Mikael Knutsson tränar och instruerar på Gladius MMA och har lilabälte i BJJ. Mikael tog en guldmedalj på Fila Grappling VM 2010 i -110kg NoGi och en bronsmedalj i -110kg Gi.

Hur har dina förberedelser inför Fila Grappling VM sett ut?
I regel har jag en ganska bra form året runt så jag brukar inte göra några speciella förebredelser inför tävling utan jobba aktivt efter en mer övergripande träningsstruktur som löper mer långsiktigt. Nu skulle jag representera Sverige i VM så jag valde att modifiera min träning för att försöka ”peaka” formen specifikt för detta event. Dels körde jag tungt på gymmet för att få upp explosiviteten, styrka och vikt, dels sparrade jag med tunga motståndare eftersom jag skulle tävla i -110 i stället för -97 som jag gör i vanliga fall. Det började bra och ca tre veckor innan VM var formen god och jag kände att jag låg i fas när jag fick problem med en nervskada i ena armen som hindrade mig att grappla. Jag flyttade över fokus på konditionsträning och veckan efter åkte jag till Serre chevalier i frankrike och åkte skidor i 10 dagar vilket visade sig vara precis det jag behövde för att läka ut skador och låta kroppen återhämta sig. Jag sov 10-12 timmar om dagen och käkade bara buffé för att fylla på näringsdepåerna. När jag kom hem på söndagen rullade jag 5 lätta pass fram till tisdagskvällen för att få tillbaka känslan i kroppen och sen vilade jag fram till VM.

Vad hade du för förväntningar inför VM?
Jag hade blygsamma förväntningar då jag dels hade varit skadad, dels varit borta 10 dagar och åkt skidor och dels tävla i en klass som var mycket tyngre en den jag brukar tävla i. Jag hoppades att jag i alla fall skulle vinna någon match men hade egentligen inga realistiska förväntningar om medalj men det är ju klart, hoppas gör man ju alltid.

Hade du planerat att ställa upp i både Gi & NoGi på VM?
Nja, jag var tveksam först då fokuset var på SW men dilemmat löste sig själv när jag kom på plats och det visade sig att de hade flyttat Gi-klassen till söndagen och SW till lördagen så då var det inte längre något att tveka på utan jag anmälde mig. 

Hur var stämning i landslaget?
Det var en glad och hoppfull stämning i laget. Teambuildingen underlättades ju en aning av att vi var tre från Gladius som åkte dit (jag, Eddie Bengtsson och Martin ”Greven” Hedenberg) sen kände man ju flere sen tidigare tävlingar bl.a. Matts Nilsson. Det var även roligt att träffa på en legend som Mattias Awad som var stor redan när jag började med MMA och som jag bara sett på MMA galor innan. Christian Sandberg tycker jag gjorde ett utmärkt jobb att valla runt oss och se till att vi var på rätt plats vid rätt tid och axlade lagkaptens ansvaret med bravur.  Vi hade kul ihop och stöttade varandra genom hela turneringen.

Berätta om dina matcher.
Första matchen mötte jag en polack som jag vann emot i EM-finalen 2009 i BJJ. Således gick jag in med lite mer självförtroende i den matchen. Jag klinchade och gjorde ett fotsvep, sprawlade på honom och hoppade in en giljotin som jag drog ut honom på.

Andra matchen mötte jag en ryss. Han kändes stabil stående och han lyckades stressa mig. Vi hamnade på marken, oklart hur i mitt minne, och han kopplade side. Jag kände att han var positionsstark men lyckades ta halvguard och rullade på en knee bar som han skyddade. Vi scramblade lite innan jag lyckades dra ut han på en figure 4 fotlås.

Tredje matchen mötte jag en amerikansk fristilsbrottare som jag vet viste hade brunbälte i BJJ. Han såg ut som en klassisk solbränd broiler och jag förutsatte att han som de flesta amerikanska brottare hade mycket god fysik. Jag viste att han ville kontrollera mina handleder för att kunna kasta men jag hade tagit fram en strategi tillsammans med Eddie Bengtsson och lyckades störa ut han för att sen själv skjuta in och ta ner honom. Vi hamnade i hans guard som jag öppnade och gick direkt på benlås. I ingången till låset knakade det till i hans knä och den vreds i en konstig vinkel. Jag släppte omedelbart och de bar bort honom från mattan med ett trasigt ledband.

Finalen mötte jag en grekromersk brottare och jag kände att jag inte hade så mycket att hämta stående, hoppade guard och kopplade en triangel när vi landade som jag drog ut honom på.

Hur upplevde du arrangemanget som hel het?
Kass. Allt för försenat och det var dålig information om när man skulle tävla. Jag gick min första match vid 17 tiden på kvällen och Eddie gick sin första vid runt 22! Medaljutdelningen var kl 02:00 på natten till måndagen. Helt oacceptabelt i ett VM.

Prisutdelning på Fila Grappling VM 2010.

Hur ser din kampsportsbakgrund ut?
Tränade först Wing Chun och Suntukan stickfighting, gick över mer och mer till boxning, kickboxning (som jag även tävlade lite i) och sen till thaiboxning. Jag var bland annat 2,5 månader i Thailand och tränade på Lanna muay thay vilken är den bästa resa jag gjort. Fick även erbjudande att representera dem i VM i Kazakstan men det krockade tyvärr med min hemresa. Jag ångrar än i dag att jag inte tog den chansen. Jag har alltid gillat markkamp och varit på några kurser i Göteborg så steget att börja träna MMA var inte stort. Började pendla de 8 mil, enkel resa, till Göteborg 2 dagar i veckan för att träna på Gladius. Övrig tid körde vi hemma hos mig på en presenning som rullade ut på gräsmattan utanför mitt hus, även på vintern, och tränade. Det måste varit hösten 2005 som jag började MMA och SW och sommaren 2006 drog jag 6 veckor till Brasilien för att träna BJJ hos Marcello Yogi. Jag åker alltid själv på sådana resor för att kunna hålla ett bra fokus på träningen och inte behöva ta hänsyn till andra.

Hur ser en normal träningsvecka ut för dig?
Tränar i regel 7-8 pass i veckan. På morgonen alternerar jag mellan gymträning och kettlebells (med min vän och sponsor Tommy blom) och på kvällarna kör jag SW och BJJ. Onsdag och lördag är vilodagar. Jag tränar långsiktigt och jobbar aktivt med att göra mitt game tightare och jobba bort svagheter. Jag försöker lägga upp träningen som ett proffs även om jag inte är det och har ett litet team som hjälper mig.

Vad är roligaste med att instruera?
Det är när man hjälper någon som har en felaktig teknik och man ser att det tänds ett förstående ljus i dennes ögon. När han inte längre tränar en teknik bara för att jag säger att han skall göra det utan han tränar den för att han känner att den kommer funka för honom. Sen lär man sig själv mycket man försöker lära andra, man blir tvungen att verkligen tänka och fokusera på sin egen teknik och det är inte helt ovanligt att man hittar brister som man kan korrigera hos sig själv vilket alltid är bra.

Vilka tävlingar planerar du att ställa upp på i år?
Gameness, SGL, SM, EM i SW om landslaget åker på det. Kanske VM i BJJ om jag kan lösa det ekonomiskt och tidsmässigt.

Vilka är dina styrkor inom grappling?
Jag är nog ganska teknisk och rörlig för att vara så pass stor och jag klarar av att rulla utan att förlita mig på min styrka. Sen har mitt submissiongame utvecklats en hel del och jag vinner på ganska mycket olika lås numera och är således inte lika endimensionell.

Vad tror du grapplingens framtid i Sverige?
Strålande, det nya regelsystemet kommer göra matcherna roligare att kolla på vilket kommer locka mer publik vilket kommer ge mer intäkter och göra det intressantare för sponsorer. När det blir mer pengar i sporten kommer det leda till en ökad professionalisering vilket givetvis är gynnsamt. Medlemskap i ett officiellt förbund med sanktionerade SM och uttagningar till landslag där de tävlande få kläder och resor betalda kommer också bidra till att kvaliteten på svensk grappling ökar. Nu gäller det för oss som är aktiva att sprida sporten och jag tror inte det kommer dröja allt för länge innan vi är större än brottningen.

Vad har du för favorit lås/strypning?
Handledslås.

Några sista ord?
Jag vill tacka mina sponsorer MM-sports och Tenacity.se, mina sparringpartners och tränarna Martin Jansson och August Wallén. Utan dem hade det inte blivit något guld = ). Jag vill även ge en eloge till Ghazal för att hon står ut med mig trots att jag nästan aldrig är hemma och när jag väl är det så äter jag upp all hennes mat = ).