Det är mycket man vill göra som förmodligen aldrig blir av. Resor, upplevelser, erfarenheter.. När man har chansen att leva sitt liv precis så som man själv vill, är det inte ens ansvar att göra så? Det känns som om så många av oss fylls med känslor av ånger och sorg då vi blickar tillbaka på våra liv; allt det vi aldrig vågade, inte hann med och helt enkelt inte såg som möjligt tynger oss då vi reflekterar över vår tid här. Varför inte titta tillbaka på ett liv fullt av glädje, lärdom och äventyr?

Det är vad jag hoppas kunna göra när jag blir äldre. Just nu sitter jag på möjligheter jag aldrig trodde skulle visa sig och ser inte annat val än att följa hjärtat till alla de platser det vill utforska. Jag vet inte om det är rätt eller fel och om jag ska vara helt ärlig så bryr jag mig inte. Jag har redan spänt fast mig och är redo för vad världen håller för mig.

Vad pratar jag om? Nästa månad åker jag till Finland på träningsläger. Det blir roligt. I mars är det dags för Nordic Open vilken faktiskt var min första tävling. Därpå är det den hittills största jag deltagit i och det blir kul att se hur det känns den här gången. I april ser det ut som om det bär av till Rom och IBJJF:s öppna mästerskap i både GI och NOGI. Jag kollade upp info i morse och hörde med min storebror om han vill följa med mig på vår andra resa till den fantastiska staden. Självklart sa han ja, vad annars? Tävlingen varar över tre dagar (10-12 april) och om allt går som jag tänkt mig kommer jag hem igen den 13:e. Inte ens en vecka därefter åker jag till Göteborg för ännu en IBJJF-tävling i GI och NOGI. SGL, träningsläger i Berlin och allmänt så många tävlingar som möjligt är målet för resten av året och förhoppningsvis tjänar jag nog med pengar för att ta mig till så många internationella tävlingar som möjligt.

Sedan jag var liten har jag alltid varit avundsjuka på professionella idrottsmän från alla möjliga olika sorters sporter som fått åka runt världen och mäta sina färdigheter med andra hoppfulla. I mina ögon fanns det få saker som var häftigare än alla de livserfarenheter dessa personer samlade på sig, inte bara på fotbollsplanen, i ringen eller på mattan utan genom alla resor, de människor man träffar på och allt det roliga de haft på vägen. Även fast jag är långt ifrån professionell har jag chansen att göra precis det; resa runt, tävla, lära mig och bli bättre. Det är en möjlighet jag aldrig trodde skulle visa sig och därför kan jag inte missa den. Det enda som är säkert är att det kommer vara ett galet år. Det är jag redo för. Mina vyer kommer vidgas och jag kommer lära mig oerhört mycket.

Jag har inte mycket pengar, långt ifrån det, jag klarar mig knappt. Så har det varit hela mitt liv. Det är inget jag grämer mig över eller säger för att jag vill ha medlidande från folk. Pengar har ingen betydelse för mig – så länge jag har nog för att överleva och kan ägna mig åt det jag älskar är jag nöjd. Det räcker. Mina drömmar börjar sakta men säkert gå i uppfyllelse och det är fortfarande svårt att förstå att det verkligen är på riktigt.

Om ni letar efter mig är jag lite varstans; världen ligger vid mina fötter och jag har redan tagit det första steget. Visst är livet underbart?