Hej allihopa!!!

Är tillbaka i sthlm efter att ha varit i uppsala med världens finaste Johannes. Tänkte skriva lite om just det här att åka lite fram och tillbaka, och om när man hittar det där stället där man alltid känner sig hemma!

Jag började med kampsport när jag var kring 10 års åldern, jag började då med sport jujutsu. Det var inget jag tänkt på länge utan jag hade några kompisar som höll på med det och jag hängde på en kväll. Jag kommer aldrig glömma känslan av mitt första pass, över hur lycklig jag var och hur roligt det kunde vara att träna. Med tidens gång har jag insett att det var mer än så, Nacka Dojo blev som ett andrahem för mig.

Vissa dagar känner man sig lite nere, tanken på att gömma sig under täcket för resten av ens liv kan helt plötsligt kännas väldigt lockandr, men så drar man sig till träningen och innan man vet ordet av så pratar man med härliga människor, känner träningsglädje och så känns det lite bättre.

Efter att ha rest rätt så mycket de senaste åren, flyttat en del också så är det underbart att veta att det finns ett ställe där man alltid känner sig hemma. A place where everybody knows your name…

Ja det var lite klubb och bjjkärlek som var tvunget att uttryckas, hoppas att alla känner så för sin klubb, för sporten och att ni känner lyckokänslor när ni kliver upp på mattan. Om inte så tränar ni på fel ställe.

Till lite annat, har tränat på en del i dag och det känns bra. Har några tekniker som jag tänker mycket på och som jag försöker få till i sparring, känns som om det går framåt which i like. Ska passa på att träna lite med två grymma tjejer imorn, fast på två olika pass. Det finns mycket att längts efter den här veckan, mest av allt så längtar jag till fredag… =)

Sov gott nu!!
Peace out!!!