Marko Gyllenland jobbar som chefredaktör & ansvarig utgivare utav Fighter Magazine. Han driver Spirit Fight Center, arrangerar Alive Submission Wrestling Tournament och har över 1000 domarinsatser på mattan, i ringen eller i buren. Här är en intervju jag nyligen gjorde med Marko.

Marko i Fighter Extreme.

Hur ser din kampsportsbakgrund ut?
Jag började träna kampsport som 16 åring 1988. Jag kom i kontakt med August Wallén via min vän som hade börjat träna. Jag blev snabbt biten av tjusningen i kampsport och tyckte det var kul och fascinerande. Jag hade hållt på med såväl fotboll, volleyboll och innebandy innan. Men de intressena fick ge vika för kampsporten. Under åren har det blivit ett antal seminarier och kurser för olika instruktörer och man har träffat många trevliga människor via kampsporten.

När började du träna grappling? Hur kom du i kontakt med grappling?
Vi körde igång grappling lie mer på allvar 1995 när vi såg hur effektivt det var på UFC. 1995 åkte August över till USA som förste svensk för att träna shootfighting med Bart Vale. Då hade vi redan börjat experimentera med nedtagningar, kast och marktekniker efter bästa förmåga. Därefter åkte Omar Bouice och i februari mars 1996 åkte jag till Miami i fyra veckor för att träna shootfighting och markkamp med Bart Vale. Det var en kul resa!

Vilka tränade du med i början? Var ni inte gäng som körde ihop eller?
I början höll vi till i en gymnastiksal ett par dagar i veckan. Vi var som mest kanske 20 st entusiaster. Kärntruppen bestod kanske av 10 personer som sakta växte sig större. Av de som var aktiva då är det väl August, jag och Jesper Hallberg (som kom in lite senare) som håller på än. Därefter flyttade vi på oss några gånger, drömmen var en egen lokal. Vi hyrde in oss på Balettakademin i Göteborg, därefter hittade vi en källarlokal på Hisingen där vi blev några år. När det blev för litet blev det flytt till en tvärgata till Kungsgatan mitt i city och till sist startades Fighter Center i Vasastan. När man tänker tillbaka på denna resa så ler jag inombords när man ser vad som blivit av den lilla kärntrupp och vad vi har åstadkommit genom åren.

Hur föddes idén om Alive Submission Wrestling Tournament?
Det saknades bra proffsiga arrangemang som arrangerades med kontinuitet. Jag ville erbjuda något som få erbjudit förut. De bästa domarna. Många mattor, korta väntetider. Tydlig information. Fina priser. Sponsorer. Rubbet. Jag ville göra någonting positivt för SW i Sverige. Istället för att vänta på att någon annan ska arrangera såg jag möjligheterna att göra detta. Samtidigt vill jag avdramatisera tävlandet för tex nybörjare och få dem att börja tävla tidigt för att få rutin och erfarenhet. Jag ville också få fram vem som är den bäste submission wrestlern i Sverige. Tre av fyra delfinaler är avgjorda. De fyra bästa i varje delfinal går vidare till den stora finalen. Således blir det 16 man i varje viktklass som gör upp om medaljerna den 23 januari 2010. Det skulle jag vilja säga är en prestigefull tävling. Vi har lyckats med att skapa en tävling med god stämning trots en viss rivalitet mellan klubbar och team. Vår intention och vilja att göra något bra och främja utvecklingen av SW i Sverige har smittat av sig på utövarna. Jag har sällan varit på en tävling med så goda vibbar.

Hur gick Alive Submission Wrestling Tournament 3?
Det gick kanon såväl arrangemangsmässigt som prestationsmässigt. Det var första gången vi körde tävlingen i våra egna lokaler, men det fungerade utmärkt. Det var god sportslig anda och vi hade inga skador. Tävlingen börjar klockan 12.00. Vi kan köra igång finalpasset som går på en matta redan strax efter 15.00. De 16 finalerna är klara 17.15. Det tycker jag är bra jobbat. Det är kul att se utvecklingen på killarna som jag träffar då och då på olika tävlingar. Den som imponerade mest på mig var nog Dennis Ahl från Gladius MMA som gick fram som en ångvält i -70 kg. Han tog hem även finalen lekande lätt. Han aspirerade på bästa fighter, men Victor Cheng som är en teknisk fighter knep den platsen med en hårsmån.

Har turneringen så här långt blivit som ni har tänkt er?
Både ja och nej. Det som är positivt är det gensvar vi fått från klubbar och deltagare. Arrangemangen har varit väloljade men det finns alltid saker att förbättra. Första tävlingen var riktigt grym då jag hade fått ihop 16 sponsorer där de flesta var på plats. Det blev en magisk känsla att komma in i Arenahallen. Det var fullt med banderoller etc. Sedan kom ”den ekonomiska krisen” vilket också påverkar våra sponsorer. Nu har vi något färre sponsorer per tävling. Men å andra sidan har vi ett närmare samarbete med dem och i slutändan gynnar det de sponsorer som är kvar för de får större exponering. Jag saknar också vissa klubbar och deltagare. Jag kan förstå att alla inte kan komma från Umeå varje gång eftersom det är en bit att åka. Det tråkiga är att tävlingen har krockat med ADCC som har lagt sig på samma tävlingsdatum vid två tillfällen nu (vi har bokat in tävlingen i ett år i förväg). Då suboptimerar man anser jag. Första gången fick ADCC ställa in på grund av får lågt antal deltagare. Denna gång hade de ca 40 deltagare trots att de lockade med wild card till VM. Vi har haft över 100 deltagare på varje deltävling vilket jag tycker är ett bevis för att tävlingen är populär. Jag hoppas att vi i framtiden kan se olika tävlingsdatum på stora tävlingar och att arrangörerna för en dialog med varandra. Så har man som utövare chansen att delta på fler tävlingar. Jag har pratat med dem på ADCC Sweden och hoppas att det blir så i framtiden.

Vilka misstag lärde ni er från Alive Submission Wrestling Tournament 1?
Då hade vi en våg och vi klarade precis invägningen på två timmar men väntetiden och kön blev för lång. Inför Alive 2 köpte vi in en våg till. Så nu går invägningen utan väntan. Vi trodde också att det fanns ett intresse av att se sina matcher på DVD efteråt, så vi hade en dyr produktion och inspelning av matcher på 6 mattor, men få valde att beställa DVD. Så inför Alive 2 valde vi att inte ha någon inspelning och lät alla spela in sina matcher själva och lägga upp på Youtube. Jo en sak till. Jag är lite dålig på att be om hjälp. Så på Alive 1 hade jag tagit på mig för mycket olika roller och hade för få som hjälpte till. Nu har jag ett bra crew som gör allt och jag har en fri roll som tävlingsledare där jag kan se till att allt flyter, pratar med deltagare och sponsorer etc. På Alive 1 var det inte någon av mina som hade koll på filträden eftersom det var första gången vi arrangerade, så jag hamnade vid sekretariatet som konferencier och utropare av matcher. Det var stressigt när det gick matcher på 6 mattor samtidigt.

Invägningskön på Alive SWT 1.

Vad har vart jobbigast och roligast med att stå som arrangör av  turneringen?
Jobbigast. Antagligen ansvaret, viljan om att allt ska gå bra och att allt flyter på samt att man inte har glömt något viktigt. Det är inte så himla jobbigt om man har god planering och ett bra crew. Jag har ett fantastiskt crew som växer med uppgiften varje gång. Roligast från senaste tävlingen var att en stulen mobiltelefon kom tillrätta. Under finalpasset informerade jag om att en telefon var stulen och bad snällt om att få tillbaka den samt talade om att sådant beteende inte är acceptabelt. Detta mottogs väl av deltagarna som applåderade. Tjuven fick väl kalla fötter och samvetet kom ikapp honom. Telefonen hittades utanför sedan i en papperskorg. Det var glädjande att den återfanns.

Kommer det vara en Alive SWT 4 och när kommer Alive SWT finalerna att gå?
Alive SWT: 28 november.
Finalerna: 23 Januari 2010.

Finns det några planer på att ha turneringen under 2010?
Ja! Datum inte spikade i dagsläget. Håll utkik på www.alivesw.se. Tips mottages om hur vi kan förbättra turneringen.

Berätta lite om Spirit Fightcenter…
Spirit Fight Center är egentligen en gammal förening i ny skrud kan man säga. Stefan Aldén drev Marks kampsportsakademi i flera år. När föreningen hamnade i ekonomiskt trångmål och vikande medlemsantal kontaktade Stefan mig och bad om min hjälp. Stommen av medlemmarna är från den gamla föreningen som då lades ner. När vi tog ny riktning och la till MMA och Thaiboxning på schemat, bytte namn och profil, la ner den gamla föreningen och bildade en ny den 17 november 2007 inför terminsstarten januari 2008. Föreningen växte med ca 30 medlemmar per termin. Sedan tillkom Aikido och nu ytterligare 3 stilar denna termin, Shootfighting, Submission Wrestling och Tsu Shin Gen. Vi var tvungna att flytta på oss för tiderna räckte inte till. Vi hade till och med delade pass ibland på 100m2, med ett gäng aikidoutövare i ena hörnet och MMA gänget i andra halvan av lokalen. Det var trångt och kanske inte idealiska förhållanden att bedriva sin verksamhet på. Nu kör vi i nya fräscha lokaler på över 500 m2 med tre olika hallar och medlemmarna kan välja på 27 olika pass i veckan i sju olika stilar. Spirit Fight Center arrangerar SW tävlingar (Alive), Thaiboxningstävlingar (D-Day) och mixade tävlingar (Alive Fight Night) i dagsläget.

Hur och när kom du in på domarspåret och matchmaker?
Det blev så mer eller mindre när jag var knäskadad och inte kunde tävla själv. Detta var 1997 när vi körde de första shootfightingmatcherna. Sedan desshar det blivit över 1000 domarinsatser på mattan, i ringen eller i buren. Jag har tappat räkningen. Matchmaker blev jag tidigt och la grunden för jämna bra matchningar i shootfighting. Därefter blev det MMA, så det är en konsekvens av hur det blev. Det var inget jag tänkte att jag skulle hålla på med. Nu har man mycket rutin och kan lägga jämna och säkra matcher samt att man agerar instinktivt som domare. Jag behöver inte längre tänka, det sker av sig självt.

Hur tycker du Svenska grapplers står sig internationellt?
Bra! Vi har hög kvalitet även om vi ligger efter de stora nationerna. Enstaka utövare kan utmärka sig men det saknas att vi kommer på bred front men det ser lovande ut för framtiden. Receptet är mer erfarenhet och tävlingstillfällen. Därför är Alive en viktig kugge i den strävan.

När kommer vi få se ett SW reportage i sportspegeln tror du?
Det borde inte vara omöjligt om förbundet jobbade på det att Sportspegeln var närvarande på nästa SM. Jag gissar på maj 2010.

Vad har du för favorit lås/strypning?
Jag har en förkärlek till benlås eller lås från sidemount. Jag är lite ”old school” i mina tekniker men det fungerar bra för att det är få som har sett de teknikerna eller tränar inte på dem idag. Man riskerar sin position ibland när man går på benlås och man kan få poäng emot sig, men kan man utföra låset bra är det ett bra vinnarvapen. Jag lär ut benlås fortfarande till mina elever. Alltid sätter det skräck i några motståndare. Annars tycker jag att en bra grundteknik är viktig. 95% av det vi kör är grundteknik. 5% är specialare. Internet och Youtube är en källa för information och jag uppmuntrar mina elever att finna nya vägar och hitta sina egna specialare. En av mina elever David Johansson körde Eddie Bravos ”elektriska stolen” på Alive SWT 3, som utgår från en variant på ett benlås/ingång jag använder mig mycket av och motståndaren var på vippen att klappa. Jag har då inte lärt ut den till honom, han har snappat upp det på You Tubedet är ett som är säkert.

Någon skön SW anekdot som avslutning?
Jo jag hade en skön kille som kom in och skulle testa grappling en gång och han var ”guardian angel”. Han berätta vida stolt i omklädningsrummet hur han hade tagit hand om 5 bråkstakar och gjort benlås på dem samtidigt i Berlin en gång. Redan där borde jag ha anat oråd. När vi börjar grapplas och jag tar ryggen på honom (jag körde mycket lugnt och tekniskt) så börjar han armbåga mitt onda knä febrilt varvid jag stryper ut honom, ställer mig upp tämligen förbryllad över hans uppträdande varvid han blev skitsur och gick därifrån. Han är bara en av många spännande och udda personligheter man har haft möjligheten att träffa via kampsporten…  🙂

Jag vill passa på att tacka Marko för att han ville ställa upp på intervjun och önskar honom lycka till med Alive SWT.
// D