Frustrationen. Efter flera veckor på uppgång där utvecklingen känts i hela kroppen har jag nu haft två pass som inte känts klockrena.

Igår på sparringen fick jag inte in teknikerna, föll tillbaka mycket i det gamla vanliga – samma misstag, samma problem som man inte löser. Efter halva passet fick jag lite wake up och började tänka lite mer på vad jag gjorde och märkte att det gick någorlunda bättre, kändes bra i kropp och huvud efteråt.

Idag kände jag mig tung, kan bero på tacosmåltiden två timmar innan eventuellt, i kroppen och huvudet. Kom inte igång ordentligt under teknikerna eller sparringen, små justeringar som jag kändes behövde göras utan att hitta lösningen. Glömmer bort enkla lösningar och fokuserar istället på det svåra, blir lite för feg på grund av detta vilket också ger resultat därefter. När man väl lyckas få toppen och du har en dålig dag så blir du för statisk så du inte går vidare från side till knee on belly. Alternativt att man gör tekniskt hetsigt och inte korrekt och därför inte lyckas placera knät där den ska vara.

Det är bara kriga vidare, måste drilla mer känner jag.