Jag har medvetet försökt hålla den här bloggen opolitisk då jag anser att den ska handla om min idrottssatsning men nu går det inte längre. Nästa gång jag ser en insändare, en statusuppdatering, blogg el. dyl. som börjar med den frasen så skjuter jag jag mig själv. Jag är så trött på att höra människor som rapar okunnigheter och generaliserar över andra människor samt anser sig ha rätt att kränka människovärde bara för att de inleder sitt argument med ovanstående rubrik.
Den senaste tidens händelser i Husby och ett antal andra förorter får mig att koka. Jag försvarar inte på något sätt de händelser som utspelar sig i Husby. Att utöva våld mot polis, räddningstjänst och samhällsmedborgare i övrigt är förkastligt i alla lägen. Vi lever i ett fantastiskt land där man faktiskt med lite envishet kan få den minsta rösten att ljuda med ett högt och tydligt klang över hela riket så det finns inte anledning för den här typen av upplopp för att visa missnöje och framför allt så leder det inte till något konstruktivt. Jag är helt övertygad om att de människor som vänder upp och ner på våra förorter inte alls är ute efter konstruktiva förändringar utan att de bara tillgodoser ett primitivt behov av att få utlopp för frustration och aggression och för min del så förtjänar just de individerna de grövsta, långdragnaste och plågsammaste konsekvenserna som man kan fantisera ihop. De hårda orden som riktas mot handlingarna de utför stör mig inte för det är så förkastligt men när man gör den här situationen till en invandrarfråga så blir jag obeskrivligt förbannad. Dessutom är det väldigt svårt att inte ta åt sig hur långt ifrån händelserna jag än sitter då jag faktiskt också är en sån där… en INVANDRARE. Debatten i Sverige har under en lång tid präglats av ordet ”invandrare” som om det vore en homogen grupp där alla är lika och funkar på samma sätt. Jag har inte mer gemensamt med en somailer, kurd, kenyan, afghan eller alban än vad jag har med en norrlänning. När jag argumenterar med människor i frågan får jag till och med ibland kommentaren ”men du är inte invandrare” för att jag inte bor i en förort, pratar knackig svenska och uppbär försörjningsstöd. Sorry mina vänner men jag är visst invandrare. Jag är så invandrare man kan bli men jag och min familj har gjort valet göra det här landet till vårt hem. Vi utbildar oss, arbetar och bidrar till det här samhället samt visar vår uppskattning genom att fira högtider njuta av vår femveckor semester och så klart klaga på det tråkiga vädret. Man blir inte mer svensk än så här inte mer ”invandrare” heller.
Jag arbetar på socialtjänsten i Jönköping. I ett så kallat prioriterat område. I mitt område bor en övervägande majoritet familjer som kommer från alla håll och kanter i världen. Det är en fantastisk smältdegel av allt möjligt; egenföretagare, studenter, hemmafruar och pensionärer. Det pratas ett hundratal olika språk på området. Det bor också en del svenska familjer där. De är mer homogena. Det är ofta socialt belastade familjer med svåra livsstituationer. Många är kanske förtidspensionärer. Några är missbrukare och har aldrig arbetat en dag i hela sitt liv. Jag har aldrig hört ett ord om att man skulle skicka iväg dem för att de är en belastning för samhället. För mig handlar förorternas situation om en utanförskap oberoende av etnicitet. Och kravalltillståndet i Stockholm handlar om ett fåtal associala element som bryter mot lagen för att ta makt över ett samhälle som aldrig kommer att acceptera deras handlingar.
Så snälla, du som läser det här. Reflektera över ditt eget sätt att diskutera de här sakerna. Kalla det för var det är och inte för en invandrarfråga. Bryt ner dina funderingar till ett individperspektiv och sluta skuld- och skambelägga mig och alla andra utlandsfödda människor som bidrar till att föra det här landet framåt.

I dessa dagar är jag extra stolt över att få åka till USA under gulblå flagg och representera Sverige i BJJ-VM.

Vi ses på mattan

Stolt svensk
Diana K-A-J-I-C (fem bokstäver med proportionella förhållanden mellan vokaler och konsonanter. det är inte så jävla svårt. lär dig!)