Först och främst måste jag bara säga att jag blir glad över att så många bryr sig om och förstår vad min protesthandling handlar om. Det värmer och det känns bra att det verkligen har väckts en diskussion kring vistelserapporteringens utformning.

Det har också framkommit en del frågor och synpunkter på min ställning i frågan och därför tycker jag att en inlägg där jag bemöter detta samt förtydligar en del saker är på sin plats. Det här inlägget blir långt. Jag kommer i tur och ordning förklara problemen jag ser i vistelserapporteringens utformning (DEL I). Därefter kommer jag bemöta kommentaren om att jag låter pengarna styra och borde tänka på att jag är en förebild för många (DEL II). Slutligen kommer jag ge ett konkret exempel på hur jag tycker att vistelserapporteringen borde vara utformad istället (DEL III). Jag hoppas ni orkar läsa 😉

Del I

Problemen jag ser med vistelserapporteringen är följande:

• Den är integritetskränkande.
• Den tar inte hänsyn till och anpassar sig inte efter min livssituation.
• Jag har bara skyldigheter men inga rättigheter.

Jag anser att vistelserapporteringen är integritetskränkande då de ska ha uppgifter om vart jag bor, vart jag sover varje natt (365 dagar om året) samt att jag ska ange exakt vart jag är en timme om dagen även på min semester.

Jag har, efter en del efterforskningar de senaste dagarna, funnit att jag inte är den första som kritiserar vistelserapporteringen på dessa punkter.

EU Athletes är ett förbund som består av självständiga idrottsorganisationer från hela Europa. De kritiserar vistelserapporteringen på följande punkter:

• Reglerna för vistelserapportering gör att idrottare inte får den semester de är garanterade enligt Arbetstidsdirektivet (2003/88/EG).
• Idrottsutövare tvingas uppge sin hemadress så att dopingkontrollanter när som helst kan invadera idrottarnas hem.
• Idrottaren måste vara tillgänglig för dopingkontroller en timme om dagen, 365 dagar om året vilket gör att idrottare försätts i något som kan liknas vid husarrest.

Ni kan läsa om EU Athletes ställning till vistelserapportering här och här.

Där står bland annat kraven som de tycker att antidopingregler bör uppfylla:

”The enforcement of anti-doping rules must be proportional and balanced. National and European governments should be proactive in the protection of sports persons’ fundamental rights. Anti-doping rules should conform to the law and not the other way around.”

”Anti-doping rules need to respect the fundamental rights of sportsmen and women”

”testing should only take place in the context of training or matches and should not occur on days off or over holidays (except with the express agreement of independent player associations)”.

Jag har pratat med mina juristkollegor här på jobbet, och ett av de problem som de spontant ser med att hävda att kravet på vistelserapportering inte är förenlig med rätten till privatliv enligt regeringsformen och Europakonventionen, är att det är frivilligt att delta i vistelserapporteringen. Jag kan ju faktiskt välja att inte tävla och att vara elitidrottare är ingen rättighet i sig. Jag ingår alltså ett frivilligt avtal när jag går med på vistelserapporteringen där jag går med på att de inkräktar på mitt privatliv.

Vidare har mina kollegor framhållit att om RF skulle bedömas vara likställd med en myndighet, skulle man kunna tänka sig att vistelserapportering inte skulle vara lagligt då staten inte får kartlägga någons liv. (Jag är ingen jurist så jag reserverar mig för diverse felaktigheter i det jag nu har sagt.)

Så till den andra punkten. Jag har upplevt att RF har varit fruktansvärt rigida i frågan om att kunna anpassa sig efter, förstå och ta hänsyn till min livssituation. Jag har skrivit tidigare på vilket sätt jag har upplevt detta så jag behöver inte gå in på djupet med att förklara det igen. Det som har gjort mig mest bestört är följande som jag känner är viktigt att än en gång lyfta fram: Jag ringde och berättade att det är oerhört svårt för mig att kunna lägga in en timme om dagen när jag vet exakt vart jag kommer att vara eftersom jag inte har mycket till rutiner i mitt liv (förutom jobbet då, och där kan de inte komma in som jag sagt tidigare). Till detta fick jag svaret att jag borde skaffa mig rutiner eller lägga in en tid jag oftast är hemma. Problemet är bara att när jag garanterat är hemma funkar inte portkoden och då får jag inte ange hemmet som plats.

Detta leder till punkten om att jag känner att jag enbart har skyldigheter och inga rättigheter. Jag känner inte att RF har försökt på något sätt att göra vistelserapporteringen enklare för mig eller anpassat den. Och jag kan inte bara låta bli att göra något som inte passar mig för då blir jag avstängd. Jag är ”frivilligt tvingad” eller hur man nu ska uttrycka det, att göra som de säger och annars är det bye bye med mitt idrottande; tävling och träning.

Som det är nu är reglerna som så, att missar jag en kontroll får jag en prick. Får jag tre prickar blir jag dömd på samma sätt som om jag hade åkt dit för doping. Jag skulle bli avstängd från tävling och träning under 1-2 år. Under dessa år får jag inte befinna mig på RF-anslutna klubbar oavsett sport. Att få tre prickar skulle vara lätt hänt med tanke på hur min vardag ser ut. Om jag skulle bli avstängd från SW-/BJJ-träning under 1-2 år skulle jag bli galen. Speciellt att jag blir avstängd som om jag skulle ha dopat mig trots att jag inte har gjort det. Jag känner därmed att riskerna som är förenliga med vistelserapporteringen gör att det inte är värt att få kalla mig elitidrottare och vara del av landslaget.

Vad får jag i utbyte om jag nu skulle vara med i vistelserapporteringen? Ja, jag får ”tävla i en dopingfri miljö”. Undrar om någon har följt upp hur pass mycket dopning verkligen har minskat under tiden man använt sig av vistelserapportering. Och är den eventuella minskningen proportionerlig mot de kostnader den ger upphov till och det obehag kontrollgruppen känner?

Del II

Kommentaren från Sundqvist lyder:

”Jag tycker att det är tråkigt att du ska låta pengarna styra ditt val. Kan ju inte röra sig om så jätte stora slantar heller om du nu ska begära arvode för en timmes rapport?

Du har ansvar för dom signaler du sänder ut till alla som ser upp till dig som en förebild.”

Jag kunde jag inte ha bemött Sundqvists kommentar bättre än vad signaturen ”A” gjorde. Det handlar om alternativkostnader och det är precis vad ”A” pratar om och precis så som jag tänker. Tid har ett pris. Den tid jag lägger ner på vistelserapporteringen har en alternativkostnad i form av vad jag istället skulle kunnat göra under denna tid. Det är enkel nationalekonomi. Man tänker så här: För att få fram ett värde i pengar på olika aktiviteter  (gå på promenad/träna/umgås med vänner), ser jag på hur mycket lön jag skulle få om jag istället arbetade under motsvarande tid som aktiviteten tar.

Säg att jag skulle få 100 kr om jag jobbade över en timme en dag på bekostnad av att jag då inte hinner träffa en av mina kompisar. Väljer jag att inte jobba över är träffen med min vän värd mer än 100 kr. Om jag istället skulle få 1 000 kr för att jobba över en timme och jag väljer att göra detta, kan man konstatera att träffen med min vän är värd mindre än 1 000 kr. Alltså ligger värdet på träffen någonstans mellan 100 och 1 000 kr.

Om jag överför detta på vistelserapporteringen kan man säga att vistelserapporteringen har värdet att jag vet att jag genom delaktigheten i vistelserapporteringen verkar för att skapa en dopingfri tävlingsmiljö. Är detta värde större för mig än min integritet och den tid jag måste lägga ner på rapporteringen på bekostnad av allt annat jag skulle kunna göra istället? Svar nej. För någon annan kanske det är det, men inte för mig.

Om jag fick betalt för den tid jag la ner på vistelserapporteringen och att rapporteringen inte innebar någon kränkning av mitt privatliv, då skulle värdet av att delta i vistelserapporteringen absolut överväga värdet att inte delta.

Det kan tyckas krasst att tänka i dessa banor, men på det här sättet tänker jag när det gäller mycket i mitt liv. Jag har svårt att se att någon kan ifrågasätta detta resonemang.

Vidare anser jag inte att jag skulle vara en dålig förebild för att jag tycker att jag borde ha ersättning för den tid vistelserapporteringen kräver av mig. Tvärt om. Att jag inte går med på att spendera tid på någonting utan ersättning visar att jag sätter ett värde på mig själv och min tid.

Min tid är inte värdelös. Därmed tänker jag inte ge någon min tid gratis.

DEL III

När det gäller ett konkret förslag till hur vistelserapporteringen borde vara utformad istället, är detta mina förslag:

Ett sätt som borde funka är att jag berättar för dem vart jag oftast tränar och när. Då skulle jag kunna säga till dem att jag tränar på KC i Linköping, oftast är jag där de här dagarna och under dessa tider. Då kan dopingkontrollanten åka dit. Är jag där testar de mig. Är jag inte där kan de ringa/sms:a mig och fråga vart jag är, om jag kan komma ner till KC eller om de kan komma dit jag befinner mig då. Är jag bortrest är jag bortrest. Jobbar jag så jobbar jag. På detta sätt skulle jag slippa att de inkräktar i mitt hem/på min arbetsplats/på min semester/på min privata tid och jag slipper hålla reda på den administrativa delen av rapporteringen. Jag slipper också stressen och oron över att jag någon gång skulle missa/glömma bort att infinna mig/glömma bort att rapportera och som följd riskera att bli avstängd.

Samtidigt försvinner inte momentet att jag blir testad oförberedd eftersom de kan komma när som helst under mina träningspass. Jag skulle gärna vilja veta av någon expert också om det är möjligt för mig att få alla dopingklassade substanser ur min kropp på den tid det skulle ta mig förflytta mig till dopingkontrollen om jag skulle befinna mig någon annanstans. Jag förstår inte riktigt skillnaden på att jag cyklar hemifrån till KC på 7 minuter för en dopingkontroll, och att jag väntar med att öppna dörren under 7 minuter när de ringer på.

Och finns det dopingsubstanser som kan försvinna ut ur kroppen på under en timme, ja då borde vi i kontrollgruppen vara tillgängliga och rapportera exakt vart vi är alla timmar om dygnet? Som det är nu skulle jag kunna lägga in mellan kl 13-14 och då vet jag att det är under denna tid de kommer testa mig. Då skulle jag kunna dopa mig med den där magiska substansen som försvinner ur min kropp på under en timme fram till kl 12, dopingtestas kl 13 och vara home free ändå. Eller? Nu tvivlar jag på att det finns så många dopingklassade substanser som försvinner ur kroppen på under en timme, men då förstår jag inte varför dopingkontrollanterna inte kan ringa mig och säga att jag ska infinna mig på KC inom säg en timme.

Avslutande ord

Som ni märker kan jag fortsätta i evighet men nu är jag trött och snart kommer det bara bli svammel av alltihop om det inte redan är det vill säga 😉

Doping inom idrott är ett problem. Det kommer alltid finnas dopade idrottare och det kommer alltid finnas dopade idrottare som kommer undan och inte åker fast. Jag förstår att vistelserapporteringen har uppkommit för att minska dopningen inom idrottsvärlden. Dock tycker jag inte att det är försvarbart att man utför vistelserapporteringen genom ett övervakningssystem som gör att jag med flera känner oss kränkta och obekväma. Är det värt att sätta dit en dopad idrottare på bekostnad av att jag och andra utövare känner sig jagade? Ja, det är just det vi i slutändan måste ta ställning till.