Jag har inte tränat sen i fredags. Och det känns.. När jag vaknade på morgonen kände jag mig hängig, trött och allmänt nere. Självklart ignorerade jag alla tecken och gick till träningen som vanligt. Ett tufft fyspass och hård sparring gav mig precis vad jag behövde – så fort jag kom hem kände jag hur näsan började rinna. ”Jag vilar imorgon sen är jag tillbaka” tänkte jag. Nja, inte precis.

Jag låg hemma hela lördag, söndag, måndag och tisdag. Det är första gången på nästan två, två och ett halvt år som jag missar så många träningsdagar i rad och jag måste erkänna att det känns tvådelat. Å ena sidan har det varit oerhört deprimerande och rent ut sagt tråkigt. Det rycker i kroppen! Å den andra har jag på sätt och vis använt den här tiden till att åtminstone försöka återhämta mig helt och hållet fysiskt. Jag har ätit bra, mycket och verkligen vilat ut. Sen kunde den här sjukdomen inte ha kommit vid ett bättre tillfälle, två veckor innan Stockholm Open och tre innan ADCC-kvalen i Finland. En vecka senare och situationen skulle ha varit betydligt jobbigare..

En annan sak jag märkte var hur mitt system reagerade på fyra dagar borta från träning. Vanligtvis vilar jag en dag i veckan. Jag har tränat minst fem dagar i veckan i tre år nu och har liksom vant mig vid att vara trött och sliten, trodde jag åtminstone. Jag trodde att de här dagarna borta skulle sluta med att jag hade så mycket energi att jag inte kunde sitta stilla. Raka motsatsen är snarare fallet – ju längre tiden lider desto tröttare blir jag. Det känns som om energin dras ur mig och motivationen till att träna sjunker rejält. Och det här är efter fyra dagar! Visst spelar sjukdomen förmodligen en del i detta men ändå, det är lite läskigt. När man inte missat ett pass på över ett år känns det nästan overkligt att vara borta en dag. När man varit borta i fyra dagar är en femte ingen stor grej.

Så vad har jag lärt mig? Man dör inte av att vara hemma ett par dagar. Träning gör dig mer energisk, inte mindre. Och viktigast av allt, jiu jitsu är det roligaste som finns!

Det känns så bra att skriva det här – Äntligen kan jag träna igen!