Så, då låg jag här i soffan mör och glad efter ett måndagspass i Eskilstuna hos mina vänner på #eTunarollers
.. Men låt oss spola tillbaka tiden, närmare fredagen den 19 september. Då stod jag på Bromma flygplats med mina vänner Petri, Jimmie och Jimmy. Destinationen var Helsingfors, Finland och Finnish Open. Tre av oss var hungriga på mat, alla fyra var hungriga på nya erfarenheter.
För ungefär tre månader sedan så fick jag bara för mig att jag ville åka dit, jag kände bara att det var något jag ville göra, Finland ligger bra till och jag har alltid hört att finnarna är hårda att möta.

Tillbaka till flygplatsen, just den dagen så hade världens dimma kommit över så vårat plan kommer ungefär fyra timmar sent, men efter en liten tid så kommer vi äntligen till Finland och det känns fantastiskt och vi är alla väldigt förväntansfulla. Vi är två blåsnören och två vitasnören som åker, och vi såg det mest som ett äventyr. Vi checkade in på hotellet och tog oss en promenad in till centrum, det var inte lätt att gå när man är på diet och har dom sista två kilona att tappa, som vanligt så börjar nervositeten komma om vikten men jag kände mig förvånansvärt lugn denna gång, kan vara så att jag börjar bli mer van efter x antal matcher dom senaste fyra månaderna. Första stoppet var Mcdonalds, Jimmie som självklart inte hade problemet med vikten svalde 8 pack McNuggets och vi resterande kollade på. Jag njöt av min vatten och gratis WiFi, det räckte gott och väl.

Mot kvällen så vart hungern värre, och jag kände hur hjärnan började känna ”såsig” ni vet, allmänt seg och trött samt att pannan börjar bli varm och det snurrar till lite ibland när man rör sig för snabbt, vi mötte iallafall upp Ambar Villagran, en tjej jag läst om förut på en BJJ sida som jag vart impad på, och för att göra en lång historia kort så hamnade hon på samma hotell som oss, Ambar har tävlat mer än 10 gånger än vad vi alla hade gjort tillsammans, hon kändes som en stabil tillgång i vårt redan nervösa team. Vi alla satt på rummet och snackade lite tekniker och erfarenheter och hur vi startade våran BJJ/SW resa. Allt kändes plötsligt mycket lugnare, när en lugn och rutinerad människa kommer in så smittar det av sig och jag kände hur min nervositet vart till motivation och jag började på mitt tunnelseende, kände hur hungern efter vinst växte inom mig och det är en helt fantastisk känsla som jag aldrig någonsin kommer förklara på exakt det viset det känns, men ni som vet, ni vet.

Min klockade plingade 6.00 och det var dags att kolla vikten, jag minns att jag vaknade på morgonen och hade samla känsla som när jag var liten och vakna på morgonen den 24 december då jag visste att det bara var några timmar tills jag skulle få träffa tomten. Glad och förväntansfull ställer jag mig på vågen, 85,4 kg. (Skulle väga in på 85,5) det var bara att packa kläderna inför den korta promenaden till gympasalen där matcherna skulle gå, enligt mina beräkningar skulle promenad ta ungefär 25 minuter, det tog över 1 timma, visst det var vackert väder och sällskapet var fantastiskt och humöret på topp, men jag var helt slut, och jag svettades som ett as. Vi kommer iallafall fram och jag provar att väga in mig, nu visar vågen 84,3, så promenaden gjorde att jag faktiskt för första gången fick äta i lugn och ro innan en invägning och inte efter. Det var paradis i min mun när jag halsade i mig vatten. Jag satt bara och njöt av själva stunden, här sitter jag i Finland och ska snart få tävla. Även fast nervositeten var där så kände jag mig lugn, jag hade bra stöd och min form kändes helt ok faktiskt jag hade inte riktigt fått in så många pass som jag önskade men kände att mitt hjärta fick sköta resten om inte skillsen räckte till.

Min första match var mot en ryss, min bild av ryssar är benlås och arga ansikten, i själva delen där man väntar på att få gå till mattorna så stod han där ryssen och eyeballade mig. Han såg stabil ut men vi var lika korta vilket är ovanligt då jag är mer van med att köra mot längre och har anpassat min teknik. Vi börjar matchen stående såklart och vi clinchar lite och jag tar en underhook och försöker mig på en tripp två gånger, den sista gången så blir det en backfire och jag hamnar på ryggen istället, börjar explodera från start och driver på och får chans för giljotin, känner att det är för riskabelt då hans nacke är väldigt kort så jag tar hans rygg och får två poäng för det. Vi rullar vidare och han låser in mig rätt bra, jag ligger i hans halvguard större delen av matchen, jag får varning för passivitet och med 10 sekunder kvar så bryter jag mig loss och tar en mount, får då sju poäng för det. Vinner den matchen med 9-0 och är inte alls nöjd med hur jag prestera, jag frös till för mycket och var för passiv. Fick vila ungefär 8 minuter tills det var dags att köra nästa, möter en lång snubbe som är otroligt stark, vi håller på trär lite armar och fångar varandras armar – båda letar efter att få göra en tripp, han vinner tripp-kampen och jag hamnar underst. Försöker jobba mig tillbaka i guard där i lugn och ro och håller mig lugn men han är rutinerad och får in en Kimura som gör att jag får klappa. Det vart ett brons och en erfarenhet rikare.

Jag tycker att bara för att man är vitbältare så ska man inte vara rädd att tänka för högt om sig själv, jag tycker samma press skall finnas oavsett gradering. Varför tänka att du är en nybörjare och nöja dig med resultat som inte är nr 1? När jag som nykomling kan sträva efter att slå dom bästa och bli bäst? Resan gjorde i alla fall mig hungrigare och jag kommer att lägga in en till växel nu och satsa ännu mer.
Nästa stora tävling blir NAGA EM i Frankrike den 15 november. Har väl kanske 2-3 tävlingar där emellan som uppvärmning.

 

Glöm inte att följa mig på instagram. alxis.t (där lägger jag upp massa sw/bjj/och träningsgrejer.

/ Alexis