Jag fick en insikt häromdagen. En insikt om vad jiu jitsu verkligen betyder för mig och att jag kanske sett på saker och ting något omvänt.

När jag började träna trodde jag mig känna min kropp och hade en bild av vart mina styrkor och svagheter låg. Jag trodde att jag visste vart mina gränser låg. Efter ett och ett halvt år på mattan vet jag att jag var helt fel ute. Allt jag gjort och gått igenom, både när det kommer till träning och tävling, såväl det fysiska som det mentala, har gett mig gott om nya perspektiv och helt och hållet ändrat min syn på mig själv och de runt mig.

Idag känner jag min kropp bättre och vet hur jag ska använda den på bästa sätt. Jag kan äntligen kalla mig själv för vältränad, för en atlet, något jag drömt om sedan barnsben. Att jag skulle nå hit trodde jag aldrig.

Men, till insikten. Jiu jitsu har inte bara gett mig allt det ovannämnda och mycket, mycket mer, vilket förvisso skulle räcka gott och väl. Det har gett mig en plats här i världen, jag har hittat mig själv på mattan. Det är där jag helt och hållet förlorar mig i vad och vem jag verkligen är. Det finns inga lögner eller falskhet på mattan, det går liksom inte. För mig är det mer än ”bara” en sport, det är ett sätt att uttrycka sig på. När jag får in en perfekt triangel vet jag att den kommer från repetitioner, misslyckanden och experimenterande. När jag lär mig något nytt, då man känner hur man går från att klumpigt utföra rörelser till att det i slutändan kommer per automatik är det som att man blir lite smartare, kroppen har lärt sig något nytt. Min stil är bara min, mitt game är unikt.

Jag använder mina talanger, mina fysiska fördelar och gör det bästa av situationen. Andra gör samma sak. Det är vad som gör sporten så intressant, att alla har olika tillvägagångssätt och metoder. Min stil är bara min och din är bara din.

 

Idag kan jag bekvämt säga att jag är en bra person. Så har det inte alltid varit. Att varje dag nästan uteslutande mötas av leenden, skratt och positivitet kan inte vara en slump. Jag har hittat min plats här i livet och det är jag tacksam över, jag känner gott om folk som inte kan säga samma sak. Jiu jitsu har öppnat upp mig och visat mig hur det känns att vara sitt bästa jag. Att faktiskt vara en tillgång till andra istället för det motsatta, att ha en positivt inverkan på människor.

Det här känns som ett lite konstigt blogginlägg men jag postar det ändå. Det är självförtroendet jiu jitsu har gett mig, jag är inte rädd för att blotta mina tankar. Jag gör det ju varje dag på mattan, om än på ett något annorlunda sätt.