Viktor Vall tränar och tävlar för Hilti Uppsala och har brunt bälte i BJJ.

Hur ser din idrottsbakgrund ut?
Jag började träna gymnastik när jag var 8 år och tränade tills jag var 14 år. Sista åren var jag riktigt trött på det och insåg till slut att det inte var det jag ville hålla på med. Har för mig att jag i alla fall jag lyckades knipa en 7:e eller 8:e plats på ett ungdoms SM innan jag slutade. Även om jag tröttnade på gymnastiken tror jag att det har gett en väldigt bra grundträning som jag har nytta av i kampsporten. Parallellt med gymnastiken började jag köra lite kampsport. Jag hann med lite olika stilar men fastnade aldrig riktigt för någon förrän jag började med BJJ. Tror jag han med både Aikido, Taiji, Ninjutsu och Wing Chun.

Hur kom du först i kontakt med grappling?
Det var ett gäng från Wing Chun klubben som började köra Shootfighting och tog dit August Wallén för några seminarier. Jag testade på Shootfighting och gillade verkligen grappling delen. Patrik Magnusson som hade vart med och startat Shootfightingen började träna på judoklubben i stan och samtidigt pendla till Hilti Stockholm för att lära sig BJJ. Jag började också köra med Patrik på judoklubben. I början körde vi på de vanliga judoträningarna men efter ett tag blev vi en lite grupp som hade egna pass och det var detta som senare blev Västerås BJJ Team som fortfarande finns kvar. Av någon outgrundlig anledning lyckades jag också få ett brunt bälte i judo. Jag är verkligen inte duktig på att kasta folk. Men jag råkade träna på samma pass som ett gäng äldre män som skulle graderas till brunt, mer som ett bevis på lång och trogen tjänst kan jag tänka mig. Eftersom dem var om möjligt ännu sämre än mig på att kasta kände de nog att de var tvungna att ge mig ett bälte också =). Efter studenten åkte jag en månad till Portland Oregon och tränade med Matt Thornton. Det var där jag fick mitt blåa bälte i BJJ. Sen blev det flytt till Uppsala för att plugga och började köra på Hilti Uppsala och där tränar jag fortfarande.

Hur ser en normal träningsvecka ut för dig?
Det finns nog faktiskt inte något som kan kallas en normal träningsvecka för mig. Jag har inte tävlat på ett tag nu så jag har egentligen ingenting annat som tvingar mig att träna mer än att jag tycker att det är så kul att vara på mattan. Så det brukar variera från 1 pass till 6 pass i veckan. Jag kör mest BJJ och SW. Någon gång ibland kan det bli ett MMA pass men jag har kommit på att bli slagen i ansiktet inte är riktigt lika kul som att brottas. Jag har fortfarande någon vag plan på att jag någon gång ska lära mig att slå och sparka på riktigt också men vi får se om det blir av.

Vilka personer har betytt mest för din utveckling inom grappling?
Patrik Magnusson som var min första tränare har självklart betytt mycket. Att ligga underst och bli mosad av honom de första åren lärde mig tidigt att det är viktigt att ha en bra guard om man inte är större och starkare än sin motståndare. Min tränare i Uppsala, Åke Zaar, som alltid har bra tips och ger en bra sparring. Men de som betytt mest är nog alla träningskompisar(ingen nämnd ingen glömd) både i Västerås och Uppsala som gett mig bra sparring och hjälpt mig klura ut saker och ting på mattan. Matt Thornton är nog den person påverkat mig mest när det gäller syn på träning och träningsmetoder. Både han och alla jag träffat från SBGI har en speciell förmåga att bryta ner jiu-jitsu på ett klart och tydligt sätt och se vad de fundamentala delarna i gamet är och hur man ska träna de på bästa sätt.

När gick du din senaste tävling? Var det på ESWT 2005 då du mötte Alan ”finfou” Nascimento?
Jag har faktiskt kört två tävlingar efter ESWT 2005. Min senaste tävling var Scandinavian Open 2007. Då körde jag i lilabältesklassen och tog guld. Körde också samma tävling året innan i blått och det blev ett guld där också. Innan det var det nog ESWT 2005. Matchen mot Alan Finfou var faktiskt intressant. Jag tror att vi båda underskattade varandra och det var nog till min fördel. Jag kommer ihåg att jag stod och kollade på matchlistorna innan matchen och någon som hette ”Allan” skulle bli min nästa motståndare. Vad bra tänkte jag, det namnet har jag aldrig hört talas om förut så det måste vara någon nybörjare. Men när jag gick in på mattan tyckte jag att han såg betydligt mer skrämmande ut än den nybörjaren jag hade föreställt mig och när vi hamnade på mattan kändes han definitivt inte som någon nybörjare. Men på något sätt lyckades jag ta ryggen och få in en RNC. Jag tror att Alan var lilabälte då och jag hade blått men jag kan ha fel. Jag har sett flera av Alans matcher efteråt och han är verkligen duktig. Jag tror det var lite av en lyckträff från min sida och tror inte det skulle gå lika lätt om vi möttes igen.

När får vi se dig gå en match i BJJ eller SW igen?
Ja, vem vet. Jag har väl aldrig egentligen bestämt att jag skulle sluta tävla. Det är mest mina dåliga tävlingsnerver som gör att jag inte tävlat någonting de senaste åren. Jag har ju egentligen kanske inte så dåliga tävlingsnerver att det går dåligt, men tycker helt enkelt att det är så jobbigt att det inte känns som att det är värt det. Så svaret blir väl helt enkelt att jag är för feg =). Men det kanske ändrar sig.

Vad har du för mål med din träning/tävling?
Jag har nog inga speciella mål just nu förutom att träna och bli bättre och ha kul medan jag gör det. Jag tar examen nu i vår har lite planer på att åka till Brasilien några månader i höst och träna.

Vilka är dina främsta styrkor som grappler?
Jag skulle nog säga att det är min öppna guard. Även om jag nu för tiden hellre sveper och avslutar från topp är det trygghet att ha en svårpasserad guard. Bieffekten av det är väl att man ofta under sparringen får mindre tid i positioner som underst i sidemount/mount och escape-gamet blir lite lidande.

Vad tror du om grapplingens framtid i Sverige?
Jag tycker det verkar lovande. Fler och fler verkar inse att samarbete mellan organisationer är bra för alla. Det verkar dock fortfarande finnas vissa som ser lite väl allvarligt på det där med team tillhörighet. Det kommer nog aldrig vara möjligt för mig att förstå hur man kan ta en hobby på amatörnivå, där man ligger och kramas på marken, på sådant stort allvar att det hindrar en att träna med andra för att bli bättre.

Vad kan bli bättre inom svensk grappling?
Det verkar som ett stort problem är olika regelsystem på tävlingar. Det kan vara ganska förvirrande och ibland döms det till och med olika på samma tävling.

Vad har du för favorit lås/strypning?
Hade du frågat för något år sedan hade jag definitivt sagt triangel som har varit mitt favoritlås sedan jag började i princip. Men sista tiden har jag av någon anledning nästan slutat köra trianglar. Det är det som är märkligt med den här sporten. Ens stil verkar förändras med tiden och man har inte så mycket att säga till om när det gäller den saken. ”Du väljer inte din stil utan det är stilen som väljer dig” tror jag någon klok gammal BJJ-gubbe sa någon gång. Favoriten just nu är nog cross choke från mount eller kanske bananen(gi-stryp från backmount där man också drar i ena benet så att man blir böjd som en banan).