Mitt fokus har p\u00e5 senare tid skiftat lite. Ganska mycket till och med. Fr\u00e5n en journaliststudent med dr\u00f6mmar om att f\u00f6rs\u00f6rja mig genom mitt skrivande har jag blivit helt och h\u00e5llet besatt av jiu jitsu. Jag tr\u00e4nar n\u00e4stan varje dag, kollar p\u00e5 dussintals Youtube-videos kv\u00e4llarna i \u00e4nda, f\u00f6rs\u00f6ker hela tiden t\u00e4nka ut s\u00e4tt jag kan utvecklas p\u00e5, nya tekniker och nya tr\u00e4ningsmetoder.. Det \u00e4r inte ens sv\u00e5rt att tvinga sig sj\u00e4lv till ett ofta hemskt fysprogram f\u00f6r att n\u00e5 h\u00f6gre effektivitet p\u00e5 mattan.<\/p>\n
Med det sagt har jag inte gett upp om dr\u00f6mmen att f\u00f6rs\u00f6rja mig genom att skriva vilket \u00e4r uppenbart genom denna blogg. Jag kommer aldrig sluta skriva, det \u00e4r n\u00e5got jag alltid gjort och som \u00e4r djupt rotat inom mig. Det kan p\u00e5 vissa s\u00e4tt liknas vid jiu jitsu – att skriva \u00e4r en konstform och f\u00f6r att kalla sig sj\u00e4lv f\u00f6r konstn\u00e4r kr\u00e4vs repetition, uppoffring och sj\u00e4lvtillit. Precis som jag hela tiden m\u00e5ste konfrontera mig sj\u00e4lv och mitt ego p\u00e5 mattan m\u00e5ste jag g\u00f6ra samma sak i mitt skrivande.<\/p>\n
Jag trodde aldrig chansen skulle visa sig f\u00f6r mig att leva mitt liv d\u00e4r min st\u00f6rsta fokus ligger p\u00e5 fysisk prestation s\u00e5som en idrott kr\u00e4ver. Att den idrotten skulle vara en kampsport var \u00e4n mer otroligt. Jag \u00e4r fullt medveten om att de flesta, om inte alla saknar den tro p\u00e5 mig som jag sj\u00e4lv har. Jag vet att m\u00e4nniskor har en tendens att ge upp eller n\u00f6ja sig d\u00e5 man n\u00e5r en viss niv\u00e5. Samtidigt kan ingen f\u00f6rst\u00e5 vad som f\u00f6rsigg\u00e5r inom just mig och vad jag hoppas p\u00e5 att uppn\u00e5. Visst, det \u00e4r m\u00f6jligt att jag ger upp p\u00e5 v\u00e4gen. Kanske detta bara \u00e4r en fas som inom kort passerar. Vem vet. D\u00e4remot tvivlar jag p\u00e5 det. Jag vet vad jag offrat f\u00f6r att bli b\u00e4ttre p\u00e5 jiu jitsu. Jag tj\u00e4nar knappt nog med pengar f\u00f6r att klara mig, har ett n\u00e4stintill obefintligt socialt liv och uts\u00e4tter st\u00e4ndigt mig sj\u00e4lv f\u00f6r p\u00e5 alla s\u00e4tt och vis skr\u00e4mmande situationer. Det \u00e4r inte l\u00e4tt att pressa sig sj\u00e4lv s\u00e5pass h\u00e5rt som jag g\u00f6r. Jag menar inte att skryta men.. Sex dagar i veckan sliter jag. Jag har hela tiden ont n\u00e5gonstans, tr\u00e4ningsv\u00e4rk g\u00f6r det med j\u00e4mna mellanrum sv\u00e5rt att l\u00e4gga sig ner i s\u00e4ngen p\u00e5 kv\u00e4llen. Flera g\u00e5nger i veckan pressar jag mig sj\u00e4lv, mitt psyke och min kropp f\u00f6rbi vad jag trodde var m\u00f6jligt. F\u00f6rbi utmattning och sm\u00e4rta.<\/p>\n
Varf\u00f6r? Det \u00e4r vad som kr\u00e4vs. Om jag verkligen ska satsa helhj\u00e4rtat p\u00e5 att leva mitt liv med jiu jitsu som fr\u00e4msta syssels\u00e4ttning \u00e4r det precis vad som kr\u00e4vs. Till och med mer \u00e4n s\u00e5. Genom \u00e5ren har jag l\u00e4rt mig att \u00f6ka tr\u00e4ningsb\u00f6rdan gradvis – s\u00e5 sm\u00e5ningom kommer jag vara p\u00e5 klubben tv\u00e5 g\u00e5nger om dagen ist\u00e4llet f\u00f6r en. Det g\u00e5r liksom inte att \u00f6verdriva, d\u00e5 skadar man sig. Tro mig, jag har varit n\u00e4ra ett par g\u00e5nger. Hatk\u00e4rleken till fystr\u00e4ning sitter kvar och det blir inte enklare. Man l\u00e4r sig bara att ta sm\u00e4rtan och uth\u00e4rda lidandet. Kanske det i slut\u00e4ndan \u00e4r vad det inneb\u00e4r att bli starkare – att forts\u00e4tta trots att man inte vill annat \u00e4n att sluta. Att forts\u00e4tta g\u00e5 fram\u00e5t alla hinder och sv\u00e5righeter till trots. Det g\u00f6r inte mindre ont f\u00f6r n\u00e5gon som tr\u00e4nat i hela sitt liv att kn\u00e4b\u00f6ja till punkten av absolut utmattning j\u00e4mf\u00f6rt med nyb\u00f6rjare. Den enda skillnaden \u00e4r sj\u00e4lvkontroll och en f\u00f6rm\u00e5ga att tvinga sig sj\u00e4lv att ta sig igenom obehag.<\/p>\n
Det \u00e4r v\u00e4l vad som g\u00f6r en m\u00e4stare? En f\u00f6rm\u00e5ga att ta sm\u00e4rta. Jag vet inte. Det enda jag vet \u00e4r att jag kommer g\u00f6ra allt, ALLT, f\u00f6r att n\u00e5 min dr\u00f6m. Jag tror jag kan lyckas f\u00f6r jag m\u00e5ste tro. Jag kanske mycket v\u00e4l \u00e4r ensam i den tron, att jag faktiskt kan ta mig till hela v\u00e4gen till de st\u00f6rsta t\u00e4vlingarna sida vid sida med de st\u00f6rsta namnen. Det \u00e4r jag nog. Det \u00e4r inget som skr\u00e4mmer mig. Det finns ingen anledning att tro p\u00e5 n\u00e5gon utifr\u00e5n ens ord. D\u00e4rf\u00f6r t\u00e4nker jag l\u00e5ta mina handlingar tala h\u00f6gre \u00e4n n\u00e5gonting annat.<\/p>\n
Osss!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Mitt fokus har p\u00e5 senare tid skiftat lite. Ganska mycket till och med. Fr\u00e5n en journaliststudent med dr\u00f6mmar om att f\u00f6rs\u00f6rja mig genom mitt skrivande har jag blivit helt och h\u00e5llet besatt av jiu jitsu. Jag tr\u00e4nar n\u00e4stan varje dag, kollar p\u00e5 dussintals Youtube-videos kv\u00e4llarna i \u00e4nda, f\u00f6rs\u00f6ker hela tiden t\u00e4nka ut s\u00e4tt jag kan…<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[175,475],"tags":[],"class_list":{"0":"post-16577","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-bloggar","7":"category-denniz-lofgren-hasyilmaz","8":"wrapper-post entry","9":"no-post-thumbnail","10":"wrapper-post-text"},"yoast_head":"\n