Ida Hansson är 25 år och Sveriges första kvinnliga brunbältare i BJJ. Hon bor i Köpenhamn och tränar på Arte Suave. Tack Ida för intervjun!

Hur ser din idrotts/kampsportsbakgrund ut?
Till att börja tränade jag inte kampsort över huvudtaget. Man kan väl säga att min idrottsbakgrund började med att jag fick en ponny tillsammans med min syster när jag var 3 år gammal. På grund av ett medfött hjärtfel tränade jag egentligen inte någonting alls förrän efter jag hade opererat detta när jag var 6 år gammal. Efter det är det primärt hästar som har stått på schemat. Jag red dagligen tills jag var omkring 18 år och inte längre hade den tid och lust kom krävdes. Jag kom i kontakt med kampsport på en friluftsdag i ettan på gymnasiet och då i form av Sport Ju-Jutsu i JJK Samurai i Jönköping. Jag började träna detta och fortsatte i ytterligare i 5 år och hann på den tiden både vinna SM och bli uttagen till den svenska landslagsgruppen.

Det som gjorde att jag slutade med SJJ var att jag hade blivit antagen till läkarprogrammet i Köpenhamn, och därmed flyttade till Danmark och här fanns inga riktiga träningsmöjligheter inom SJJ på nära håll och jag började därför leta efter något annat.

Lösningen blev Brasiliansk Jiu Jitsu, och det har jag nu tränat, uppblandat med lite boxning, SW och judo de sista 4 åren. Sedan två år tillbaka tränar jag på klubben Arte Suave, en del av teamet Check Mat, här i Köpenhamn. På dessa fyra år har jag hunnit med både att gå en amatör MMA match, som jag vann. Vinna Copa do Mundo och Europeans som blåbälte, Silver till Mundials som lilabälte och har nu precis fått mitt bruna bälte. I SW har jag vunnit ADCC European trials.

Hur kom du först i kontakt med BJJ/grappling?
Min första kontakt med golvkamp var när jag tränade SJJ. Det är en del av gamet, lika stor som karaten och judon. Jag har alltid gillat att brottas, jag tror att det är för att jag alltid har varit ganska stark, starkare än nästan alla tjejer och nästan jämnstark med killarna på min storlek, och det gjorde att jag hade en fördel där. Renodlad BJJ kom jag först i kontakt med när jag flyttade till Köpenhamn, det kändes som ett ganska naturligt steg att ta, då grapplingen ändå var den del av gamet jag gillade bäst.

Kan du berätta om din match i ADCC 2009 emot Cristiane Santos?
Till att börja med var jag ganska nervös, men ju mera jag tänkte på det så tyckte jag ändå att det var en okej matchning. Jag vet att hon är stark och i väldigt bra form, men tekniskt var hon inte av de främsta i klassen. När man tittar genom deltagarlistan är det inte direkt någon som man tänker Yes, henne vill jag möta! Alla är starka motståndare, så det bästa är att fokusera på sig själv, i sista ändan är det ändå det enda som man kan påverka.  Och en hård match blev det, jag har aldrig mött en kvinna som är så stark, inte bare stark utan explosiv också, det brukar kvinnor inte vara, de är mera segt starka.  Stående är hon både bättre och starkare än mig, det är det inte så mycket tvivel om, men jag lyckas ändå försvara mig ganska bra och räddar mig från att bli kastad genom att hoppa stängd guard till slut och det är här matchen utspelar sig det mesta av tiden, vi försöker bägge två med benlås, men ingen lyckas riktigt, hon kan inte passera min guard, men är samtidigt för stor och stabil för att jag ska kunna svepa henne, jag vara nära två gånger, men som alla vet så räcker inte det. Efter 10 min står det fortfarande 0-0 och matchen fortsätter nu med 5 min övertid och jag är helt slut, jag har gett allt i de första 10 min och blir kastad, lyckas hålla guarden i några min, men blir till slut passerad och avslutad på en armbar när det är 10 sek kvar. Surt. Men rättvist.

Det är den hårdaste matchen jag har gått i hela mitt liv, jag är ofta fysiskt starkare än mina motståndare, men här var jag underlägsen, lite bättre tekniskt än Cyborg, men det är inte bara det som betyder något, fysiken är minst lika viktig. I efterhand är jag nöjd med matchen, jag kan inte se vad jag skulle ha kunnat göra annorlunda. Jag gjorde inga direkta stora misstag och tog de möjligheter jag hade, hon var bara starkare än jag var. Så är det tyvärr ibland, man kan inte alltid vinna, även om det suger att förlora så är det som man lär mest av.

Vad tyckte du om ADCC 2009 i hel het?
Att få chansen att delta i ADCC är hur stort som helst. Det finns duktiga grapplers som tränar hårt hela livet för att komma med, men ändå inte lyckas. Att vara en av de 16 kvinnor från hela världen som får möjligheten att vara med, det är otroligt! Det är de bästa av de bästa som är med, det är ingen som är dålig eller medioker, alla är BRA. Att se sitt namn vid sidan av dem som jag sett som förebilder den gången jag började, och för övrigt fortfarande gör känns väldigt overkligt.

Hur kommer det sig att du tränar på Arte Suave i Danmark?
Anledningen till att jag bor i Danmark är min utbildning, jag pluggar till läkare på Köpenhamns Universitet och då jag valde att flytta till Danmark och inte pendla från Malmö, som många gör, kändes det naturligt att också träna i Köpenhamn. Klubben som jag tränar på heter Arte Suave, som betyder jiu jitsu på portugisiska och är en del av Leo Vieiras team CheckMat. Anledningen till att jag tränar på just den klubben är helt enkelt att det är den bästa klubben. Inte bara för att det är min klubb, men träningen håller mycket hög nivå. Det är en bra stämning och gemenskap, något som är väldigt viktigt för mig, jag spenderar så många timmar där varje vecka. För att man ska kunna lägga ner den tid och energi som behövs för att komma långt så är det otroligt viktigt att man trivs med dem man tränar med. Detsamma på tävlingarna, jag behöver aldrig stå och leta efter min coach, jag VET att det kommer att stå någon i mitt hörn när matchen går igång, på det sättet tar vi hand om och stöttar varandra. Mitt team betyder otroligt mycket för mig, det er dem som har tagit mig dit jag är idag.

Berätta lite om Arte Suave.
Arte Suave, som klubben heter, har funnits sen 2003 och jag har tränat på klubben sedan hösten 2007. Från början hette klubben Brasa, men då vårt team bytte namn till CheckMat så skulle klubben ha ett nytt namn och det blev Arte Suave, som är portugisiska för jiu jitsu, eller den mjuka konsten, som det betyder ordagrant. Klubben erbjuder BJJ för både vuxna och barn, SW och MMA-träning. De flesta dagarna är det träning både på förmiddagen så det enda som sätter gränsen för hur mycket du tränar är egentligen du själv och hur mycket tid du har att lägga ner på din träning. Perfekt för mig som pluggar och därför är ledig på förmiddagarna ibland. Klubben har ca 100 medlemmar och det som jag tycker utmärker dem som tränar är att det är många som tränar både mycket och hårt och det gör att det är en ganska högt nivå på träningen i klubben. Framgång föder framgång kan man kanske beskriva det som, det är många duktiga att sparras med och tillsammans drar de upp varandra, man blir som man tränar och om man hela tiden pressas när man sparras, så blir man hela tiden bättre och det går fort!

Det är fyra huvudtränare på klubben, det är även dem som styr klubben. Shimon Mochizuki, som var första dansk att få svart bälte i BJJ. Joachim Christensen, Jonas Ericsson, Nic Osei, alla har brunt bälte i BJJ och har tävlat framgångsrikt i både BJJ och MMA.

Vilka klubbar har du tränat på i Sverige?
I Sverige tränade jag på JJK Samurai i Jönköping och jag besöker fortfarande klubben när jag är hemma och hälsar på mina föräldrar.

Vad tyckte du om Scandinavian Open BJJ 2009?
Jag har läst en del av kritiken som har riktats mot tävlingen på nätet, och jag är beredd att hålla med på en del punkter, men inte alla. Personligen fick jag en väldigt positiv bild av tävlingen, det var tydliga scheman uppsatta för bägge dagarna och ett klart tidsprogram, SOM ARRANGÖREN HÖLL SIG TILL! Det är nog första gången jag har varit på en tävling som man har hållit schemat, utan väsentliga förseningar. Detta betyder otroligt mycket när man är fighter, man vet när man ska värma upp och vara klar mentalt. Det är inte mycket som kan stjäla fokus från matchen som att vara tvungen att stå klar i flera timmar och värma upp gång på gång för att matchen hela tiden blir framflyttad. En annan mycket bra grej är uppvärmningsytorna som var tillgängliga. Också detta är tyvärr ovanligt på större tävlingar. Speakern fick också mycket kritik, jag håller inte med om något av detta. Jag har deltagit på tävlingar i Brasilien, där ljudsystemet är helt åt skogen, man hör absolut ingenting av det som sägs, men ljudnivån är otroligt hög och man ska ha mera tur än skicklighet för att lyckas höra sitt namn bli uppropat. Här var det klart och tydligt, mycket bra! Jag vill inte uttala mig om domarinsatserna som har fått väldigt mycket kritik. Jag såg både matcher som var väldigt väldömda och matcher som var rena katastroferna. Något som jag däremot kan sätta ett frågetecken vid är de uttalelser om att domarna var mycket sämre än de är vid andra tävlingar i landet. Inte alla, men många av de domare som dömde på SOBJJ är samma domare som dömer de andra tävlingarna i landet så att deras insats var sämre här än på de övriga tävlingar tvivlar jag på. Så jo, kritiken av domarna är på sin plats, men jag tycker inte att detta är något som är unikt för Scandinavian Open.

Hur känns det att som första Svenska bli brunbälte?
Det känns hur häftigt som helst!!! 😀
Det är för mig ett bevis på att hård träning kan betala sig. Jag har inte tränat så länge, ren BJJ har jag bara tränat i 4 år, men under de åren har jag tränat mycket och fått bra sparring. Träningen har alltid varit målinriktad och fokuserad. Alla positioner tränas, inte bara favoritpositionerna, så man vet vad man ska göra i alla situationer och inte bara dem som man är bra på. När man tävlar hamnar man ibland i situationer som inte är bra, och det är viktigt att ha tränat på detta så man vet hur man ska agera om motståndaren till exempel helt plötsligt har ryggen på dig . Att hela tiden bli bättre handlar om att konstant analysera sitt game, att försöka med så mycket självinsikt som nu är möjligt, att hela tiden hitta sina svaga punkter och arbeta på dem. Inte alltid så roligt men om man hela tiden utsätter sig för de situationer och positioner som man är sämst på så kommer dessa att bli bättre mycket fortare. Tyvärr är en kedja inte starkare än sin svagaste länk, det spelar ingen roll om du har det grymmaste svepet från stängd guard om din motståndare sitter i mount på dig. Du kan inte använda det därifrån, därför är det viktigt att kunna jobba bra från ALLA situationer. En nackdel med att vara så högt graderad är att det inte är så många kvinnor som är det, vi är fyra i hela Norden, som det ser ut nu. Så om jag ska tävla och få motståndare så måste jag nästan åka till antingen Brasilien eller USA. Tyvärr inte så många tävlingar på hemmaplan längre.

Är det stor skillnad inom BJJ/grappling mellan Sverige och Danmark?
BJJ är större i Sverige än det är i Danmark och är även mycket bättre organiserat än det är i Danmark, med BJJ-förbundet som har bildats. I Danmark har vi inte något motsvarande. Jag skulle tro att Danmark är ett par åt efter Sverige i utvecklingen. Även om det är en liten sport fortfarande så växer den så det knakar! Nybörjarpassen är alltid fullproppade, det som sätter gränsen för hur många som tränar på dem är inte intresset, utan storleken på lokalen, vi kan inte vara flera på matten! Ett mycket angenämt problem. Tyvärr är vi inte så många tjejer som tränar. På min klubb är vi tre stycken. Det finns några stycken som tränar på de andra klubbarna runtomkring, men tyvärr är det fortfarande många flera som tränar i Sverige än det är i Danmark. Men det kommer, det är jag säker på, i min barngrupp är det flera tjejer än killar som tränar, väldigt roligt!

Hur ser en normal träningsvecka ut för dig?
Just nu är jag skadad så det är inte så mycket träning alls i min vecka tyvärr. Bara rehab, men jag hoppas snart att det blir bättre. Annars när det är träningssäsong så tränar jag stående två pass i veckan, alltså judo. Omkring sex BJJ/SW-pass och så brukar jag pressa in ett eller två cardio/styrke pass in i veckan, lite olika vad det blir, men oftast blir det cirkelträning, kettlebellträning eller vanlig löpning. Det beror lite på hur jag ligger i vikt inför en tävling. Beroende på detta kommer det morgonpromenader in också, om det nu räkans som träning.

Vilka är dina styrkor inom grappling?
Min främsta styrka tror jag är min fysik. Jag har alltid varit stark för min storlek, det är inte många av de kvinnor som jag har mött som har varit starkare än mig. Detta hänger väl lite ihop med min träningsmängd tror jag utan att veta helt hur mycket mina motståndare tränar så tror jag att jag har en ganska hög träningsmoral. Jag tränar mycket och hårt, eller ja, det blir det ofta till i alla fall, mest för att jag tycker att det är så roligt att träna. Jag kan inte låta bli! Jag tror på att både träna och sparra hårt och lära sig att bara bita tänderna ihop och kriga vidare även när det är jobbigt, hårt och man är så trött att man egentligen bara vill spy. Man ska kämpa till sista droppen, om motståndaren ska ha något så ska han stjäla det från dig. Inte alltid självklart, men man ska inte vara rädd för att sparra hårt. Så som man tränar, så fightas man. Är man van vid att ge upp på träningen så är det som kroppen är programmerad till att reagera och man kommer att reagera lika dant på tävlingsmattan. Många har sagt det innan, men ”Train hard, fight easy”.

Vad har du för framtidsplaner?
Det som ligger närmast i tiden just nu är European Open BJJ som är sista helgen i januari i Lissabon. Det blir första riktiga tävlingen som brunbälte, jag hade ju inga motståndare i min klass i SOBJJ, så det blir spännande. Annars nästa stora mål är Mundials i juni. Där tävlar brun och svart blandat, så det blir första gången som jag tävlar mot dem som verkligen ligger i toppen, det ska bli väldigt roligt.

Vad har du för favorit lås/strypning?
Där måste jag nog svara armbar. Den passar perfekt för mig, man kan göra den från nästan alla olika positioner och den fungerar både med och utan GI. Helt enkelt den ultimata tekniken.