Så där. Nu har jag jobbat färdigt, väskan är packad och jag är så redo som man kan bli så här hemifrån.
Jag ska inte förneka att jag är nervös. Det är jag. PÅ RIKTIGT! Det var länge sen jag kände mig nervös på det här sättet. En kombination av skräck, förtjusning och förväntan. Jag vill bara spola fram klockan till fredag och packa min tävlingsväska, genomföra min uppvärmning och sen bara PANG! Kriga som aldrig förr men det är ett par dagar kvar tills dess. Det känns dock alltid lite bättre när resan börjar. När man kan släppa allt som har med jobb, hem och allt annat att göra och bara fokusera på uppgiften.
Det stör mig inte ens längre att jag fått ge upp viktnedgången och byta viktklass. Det känns helt okej. Det jag saknar i tyngd tänker jag kompensera för i snabbhet. Så länge jag inte hamnar under någon spelar vikten ingen roll.
Jag är så laddad. Jag vet att mina klubbkamrater är det också och lika mycket som jag är förväntansfull för min skull, lika mycket är jag förväntansfull för dem.
Som schemat ser ut nu tävlar jag i min klass runt 12tiden och i öppna runt 16tiden, båda på fredag. Det är ett ganska bra tider. Man hinner förbereda sig och väcka kroppen inför första tävlingen och så hinner man ladda om till nästa. Förra året vill jag minnas att jag till och med hann med en liten tupplur mellan klasserna. Det var perfekt.
Vad jag kunde se här på grapplingbloggen.se så är det en hel del svenskar som deltar även i år. Vi brukar vara många och vi brukar göra bra ifrån oss. Jag vill passa på att önska alla ett stort lycka till och även tacka alla som har tränat, coachat och stöttat både på och utanför mattan. Det betyder allt att ha er i ryggen oavsett hur det går. Håll tummarna ett litet tag till för mig så har vi förhoppningsvis ett guld att fira i helgen.

Vi ses på mattan
Diana