Tove Södersten tränar och tävlar för Prana Jiu-Jitsu och har brunt bälte i BJJ. Hon tog senast en silvermedalj på Pan Jiu-Jitsu Championship 2010.

Hur ser din idrottsbakgrund ut?
Jag red i fem år när jag var tonåring det är allt.

Hur kom du först i kontakt med BJJ?
Jag följde med en tjejkompis till hennes klubb, vilket är samma jag tränar på nu. Hon tjatade med mig. Jag har aldrig haft någon som helst kontakt med kampsport innan.

Berätta om dina matcher på Pan Jiu-Jitsu Championship 2010.
Den öppna viktklassen var på lördagen och min viktklass var på söndagen. I min första match i öppna viktklassen mötte jag Nyjah Easton (Lloyd Irving). Jag förlorade mot henne i finalen som lilabälte på Mundial 2008. Så det här var en match jag var nervös över för jag vet att hon är lite överlägsen i sin explosivitet. Hon är nog den enda jag hittills har känt mig lite rädd för att möta, något jag nog aldrig har varit med om tidigare. Jag försökte att inte göra om alla misstag som jag gjorde sist vi möttes. Vet att hon har en bra de la riva, så den aktar jag mig för. Hon hoppade guard direkt, som jag hade förväntat mig. Under hela matchen försöker jag passera hennes stängda, alternerat med hennes spider- och öppna guard. Slutligen får hon in en kimura efter 7-8 min, så det var en hemsk start i turneringen och jag klev mattan och kände mig värdelös och knäckt. Där fick jag öva mig i att borsta av mig förlusten fort och förbereda mig inför det jag hade fokuserat på, matcherna i featherweight divisionen, framförallt finalen som var följande dag. På söndagen vid tre tiden var det dags för min viktklass. I första matchen skulle jag möta Kelley Weatherford (Charles Gracie). Henne vann jag lätt över i finalen i Mundial 2009, så jag hade tänkte att det blir en enkel match, men efter gårdagens förlust samt att jag såg henne prestera bra mot Hillary Williams så tänkte jag om helt. Ska jag lyckas måste jag skärpa mig!  Jag hade rätt, det blev ingen lätt match, det blev en skitjobbig match. Vi döms upp stående en massa gånger. Det är massa prestige och musklande och en del låsta lägen, men jag vinner slutligen på ett svep. Nu är mitt humör där det ska vara och planen har hållit, jag är i final mot Fabiana Borges (Gracie Barra). Det är den här matchen jag är här för. Jag får en paus på 2 timmar så att jag hinner äta och dricka 3 liter energidryck. Allt känns jättebra och nu vet jag vad jag har att vänta mig, jag har kollat in henne sen jag började med Jiu-Jitsu. Finalerna sker med endast en annan final samtidigt så nu är det lite mer fokus på dessa matcher och de streamades live på budovideos så jag hade vänner hemma som såg vad jag gjorde vilket var jättehäftigt! Jag vet hennes styrkor. Hon är guard hoppare så jag går lågt som min tränare har sagt åt mig. Någon minut in i matchen hoppar hon halvguard, jag tar mitt bälte mellan mina ben och lyckas få upp oss stående. Hon driver på och får en nedtagning. Vi flyttas in till mitten och jag är under i butterfly och ligger under med 2 poäng. Mina attacker kommer utan att jag behöver tänka. Plötsligt har jag henne i en dålig triangel som jag vet inte kommer sitta, men jag håller i den. Hon vet såklart hur man försvarar den. Vi kommer ingen vart och jag försöker få över armen men hon låser ihop sig. Jag byter till en omoplata och försöker få till ett svep eller ett lås. Hon har svar på det med. Vi kommer ur läget lite och jag får nästan hennes rygg men hon är snabbare än mig, jag får en fördel. Nu är jag under i butterfly igen. Hon får nästan en passering, jag skyddar mig och turtlar, detta får hon fördel för. Resten av matchen förblir att hon försöker passera min, för det mesta, stängda guard. Hon vet att hon leder och låser spelet lite. Jag försöker attackera armar och kragar men hon rör sig smart och håller in sina armar. Hon vinner med 2 poäng och tre fördelar mot mina 2 fördelar. Det var oerhört lärorikt erfarenhet och jag vet att det kommer att hjälpa mig att vinna i framtiden.

Prisutdelning på Pan Jiu-Jitsu Championship 2010.

Vad hade du för förväntningar inför tävlingen?
Att lära mig så mycket som möjligt och att utfallet skulle sätta mig i en annan situation träningsmässigt, se var jag ligger tekniskt.

Vad tyckte du om Pan Jiu-Jitsu Championship som arrangemang?
Jag är alltid nöjd med tävlingarna i USA. Arrangemangen där har alltid något seriöst och lite storslaget över sig. Det var på tid, man blir väl omhändertagen av deras personal, det finns inte direkt något rum för misstag. Det var grymt att det streamades live! Fast tjejernas final hamnade i skymundan i motsats till herrarnas. Jag tycker nog att det ska vara lika behandling oavsett tjej eller kille i final.

Berätta om Prana Jiu-Jitsu.
Klubben heter Prana, som kommer från en video som Rickson Gracie gjorde 1995 i Japan Vale tudo. Då får han frågan om han kan förklara Jiu-Jitsu enkelt. Han svarar “It´s simple, just flow with the go, it´s the energy”. Han sysslade, som många utövare, med yoga och energi som på sanskrit heter Prana. Klubben startade 2001 ur en grupp från ”shooten”, som det kallades då, senare Pancrase Gym. Det var när Omar inte längre ville ha Gi-träning som de fortsatte själva i en källare ett par gator bort hos Rolly Peltier. De lånade mattor av Nikolay Malmqvist, mannen som tog grappling till Sverige. Vi tränade där en termin men flyttade senare tillbaka till Pancrase. Genom åren har vi flyttat runt en del. Under en period tränade vi hos SPIF judo i Midsommarkransen, men fick egen lokal för ca 2 år sen. Klubben starta egentligen på riktigt årsskiftet 2003-2004. I början var det en grupp vänner som tränade för skojs skull (Kenta Hammarström, David Edström, Jan Frändegård, Johnny Sandberg m.fl.) sedan anslöts fler och fler och en tävlingsverksamhet växte fram. Då blev träningen mer inriktad på sportdelen av Jiu-Jitsu som är det enda vi gör idag. I dag 2010 är vi ca 60 personer var av 58 är aktiva. 85% tränar för att tävla och 15% för motion. Tanken är när vi får tag i en större lokal så kan vi jämna ut detta. Huvudtränare är Kenta Hammarström. Jan Dluzewski håller i dagpassen, han är en av Sveriges mest meriterade judo utövare. Carlos Legazpi håller i nybörjarklassen. Vi har ett utbyte med Per Eklund som håller i MMA pass. Han och Kenta är träningskamrater sen många år tillbaka och hjälper varandra med råd och tips. Men Prana Jiu-Jitsu är en 100% Gi Jiu-Jitsu klubb och tränar till 90% med Gi.

Hur kändes det att vara nominerad för folkets pris och årets mästarinna på Kampsportsgalan 2010?
Jag blev såklart jätteglad och stolt! Men jag vann tyvärr inte.

Du har bruntbälte i BJJ. Hur har vägen sett ut?
Jag började 2005, hade vitt bälte till sommaren 2006 efter fyra raka vinster som vitbälte. Den sommaren tränade jag allt jag kunde med mål att åka till Mundial som blåbälte sommaren 2007, vilket jag gjorde och kom trea. Att få blått bälte var en stor omställning för mig. Jag förlorade en del i början. Lila bälte fick jag efter ett guld i öppna europeiska mästerskapet i Lissabon där jag vann alla matcher på avslut efter högst 2 min. Som lilabälte vann jag guld i Stockholm Open, Scandinavian Open, Pan Am och Mundial samt 2 silver i Mundial och World No-Gi. Efter min Mundial vinst i juni 2009 hade jag en stor träningssvacka av överträning som vägrade släppa. Jag var nära att sluta med Jiu-Jitsu, det var jättejobbigt i många månader. Eftersom tävlandet är min passion testade jag att bara kasta iväg mig till en tävling (Abu Dhabi Pro Cup i London) för att se om det skulle få allt på rätt köl. Men jag kom dit i fel form för ett guld och lyckades inte med något direkt, men det hela hade rätt effekt. Så matcherna på Pan Ams kändes som de skulle och nu vet jag att jag är tillbaka där jag ska vara! Jag fick mitt bruna bälte i november, lite oväntat måste jag säga med tanke min långa svacka men det bältet är nog det jag har blivit gladast för. Det är öppningen till att få möta proffsen, det är dom jag har velat bli bra nog att möta hela tiden! Så det känns som starten till den riktiga tävlingsarenan.

Tove & Carlson Gracie JR på Pan Jiu-Jitsu Championship 2010.

Hur ser en normal träningsvecka ut för dig?
Jag tränar ca 5 BJJ pass och 3-4 styrketräningspass. Min tränare har gjort ett schema som jag följer så styrkepassen variera i mängd och upplägg.

Vilka av dina tävlingsframgångar värdesätter du mest?
Min första match på Mundial 2008. Då var jag ett nyblivet lilabälte och skulle möta Yasmine Sewgobind (Yamasaki Holland) som jag förlorade seminfinalen mot året innan. Jag var jättenervös och jag kommer ihåg hur jag gick bakom henne till mattan, fast besluten om att inte förlora, men jag hade ingen aning om hur tufft det skulle bli. Det var en viktig match för mig och vinsten gjorde att jag kom ett steg länge. Jag gjorde något över min förmåga som jag inte visste att jag kunde. Det är det tävling ska pressa en till. Det behöver inte vara guldmedaljerna som sätter starkast spår, utan de tillfällen där man tar ett steg fram inom sig själv. Det är dessa vinster/förluster man sen har att tacka.

Vilka är dina styrkor inom BJJ?
Jag har varken talan för sporten eller rätt kropp eller rörelse naturligt. Min styrka är att jag inte ger mig, jag gillar att lära mig och jobba för att bli bättre. 

Vad har du för framtidsplaner?
Jag tränar inför Mundial nu. Jag hoppas på att få möta de allra bästa. Lite efter utfallet får man se vad jag gör efter det, men jag jobbar för att kunna ägna mig mer åt träning. Jag hoppas på att kunna åka till Rio State Open i slutet av juli. Det är så långt jag ser just nu.

Vad tror du klubbar kan göra för att bättre nå ut till unga tjejer för att de ska testa på att träna BJJ/SW?
Ge tjejer och kvinnliga prestationer SAMMA status och uppmärksamhet som killarnas. Inget annat. Visa det som finns.

Vad har du för favorit lås/strypning?
Jag gillar armlås från olika lägen, omoplata och jag gillar en hel del svep också.

Tove Södersten vs Carla Franco Final Purple Feather Pan Jiu-Jitsu Championship 2009
httpv://www.youtube.com/watch?v=NgmRJjr7llY

Fler matcher finns på Toves hemsida: tove.sodersten.let.nu