Igår fick vi veta att VM, som skulle hållas i Moskva i mitten av oktober, är framflyttat till mitten av november. Dessutom har jag fått veta att det kanske kommer att hållas i Bryssel istället för i Moskva.

Och detta mina vänner, passar mig alldeles, alldeles utmärkt:

• Jag har haft noll motivation till bantningen och börjat känna mig lite smått stressad. Nu kan jag ta det lugnt och dessutom är det av någon anledning lättare att deffa när man inte måstemåstemåste. 
• Jag har längre tid på mig att träna och mitt knä, som känns mycket bättre nu, får extra tid att bli ännu bättre.
• Jag har dessutom mer tid att samla på mig flex på jobbet och slipper därför jobba ihjäl mig nu i september. De senaste veckorna har jag jobbat låååånga dagar och sedan dragit direkt till KC. Inte mycket tid för vila. 
• Om VM dessutom kommer hållas i Bryssel så blir jag överlycklig, för det innebär att jag kan åka från Skavsta isället för från Arlanda och jag hinner dessutom hälsa på mamma.

Så, ibland har man tur. Det där med lagen om alltings jävlighet har på något sätt en motpol här i livet, där allting ibland bara faller på plats till det bättre.

I like.