Samtidigt så älskar jag det. Söndag är den dag jag går runt och fasar för hela veckan. Att gå upp tidigt och köra fys är svårt att hitta motivation för. Samtidigt kan jag inte tänka mig ett liv utan någon sorts styrketräning. Det skulle helt enkelt inte kännas rätt.

Till att börja med ber jag om överseende med faktumet att mitt fruktade fyspass äger rum hemma i mitt badrum – jag vet, det första man tänker är ’hur jobbigt kan det vara?’. Den reaktionen har jag stött på mer än en gång. Det är svårt att få folk att förstå att det faktiskt går att få något av träningsvärde uträttat hemma i badrummet. Det låter lite löjligt. Men. Det råder åtminstone i min mening inga tvivel om att just det där fyspasset hemma i badrummet gör mig så mycket bättre på mattan än vad jag skulle vara utan det. Det får mig att känna mig starkare, ger mig betydligt mer uthållighet samt främjar kontakten med och kunskapen om min egen kropp och fysik.

Jag har svårt att förklara min syn på träning, hälsa, kost (framförallt kost) och den mänskliga kroppen i allmänhet för folk. Många tittar på mig som om jag slagit i huvudet. När jag började träna för nästan tre år sedan skilde jag mig ganska snabbt från den proteinslurpande mängd som nästan alltid visar på en väldigt begränsad (och för den delen opålitlig) kunskap av vad träning faktiskt handlar om. Jag var snarare intresserad av saker som nervsystemets interaktion med olika delar av kroppen och vilka muskelgrupper som var ”fast twitch” eller ”low twitch” än att bicep-curla mig igenom 90% av all min tid på gymmet. Så istället för att bygga min kunskap utifrån gym-folkets hypoteser och teorier sökte jag mig till internet för att lära mig mer. Youtube-sensationen Elliott Hulse har till stor del lagt grunden för min uppfattning om träning. Den mannen är en guldgruva av kunskap och att kolla igenom klippen på hans kanal ”Strenghtcamp” är något jag varmt rekommenderar för nybörjare till alla sorters träning.

Han pratade om saker som var helt nya för mig – ”movement, movement, movement!” bankade han in i mitt huvud. Den mänskliga kroppen är till för att användas. För att röra sig, springa, hoppa, rulla, resa sig, bära, kasta, dra, putta och allt däremellan. Rörelse blev något jag snabbt fann både fascination och njutning i. Fascination i hur djupa knäböj främjer matspjälkningen och vad marklyft kan göra för hållningen. Njutning i att faktiskt gå igenom dessa rörelser på en regelbunden basis och att känna deras effekt. Just knäböj är något jag fick kämpa mycket med när jag först började träna. Flexibiliteten var såpass obefintlig att jag inte ens kunde gå ner halvvägs till en full knäböj utan att ryggen kollapsade och styrkan i benen var inget att skryta om den heller. Idag är mina ben min bas – det är där jag besitter min allra största styrka. Inte i armarna och verkligen inte i bröstet. Efter månader av olidlig stretching och otaliga repetitioner i benpressen hittade jag dock vad som fortfarande idag är den för mig absolut viktigaste övningen när det kommer till vad som helst egentligen. Visste ni till exempel att en djup knäböj är den ursprungliga sittpositionen för människor? Bara en sån sak.

Min fascination av rörelse är även vad som fått mig att falla för jiu jitsu. Till en början hängde jag knappt med på uppvärmningarna. Idag är det få övningar som jag inte klarar av, om jag tillåts ett par försök för att vänja kroppen det vill säga. Jag älskar känslan av att bli smartare, vare sig det handlar om att bli bättre på något som att skriva eller om att lära sig svårare och svårare rörelsemönster. Men för att inte helt och hållet gå miste om den ursprungliga poängen med det här inlägget så återgår jag till fysen. Veckans lågpunkt, en timme och tjugo minuter av rent lidande. Ok, riktigt så illa är det inte men ni förstår vad jag menar. Utan mina drygt 200 knäböj (med en 20kg kettlebell) i veckan skulle kroppen aldrig hänga med såpass bra som den gör. Med andra ord skulle jag inte bara förlora i styrka och uthållighet genom att skippa fysen utan jag skulle tappa ett visst mått av kontakten med min egna kropp. Min kropp skulle (tro det eller inte) bli dummare.

För det är just detta som är min ’filosofi’ vad gäller styrketräning – prio nummer ett bör uteslutande vara kapaciteten att gå igenom samtliga basala rörelsemönster den mänskliga kroppen är menad att kunna utföra. Sen kan man lägga på vikt. Jag tror att det främjar hälsan att vecka efter vecka gå igenom dessa rörelser och i takt med att man växer sig starkare ökar självfallet vikterna på skivstången. Det bör dock inte vara ens främsta fokus.

För mig känns det renande på något sätt att knäböja till utmattning eller att pressa en kettlebell över huvudet tills axlarna känns som om de ska ramla av. Man börjar om på en ny kula varje vecka typ, om det inte låter alltför konstigt. Jag älskar det och hatar det på samma gång. Men, kanske viktigast av allt, jag gör det varje vecka; jag missar inte pass, skippar inte dagar och kommer inte med ursäkter. För att komma dit man vill måste man göra vad som krävs, det har jag lärt mig. Med målet om att bli så bra som möjligt kommer således fys alltid att ingå i min träningsrutin.