Så där. Då var årets sista och viktigaste tävling för min del avklarad. Eller ja, viktigaste och viktigaste. Det är så svårt. Det är som att välja vilket barn man älskar mest lixom (och nej, jag har inga barn och jag skiter i att ni som är föräldrar inte håller med mig). Förvisso är VM jävligt stort och det vill man vinna, och EM är också nästan lika skitstort och jag älskar Lissabon så jag har en speciell anknytning till den tävlingen också men när det väl kommer till kritan så är ändå Swedish Open den tävling som ligger mig varmast om hjärtat. Det är den tävlingen jag varit med på flest gånger och det är där jag verkligen kunnat kraftmäta mig med de allra bästa tjejerna i landet. Att det dessutom är nästan på hemmaplan så att vänner och familj kan komma och att nästan alla tävlingsaktiva på klubben deltar i just den här tävlingen är nog i slutändan det som gör tävlingen till den allra bästa och viktigaste tävlingen på året för mig. Den dagen jag inte lyckas masa mig upp på prispallen på Swedish Open kommer jag förmodligen gråta som ett litet barn.
Det som jag verkligen gillar är följande:
1:Man får många matcher- Den här helgen har jag fått gå fem matcher sammanlagt. Det minns jag inte när jag fick göra sist. Som lilabältesdam får man va glad om det finns nån som vill brottas med en 🙁
2: Det är en sjukt välarrangerad tävling – mina runners har i alla år lärt sig mitt namn efter första uppropet. Sen kommer de och säger ”om 3 matcher är det din tur, värm upp, gå på toa, gör vad du behöver”. PRICELESS!
3: Alla är där – Det bjuds på gemenskap, tusen skratt och fantastisk BJJ
4: Timing – Tider hålls, informationen är tydlig och jag känner mig aldrig stressad eller osäker på nåt. Jag kan verkligen vara fokusera på min grej
5: Lokalerna: kiosk, bassäng, bastu, uppvärmningsrum, liten skog utanför där man kan springa och hur mycket parkering som helst.

Vad jag försöker säga är Tack Martin Jansson med Crew för allt ni gör för den svenska BJJn. Det är svårt att säga vad som är hönan och vad som är ägget men jag är helt säker på att ni är en stor del i att svensk BJJ håller den nivån den gör internationellt.

nu några ord om min egen insats:

Vad gäller viktklassen så fick jag gå två matcher. Första matchen mötte jag Oda Pleym från Frontline och jag kände egentligen att matchen gick min väg. Hon drog guard som jag inte lät henne stänga sen fick jag jobba på mina passeringar. Jag försökte jobba på armlås men var ärligt talat för darrig på händerna för att kunna fullfölja attckerna så som jag vet att de ska vara. Jag lugnade ner mig och safade. Tog mina poäng och vann. I finalen mötte jag Sophia Nordenö. En något lättare men mycket snabbare och explosivare motståndare. Även där tog jag några poäng och kände mig rätt lugn. Försökte jobba lugnt och metodiskt men det funkar inte riktigt mot Sophia har jag lärt mig. Jag hade full kontroll ända tills jag inte hade det längre. Nånstans blev det lite space och Sophia gjorde som hon brukar göra. Hon dök med full kraft efter submission. Hon fick ryggen och armen och halsen och allt på en gång och sen gick det åt helvete kan man säga. Det där behöver jag titta lite på så här i efterhand. Jag ligger under med 3-0 mot Sophia nu och känner att jag lär mig en lite varje gång.
Öppna klassen på söndag började ganska bra. Jag mötte Patricia i första och den matchen var ganska jämn. Det blev lite fördelar till henne och några till mig. jag fick in en fin kimurakoppling men drog den lite för försiktigt (måste bli elakare) Vi rullade ut från mattan och fick börja om stående. Jag har så svårt att minnas vad som hände igenom matchen men det var väldigt jämt och jag tror att jag vann med en poäng.
I semin fick jag möta Klara Tibbling. Det var kanske den tuffaste matchen jag nånsin vart med om. Klara är större, starkare och superteknisk. Jag hittade ingen luft nånstans och hur jag än vände och vred mig så var hon fortfarand överst och blev bara tightare och tightare. Jag klappade någon minut in i matchen tror jag och var mest glad att det var över. Förlusten ledde till bronsmatch där jag fick möte -58 kg Helena Edfeldt. Tycker det ärr grymt av henne att ställa upp och köra öppna med tanke på viktskillnaden. Helena började tight och försökte stänga in mig i en triangel. jag tog mig ut, fick hennes rygg, plattade ut henne på mage och ströp.
Så ett silver i vikten och ett brons i öppna blev resultatet. Bäst av allt var att jag fick möta olika tjejer i varje match och att jag fick gå så många matcher.
Nu ser jag fram emot mera teknisk träning med min tränare Paul, en del styrketräning och framför allt lite jullov.

Tack alla för en grym tävlingshöst.

Vi ses på mattan
Diana