I helgen var det tänkt att jag skulle göra min nogi-premiär på SGL Norr på Söders Fight Gym i Gävle. Jag var anmäld att delta i +100 i den avancerade erfarenhetsklassen. Det kändes lite si och så eftersom jag vet med mig att tiden jag spenderat på en matta utan gi är ganska liten, och jag därmed inte alls känner mig speciellt avancerad – särskilt inte när de gäller alla ben- och fotlås som man inte får göra på BJJ-tävlingar. Men jag såg också fram emot det eftersom jag inte kände någon press alls att prestera på grund av det (samt att jag är ganska säker på att det är lättare att gå från gi till nogi än tvärt om). Jag känner att jag har hyfsat bra koll på vad jag vill göra på mattan, att jag kan göra det och att jag kan ta mig ur om det är någon som försöker göra nåt osoft mot mig. Inför helgen kände jag mig även stark och uthållig. Jag kände mig också ganska snabb och smidig (för att vara större en ett normalstort kylskåp).

Antiklimaxet var totalt när jag inte fick någon motståndare. Jag blev chockad av att det faktiskt bara gick tre (3!) matcher av stapeln den ganska skönt tempererade Lördagen i Gävle. När jag började att intressera mig av först MMA och sedan grappling så var SGL en ganska big deal. Det är det tydligen inte längre, eller?

Min bild av en  deltävling i SGL var att den skulle hålla på i alla fall ett par timmar, att man skulle få chans att gå minst en match och att man skulle få chansen att kolla på i alla fall sju riktigt bra matcher. Så var inte riktigt fallet. Är det bara SGL Norr som har detta problem? Om inte; när slutade folk ställa upp i SGL? Min bild är ju fortfarande att det finns många  som tränar både MMA, SW och BJJ här omkring. Men ändå var det bara tre matcher, mycket konstigt. En jag pratade med detta om sa att: ”Det är bara de som satsar som tävlar nu för tiden. Motionärerna har slutat ställa upp i tävlingar”. Är det så? Och i så fall; varför är det så?

Jag anser att det, förutom att vara helt hemskt stressigt, pressat och nervöst, är ganska roligt och väldigt lärorikt att tävla. En risk när man tävlar är att man blir ägd och får agera brottardocka åt någon som både är bättre och starkare. Man kommer att känna sig dålig, kass och illa till mods till att överhuvudtaget fortsätta med den här skitsporten. Som grädde på moset kommer debaclet kanske bli uppladdat på Youtube, så att din familj, dina vänner och kollegor kan se det. Är det därför det är så dåligt tävlingsdeltagande?  Är det dagens individualistiska high tech-samhälle som förstört tävlingsdeltagandet? Det sägs ibland att alla är sitt eget ’brand’ nu för tiden, förstörs kanske ditt ’brand’ om du används som en golvmopp i en SW-tävling? Finns det inte plats för oss hobbygrapplers att vara med och tävla? Och i så fall; vems är felet och vad kan göras för att förändra det?

En behållning med helgens SGL var att arrangörerna tänkt till. Efteråt var det öppen matta och man fick chansen att träffa nya människor och möjlighet att brottas med nya folk. Det var väldigt roligt och jag vill tacka alla jag fick chansen att brottas med för 75 trevliga och svettiga minuter.

Frågorna som kvarstår är dock:

• Varför är det så få som tävlar?
• Hur kan man främja att fler är med och tävlar?

 

Mitt nästa inlägg kommer förmodligen handla om gången jag färgade en gi i tvättmaskinen (med flit). Det vill ni inte missa.

Tills dess,

Johan