Till en b\u00f6rjan b\u00f6r jag v\u00e4l presentera mig sj\u00e4lv. Hej! Jag heter Denniz och h\u00e4r \u00e4r f\u00f6rsta inl\u00e4gget i min splittrans nya blogg h\u00e4r p\u00e5 Grapplingbloggen. Vad kan jag s\u00e4ga? Jag \u00e4r 23 \u00e5r, fr\u00e5n Stockholm, jobbar som frilansskribent och \u00e4r besatt av jiu jitsu. Och n\u00e4r jag s\u00e4ger besatt s\u00e5 menar jag besatt.. Jag f\u00e5r inte nog! Men, mer om det senare.<\/p>\n
Jag b\u00f6rjade i januari f\u00f6rra \u00e5ret vilket jag \u00e4r v\u00e4l medveten om ger mig en v\u00e4ldigt begr\u00e4nsad erfarenhet inom sporten. Innan dess hade jag p\u00e5 ett par olika s\u00e4tt styrketr\u00e4nat i ungef\u00e4r ett och ett halvt \u00e5r. Innan dess? Det \u00e4r en l\u00e5ng historia som jag ska f\u00f6rs\u00f6ka korta ner s\u00e5 gott jag kan, dock ber jag om \u00f6verseende om att detta f\u00f6rsta blogginl\u00e4gg fr\u00e5n min sida blir n\u00e5got l\u00e5ngt.<\/p>\n
Innan sommaren 2012 hade jag ingen vidare erfarenhet av tr\u00e4ning ut\u00f6ver skolans idrottslektioner och det sedvanliga fotbollsspelandet med v\u00e4nner under uppv\u00e4xten. P\u00e5 min 21:a f\u00f6delsedag v\u00e4gde jag 94 kg (med en l\u00e4ngd p\u00e5 174 cm och en relativt liten ram \u00e4r detta mycket) och levde p\u00e5 alla t\u00e4nkbara s\u00e4tt och vis ett oh\u00e4lsosamt liv. Jag m\u00e5dde p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt d\u00e5ligt under denna period – de tuffa f\u00f6rsta \u00e5ren p\u00e5 arbetsmarknaden satte snabbt sina sp\u00e5r och de oinspirerande udda jobben jag lyckades landa gav mig en smak p\u00e5 vad jag trodde skulle bli min framtid. Ett liv av stress, olidlig tristess och utan motivationen att r\u00f6ra sig fram\u00e5t, utan drivet att utvecklas. Det var ju s\u00e5 alla runt mig levde, vad var speciellt med mig som till\u00e4t att undvika samma \u00f6de? \u00c4ven fast jag inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt p\u00e5st\u00e5r att jag skulle vara ”speciell” s\u00e5 hittade jag en v\u00e4g ur detta rat race.<\/p>\n
Det var tr\u00e4ningen som kom till unds\u00e4ttning. N\u00e4rmare best\u00e4mt ett litet gym vid namn Gymline i Tumba i S\u00f6dra Stockholm. Mina tv\u00e5 n\u00e4rmsta v\u00e4nner hade sedan gymnasietiden styrketr\u00e4nat och tjatade genom \u00e5ren p\u00e5 mig att f\u00f6lja med. Till en b\u00f6rjan tog jag det inte ens p\u00e5 allvar. Ju l\u00e4ngre tiden led och ju mer jag gick upp i vikt gick det dock sakta men s\u00e4kert upp f\u00f6r mig att en f\u00f6r\u00e4ndring var n\u00f6dv\u00e4ndig. Mina v\u00e4nner och min familj var st\u00e4ndigt p\u00e5 mig om min h\u00e4lsa och kanske fr\u00e4mst min mamma och storebror f\u00f6rs\u00f6kte penetrera min tjocka skalle med varningar om vad framtiden skulle h\u00e5lla om jag fortsatte p\u00e5 samma bana. Jag var p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt fast i en ond spiral och kunde inte l\u00e4ngre undvika den oerh\u00f6rt skr\u00e4mmande insikten om att det var dags att bryta sig ur densamme. Det ”roliga” var \u00f6ver trodde jag. Jag tog steget och bad slutligen min v\u00e4n att ta med mig till gymmet. Att kliva in genom d\u00f6rrarna till den lilla k\u00e4llarlokalen var bland det l\u00e4skigaste jag gjort.<\/p>\n
Min skakiga relation till mat b\u00f6rjade strax efter gymnasiet (jag tog studenten 2010). Under uppv\u00e4xten visste jag egentligen ingenting om kost och h\u00e4lsa och var totalt vilsen vad g\u00e4ller kroppens o\u00e4ndliga funktioner. Ut\u00f6ver den tidigare n\u00e4mnda stressen av att ensam st\u00e5 p\u00e5 branten till arbetslivet som man s\u00e5 l\u00e4nge formats f\u00f6r spelade definitivt in i det tr\u00f6st\u00e4tande som tillslut ledde till min nedg\u00e5ngna h\u00e4lsa. Sm\u00e4rta fr\u00e5n barndomen i form av minderv\u00e4rdeskomplex, utanf\u00f6rskap, os\u00e4kerheter och st\u00e4ndiga avslag samt familjeangel\u00e4genheter hade \u00e4ven de satt sina sp\u00e5r. N\u00e4r jag idag t\u00e4nker tillbaka p\u00e5 hur och vad jag \u00e5t ryser jag; hur kunde jag leva p\u00e5 det s\u00e4ttet?! Det var som om jag f\u00f6rs\u00f6kte fylla ett bottenl\u00f6st h\u00e5l med McDonalds, socker, fabrikat och l\u00e4sk. Trots att min mamma sedan barnsben tjatat p\u00e5 mig v\u00e4grade jag allt vad frukt och gr\u00f6nsaker hette.\u00a0Det finns ingen annan att beskylla f\u00f6r hur saker och ting blev \u00e4n mig sj\u00e4lv. De runt mig har alltid haft mitt b\u00e4sta i \u00e5tanke och gjort vad de kunnat f\u00f6r att f\u00e5 mig att t\u00e4nka till. Det \u00e4r jag tacksam f\u00f6r.<\/p>\n
Tr\u00e4ningen gjorde sj\u00e4lvfallet skillnad och fick mig att m\u00e5 n\u00e5got b\u00e4ttre. Dock beh\u00e5ll jag liknande matvanor under den f\u00f6rsta tiden av mitt tr\u00e4ningsliv. Sommaren 2012 var trots detta en h\u00e4rlig s\u00e5dan – jag och min b\u00e4sta v\u00e4n spenderade dagarna p\u00e5 gymmet d\u00e4r jag l\u00e4rde mig mer och mer f\u00f6r varje dag, och bel\u00f6nade oss sedan med n\u00e4stan orealistiskt stora m\u00e5ltider av k\u00f6tt och snabba kolhydrater. Likt s\u00e5 m\u00e5nga andra var vi helt omedvetna om kostens betydelse f\u00f6r h\u00e4lsa och prestation och apade efter de bodybuilders och styrkelyftare vi f\u00f6ljde p\u00e5 Youtube. Gott om k\u00f6tt (ursprunget av och kvalit\u00e9n p\u00e5 detta gjorde ingen skillnad – k\u00f6tt \u00e4r v\u00e4l k\u00f6tt?), ett antal proteinshakes och snabba kolhydrater i \u00f6verfl\u00f6d hittades dag efter dag p\u00e5 frukost-, lunch- och middagsbordet.<\/p>\n
D\u00e5 sommaren tog slut fann jag mig ensam – min v\u00e4n hade skadat axeln och skulle inte kunna tr\u00e4na p\u00e5 en relativt l\u00e5ng tid fram\u00f6ver. Hur skulle jag hantera situationen? Antingen gav jag upp och la ner min nyfunna livsstil. Eller s\u00e5 bet jag ihop och fortsatte fram\u00e5t. Gymmet var p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt en obehaglig milj\u00f6 f\u00f6r mig. Ut\u00f6ver den stora os\u00e4kerheten vad g\u00e4llde min egen kropp (jag brukade skynda att duscha och byta om f\u00f6r att undvika s\u00e4llskap i omkl\u00e4dningsrummet – ingen fick se mig utan minst en luvtr\u00f6ja \u00e4ven p\u00e5 sommarens varmaste dagar) led jag av en kraftig blygsamhet. Jag hatade att tr\u00e4ffa nya m\u00e4nniskor och att testa p\u00e5 nya saker. I grund och botten handlade det nog om en ovilja till att visa svaghet och s\u00e5rbarhet, vilket jag nu vet kr\u00e4vs f\u00f6r att l\u00e4ra sig nya saker. Som tur var s\u00e5 fortsatte jag i gymmet och var fast best\u00e4md om att jag skulle g\u00e5 ner till en h\u00e4lsosam och ”normal” vikt. Genom egen efterforskning l\u00e4rde jag mig mer och mer om muskell\u00e4ra, kost och tr\u00e4ning (den med st\u00f6rst inflytande p\u00e5 mig har varit\u00a0Elliott Hulse,\u00a0<\/strong>ansvarig f\u00f6r Youtube-kanalen Strenghtcamp<\/strong>).<\/p>\n Innan jag visste ordet av det b\u00f6rjade saker h\u00e4nda; jag rasade ner i vikt, blev starkare, kunde r\u00f6ra mig p\u00e5 s\u00e4tt som tidigare varit om\u00f6jliga och kanske viktigast av allt b\u00f6rjade jag k\u00e4nna mig bekv\u00e4m i gymmet. Gym-folket s\u00e5g mig \u00e4ntligen, pratade med mig samt ber\u00f6mde min m\u00e5lmedvetenhet och arbetsmoral. Det b\u00f6rjade bli kul att tr\u00e4na. Efter lite mer \u00e4n ett \u00e5r hade jag l\u00e4rt mig s\u00e5 mycket nytt att jag f\u00f6rvandlats till en helt ny person. Ut\u00f6ver den uppenbara fysiska f\u00f6rb\u00e4ttringen (som inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt var full\u00e4ndad) hade jag samlat p\u00e5 mig en relativt stor kunskap i omr\u00e5det och jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att jag ville hj\u00e4lpa andra att g\u00f6ra samma sak. S\u00e5ledes anv\u00e4nde jag inneh\u00e5llet i den fond min mamma sparat \u00e5t mig sedan jag var liten och utbildade mig till certifierad personlig tr\u00e4nare. Uppenbarligen trodde jag mer om mig sj\u00e4lv \u00e4n vad som faktiskt var.<\/p>\n Omst\u00e4ndigheter fick mig att byta gym till Powerclub i r\u00e5dmansgatan under h\u00f6sten 2013. Det var som om en helt ny v\u00e4rld \u00f6ppnat sig – det var betydligt st\u00f6rre \u00e4n Gymline och hade i stort sett allt du beh\u00f6ver n\u00e4r det kommer till styrketr\u00e4ning. Jag hade hittat hem! Vid denna period bytte jag ut mitt tidigare ”nyb\u00f6rjarschema” (l\u00e5ga vikter, m\u00e5nga repetitioner) till ett mer styrke-baserat program. Bas\u00f6vningar, l\u00e5ga reps och tunga vikter fick mig snabbt att falla f\u00f6r styrketr\u00e4ningen och alla dess variationer. Jag hade \u00e4ntligen b\u00f6rjat tr\u00e4na ”p\u00e5 riktigt”, likt de jag tittat p\u00e5 med avund d\u00e5 jag f\u00f6rst klev in i gymmet.<\/p>\n I och med att jag b\u00f6rjade tr\u00e4na uppt\u00e4ckte jag n\u00e5got som idag ligger som grund f\u00f6r all min tr\u00e4ning; den m\u00e4nskliga kroppen \u00e4r fantastisk! Den intelligens man besitter i sin kropp \u00e4r n\u00e5got jag levt st\u00f6rre delen av mitt liv omedveten om och s\u00e5ledes g\u00f6r jag allt f\u00f6r att komma ikapp. Som tur var s\u00e5 ins\u00e5g jag snabbt att r\u00f6relsem\u00f6nster \u00e4r det viktigaste n\u00e4r det kommer till styrketr\u00e4ning. Jag f\u00f6ll likt m\u00e5nga inte i de f\u00e4llor av f\u00f6r tunga vikter och bristande form (dock har jag vid tillf\u00e4llen gjort mig skyldig till just detta misstag) utan var ist\u00e4llet noga med att g\u00e5 ner hela v\u00e4gen vid kn\u00e4b\u00f6j och h\u00e5lla kroppen i perfekt symbios vid marklyft. Stretching (\u00e5terigen med sin grund i Elliots l\u00e4ror) gjorde \u00e4ven vid denna tidpunkt entr\u00e9 i min vardag. Jag utvecklade snabbt en stark k\u00e4rlek och tillslut \u00e4ven ett stort behov av att just stretcha. Det b\u00f6rjade med att jag med min begr\u00e4nsade kunskap str\u00e4ckte ut aktuella muskelgrupper efter pass. Det gick s\u00e5 sm\u00e5ningom \u00f6ver till en egenkomponerad rutin d\u00e4r jag sl\u00e4ppte fokus p\u00e5 specifika delar av kroppen och ins\u00e5g att allt h\u00f6r ihop och att alla dessa delar p\u00e5verkar varandra.<\/p>\n Denna fascination av r\u00f6relser fick mig att bli alltmer intresserad av sporter som brottning och gymnastik. D\u00e5 jag redan hade ett stort intresse i MMA stal dock brottningen och tillslut BJJ:n min hela fokus. V\u00e5gade jag verkligen? Jag kollade runt p\u00e5 internet och hittade Hilti. Tio minuter hemifr\u00e5n och av allt att d\u00f6ma en av Sveriges b\u00e4sta klubbar. Jag best\u00e4mde mig och b\u00f6rjade runt vintern 2013 f\u00f6rbereda mig f\u00f6r att i starten av terminen (sj\u00e4tte januari) b\u00f6rja p\u00e5 mitt livs n\u00e4sta stora \u00e4ventyr.<\/p>\n Jag delar upp detta inl\u00e4gg i ”pre”-BJJ och ”post”-BJJ f\u00f6r att undvika att det blir alltf\u00f6r mycket text att ta sig igenom. Den andra delen kommer imorgon.<\/p>\n Ossss!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Till en b\u00f6rjan b\u00f6r jag v\u00e4l presentera mig sj\u00e4lv. Hej! Jag heter Denniz och h\u00e4r \u00e4r f\u00f6rsta inl\u00e4gget i min splittrans nya blogg h\u00e4r p\u00e5 Grapplingbloggen. Vad kan jag s\u00e4ga? Jag \u00e4r 23 \u00e5r, fr\u00e5n Stockholm, jobbar som frilansskribent och \u00e4r besatt av jiu jitsu. Och n\u00e4r jag s\u00e4ger besatt s\u00e5 menar jag besatt.. Jag…<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[175,475],"tags":[],"class_list":{"0":"post-16267","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-bloggar","7":"category-denniz-lofgren-hasyilmaz","8":"wrapper-post entry","9":"no-post-thumbnail","10":"wrapper-post-text"},"yoast_head":"\n