Som vi alla vet var det Nordic Open förra helgen och det var någonting jag absolut inte skulle kunna tänka mig att missa! Jag gillar Nordic Open för att det har lite av allt. Det är en ganska stor tävling men de är väldigt duktiga på att hålla tiderna. Annars känns det som att tusen grejer skulle kunna gå fel och orsaka stora förseningar på såna här tillställningar. Om man ska dra en anekdot: min första tävling jag någonsin var med på blev försenad 30-40 minuter p.g.a. ett strömavbrott orsakat av en kaffebryggare. Det känns som om det aldrig skulle kunna hända på Nordic Open, där kan man få både kaffe och el.

En annan grej jag gillar med Nordic Open är att det är mycket folk där och alla man träffar och pratar med är trevliga. Jag har märkt att så nästan alltid är fallet när man träffar folk genom BJJ:n. Jag vet inte riktigt vad det är som gör det, man kanske kan tillskriva det till någon slags magi.

Vi var tre från klubben som åkte och tävlade denna gång: jag, Robbin och Jonas. Med det gänget i bilen kändes det som att oavsett hur det går, så blir det en väldigt trevlig dag – och så blev det!

Jag vann mina två första matcher på advantage points. Jag vet inte riktigt vad som hände, men det kändes som om jag gick in för att inte förlora snarare än för att vinna. Jag har också lärt mig att i min viktklass (+100,5) är det väldigt mycket mer lättjobbat från topposition. Jag tror också att mina motståndare delade de tankarna. Det resulterade i två tråkiga matcher med väldigt lite BJJ och väldigt mycket stående clinch-kamp.

Mina två första matcher såg ut ungefär så här!

I den tredje matchen, tillika semifinalen, mötte jag killen som sen vann hela klassen. Jag hade sett honom köra matcher innan och det kändes som att väl på backen kunde jag ta honom. De enda problemen var att han var stor på riktigt (alltså inte fet eller gymmad, bara STOR) och att vi började ståendes. Sagt och gjort, jag tänkte jobbar armdrag men hamnade i clinch (isbjörnsstyle) och innan jag visste ordet av åkte jag på en flygtur. Jag var inte riktigt redo på att bli kastad just då och jag hade lite för mycket tyngd på mitt vänstra ben (som åkte på en outside trip). Kastet resulterade direkt i en blixtrande smärta i vänster knä och att jag hade jättedivisionens jätte över mig i side control. Jag förlorade till slut matchen på en Americana.

Mitt knä visade sig fortfarande odugligt när det i bronsmatchen gav vika när vi stod upp i början av matchen och jag tvingades försöka dra min motståndare över mig. Det höll inte hela vägen utan jag fick se mig besegrad även i den matchen och slutade fyra i min division på Nordic Open. Målet var som alltid prispallen och det känns lite sisådär att hamna precis utanför, även fast jag hellre kommer fyra än tia. Den största besvikelsen var nog kanske hur jag fortfarande kände mig som en annan grappler på tävlingsmattan, det kändes som att jag var 40% av Johan och det resulterade i att jag i två matcher grapplades som en stor isbjörn.

Jag har i veckan varit till sjukgymnasten som gett mig tummen upp att börja brottas lite försiktigt vilket var väldigt glädjande! Jag gjorde första försiktiga passet i onsdags. Till Nordic Friends så kommer fokus nu att ligga på att bli riktigt vass (eller bekväm, snarare) från guard, så att jag alltid har det som ett bra alternativ om jag går in i isbjörns-/grottmans-mode och fortsätta utvecklas från ståendes.

Tills dess kommer jag också att se den här videon (jäklar vad bra nästa Polaris verkar bli! Och EBI! OCH METAMORIS! Vi grapplingfans har verkligen det bra nu!!!):