Jag var både fysiskt och mentalt redo för Nordic Open. Jag var stark och det kändes som att jag inte kunde bli trött. Mina tekniker var så bra som de aldrig varit förr. Jag hade en bra game plan. Min game plan var att dra guard och tripod-svepa direkt, skulle inte tripoden fungera skulle jag byta till lumberjack, fungerade inte det vankades det omoplata-svep. Väl på topp skulle vinsten vara hyfsad säker. Jag skulle vara tung, men ändå snabb och teknisk. Jag kände och känner ett stort självförtroende i mitt toppgame, särskilt då stora (+100-grabbar) inte brukar vara vana att vara på rygg. Planen var perfekt, nästan.

Jag hade under förberedelserna jobbat mig ner i vikt, så när det var dags att anmäla sig var -100,5 kg en möjlighet. Men eftersom ingen hade anmält sig i den viktklassen när jag tog mig tid att anmäla mig så anmälde jag mig i +100,5 kg (och tänkte nöjt att det kunde ätas pizza ända in i kaklet). Ett problem är att jag inte riktigt passar in i +100,5 kg, tydligen.

I min första match ställdes jag mot en dansk, som jag senare kom fram till måste ha haft en bakgrund i Judo. Han hade bra bas och var grönjävlig på att bryta grepp. Jag har aldrig tidigare känt mig som ett litet barn som försöker hålla fast i någonting som föräldrarna säger ”ajabaja” och tar i från mig när jag håller fast i en gi. Hans Judo-bakgrund var dock inte det största problemet. Problemet var att jag, via en okulärbesiktning, kommit fram till att han absolut väger 30 kg mer än mig. Det är ett problem, särskilt då jag fortfarande håller mig till min gameplan. Dumdristigt drar jag guard och tänker att 130kg+ dansk skall svepas. Han visar på en bra bas och jag lyckas inte svepa varken via plan A eller B och C fick jag ingen öppning för. Han hade sin vänstra arm lite väl långt fram, men jag tänkte att jag inte ville gå från gamplan, gå på armbar och bli stackad. I och med att jag tänkte det försvann också läget. Istället för att agera och reagera började jag tänka… Efter en stunds kivande i öppen guard är han på väg att passera, magiskt hamnar jag utanför mattområdet när jag kontrar hans passering och vi ställs upp för omstart.

Om fel #1 var att dra guard mot 130 kg dansk pölse, Åbro och cigaretter var fel #2 att inte byta taktik vid omstarten. Vid den här tidpunkten började han bli trött och jag borde ha stått upp, rört mig, fakeat och fortsatt trötta ut honom. Istället drar jag guard igen – som en idiot. Sagt och gjort, jag går på plan A och plan B igen. Han rubbas inte av mina patetiska försök. Han passerar till side control (som ju ibland kallas för 100 kg). Den här side controlen känns som 700 kg. Där låg jag, nedtryckt av en hyfsat stor ölmage och tar mig ingenstans. Jag försöker att behålla lugnet och hitta luckan när han avancerar position. Problemet är att han aldrig försöker avancera framåt. Här kommer fel #3, losern i mig kommer fram efter ett tags arbetande och börjar viska saker som ”det är omöjligt”, ”han är för tung”, ”du har testat allt” och sen det värsta (med ca 1,5 minut kvar) ”huvudsaken att han inte drar ut dig”. Så jag går helt enkelt från att försöka vinna till att försöka att inte förlora. Jag förlorar på poäng efter att ha spenderat en stor del av matchen på rygg i side control. Han försökte trä sin dräkt runt mig någon gång samt gå mot en Kimura, men jag kände mig aldrig hotad av hans avslutningsförsök.

Jag kände mig som $1000 innan NO. Var helt inställd på att fightas om guldet. Snörpligt fick jag istället sitta och dricka kaffe och Coca Cola och kolla på en väldigt trevlig BJJ-tävling. Ett par Kexchoklad gick i under eftermiddagen också. Och Max i Uppsala på vägen hem.

På en hel massa bilder på internet står det att det inte går att förlora i Jiu Jitsu – ”you either win or you learn”. Men fan vad det där kändes som att förlora.

Med det sagt så fick jag med mig en hel del lärdomar:

• Jag borde helhjärtat gå ner till att ligga bekvämt under 100 kg (med en insvettad gi på mig).
• Jag måste träna mycket mer från rygg (kom ihåg vad jag sa om stora killar på rygg).
• Jag måste bli så säker stående så att jag kan ha en stående plan B och C från stående, inte bara från marken.
• När jag möter motståndare som är större än mig ska jag alltid jobba från topposition (man är så jäkla tung om man är större än mig).
• Jag ska agera och reagera, inte tänka. Tänker man missar man lägen och öppningar, man kan t.o.m. börja tvivla.

 

Sist kommer ett tips till er andra BJJ-utövare:

Dra inte guard mot 130 kg danskar, det blir lätt tungjobbat.