Det kommer tyvärr bli en hel del i bloggen nu kring mitt knä och allt som händer kring det, ber om ursäkt för det men det är mitt liv just nu. Det har nu gått ca 4 veckor sedan korsbandsskadan och jag är mitt uppe i rehab. Jag har fått extremt mycket information och lärt mig väldigt mycket om mitt knä på denna korta tid, och det är bara det väldigt spännande. Jag går nu hos en grym sjukgymnast som själv tränar BJJ och det känns mycket hoppfullt. Han förstår min frustration och vilja att komma tillbaka till mattan. Jag har varit på mattan, jag kan köra typ drillar från stängd guard för att vara säker på att inget händer. Annars känns faktiskt knät riktigt bra, jag har fått lära mig att jag har tur, tillsammans med en bra tränad kropp. Så här kort efter en korsbandsskada ska man egentligen inte kunna göra så mycket som jag kan. Jag går utan problem, har inte ont, inte svullen, jag kan göra djupa enbensböj och så vidare. Och det gör att det ändå känns otroligt hoppfullt. Mitt mål är att slippa en operation, om nu korsbandet är helt av vilket vi misstänker. Än så länge har jag full motivation för rehabiliteringen, för det går framåt. Jag har ett vagt mål i huvudet om att kunna tävla i slutet av nästa säsong, men jag vet också att det är väldigt farligt att tänka på där. Men jag tror jag måste, jag längtar så otroligt till mattan och att få sparras hårt och förbereda mig inför en tävling. Det var rätt spännande efter SWOP var över, då var det som att min kropp och huvud fortfarande inte hade släppt förberedelserna inför tävlingen. Det var som att jag hade laddat så länge och inte fått utlopp för de där känslorna i och med att jag inte kunde tävla, så flera kvällar efter låg jag ändå och kände pirret inför tävling. Men det kommer bara betyda en sak, att jag kommer vara sjuuuukt taggad inför att gå upp på mattan, när det än blir. Jag har också insett nyligen hur hela jag påverkas av att inte kunna köra BJJ fullt ut, jag har blivit lite mer hängig och nedstämd än jag brukar vara i december. Helt enkelt för att de lyckokickar och den tillfredsställelse jag får av BJJ inte infinner sig och det måste jag acceptera och deala med. På lördag åker jag till Nepal med skolan för att kolla på lite skog och dessutom vandra lite. Det kommer bli fantastiskt! Och när jag kommer tillbaka kommer jag sätta igång på riktigt med konditionsträning och mer styrka.

Det var det för den här gången!
Lycka till allihop med förberedelserna inför EM och ta hand om er!
Och glöm inte blogga, det vore jättekul med fler som bloggade och delade med sig av sina vardagar.