. Jag kommer inte ihåg vem som sa det men jag vet att det verkligen fastnade hos mig; att som barn lär vi oss nya saker hela tiden och därigenom är det just barn som besitter den där härliga livsglädjen de flesta av oss bara älskar att se. Ju äldre vi blir däremot slutar vi på sätt och vis att lära oss. Vi nöjer oss liksom och stannar från en viss ålder på ett och samma stadie tills dagen vi dör. Vi tappar med andra ord livsglädjen barn så naturligt besitter. Nyfikenheten.

Även fast jag personligen alltid älskat att läsa och lära mig nya saker, ta del av annorlunda synsätt än mina redan befintliga, är jiu jitsu ett alldeles utmärkt verktyg för vuxna att hela tiden utsätta sig för nya situationer och därigenom hela tiden lära sig. Sida vid sida med människor från alla sorts skeenden i livet, olika klassförhållanden och med annorlunda förutsättningar lär vi oss varje dag nya saker, både när det kommer till det tekniska men också om oss själva. Det är nog det finaste med den här sporten, utöver den rena glädjen i att rulla det vill säga.

Då jag gick ut gymnasiet 2010 och först på egen hand gav mig ut i världen hade jag ingen aning om vad jag skulle, ville eller borde göra. Jag är otroligt tacksam för denna tid då jag lärde mig oerhört mycket om hur saker och ting faktiskt fungerar i praktiken, snarare än i den teori vi lärt oss i skolbänken. Jag har jobbat mycket, hårt och länge, på en rad olika arbetsplatser och bredvid vitt skilda personer. Visst, jag tjänade bättre under de drygt tre till fyra åren jag var en del av den ’traditionella’ arbetsstyrkan än vad jag gör nu. Däremot lever jag idag ett liv som på alla sätt och vis är ett äventyr, med stora utmaningar, triumfer, lärdom, ett starkt egenvärde och galna upplevelser. Jag har gott om metoder att uttrycka mig på och känner verkligen hur jag dag för dag blir en bättre person. Jag har mer vänner än vad jag kan räkna och trivs verkligen med de som ständigt är runt mig. Jag har hittat min plats i livet kan man säga.

Jag älskar det jag gör. Varje dag. Även fast det då och då tar emot, både fysiskt och mentalt, vet jag att den tillfälliga smärtan så småningom leder till något gott. Det är förvånansvärt lätt att jobba hårt om man ägnar sig åt något man verkligen älskar. Jag skapar min egen väg istället för att följa någon annans och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.