Klockan är 9.30 AM (morgon) och jag kom nyss hem från att ha tränat Isabel A (Hollywoodfruar) uppe i Runyon Canyon, ett hajking-område mitt i Hollywood Hills. Kollar mina email och ser att Danne visst har bett mig att skriva en liten blogg här i väntan på att Aftonbladet ska få tummen ur röven s a s (blev ju i sommras ombedd av dom att blogga och skriva MMA-artiklar härifrån åt dom).

Vissa frågor brukar återkomma rätt ofta under mina besök till Sverige så jag tänkte börja med att förklara lite om hur det är att driva klubb och livnära sig som PT samt BJJ & MMA coach här nere.

Först vill jag att ni ska veta att ni har det jävligt bra där hemma i Sverige vad det gäller lokaler, bidrag osv. Här i LA existerar över huvud taget ingen hjälp eller s k ”korp-rörelser”, idrottsförbund mm. Därför blir nog många svenskar rätt förvånade när dom kommer hit på besök för att sparra lite på någon känd klubb… bara för att upptäcka hur små och sunkiga lokalerna ofta är här. Visst det finns ju undantag som t ex ”Reign Training Center” men dom ligger oftast utspridda i billigare områden typ Orange County el dyl och det är minst en timme från LA i bil dit.

När jag började träna med familjen Gracie 1992 nere i Torrence så tog det mig från Santa Clarita ca 1,5 timmar till träning varje morgon och ibland t o m upp till 2 timmar hem varje eftermiddag. Detta sysslade jag med 3-5 ggr i veckan under 14 år innan jag flyttade till Las Vegas. Väl i Las Vegas öppnade jag mitt eget ”Wallin MMA Team” och lämnade Gracie Academy för gott. Någon gång runt -96 så började jag även att ge klasser uppe i Santa Claritha för att hitta fler folk att rulla med och för att kunna dela resorna till Gracie Academy med någon.

Ganska snabbt upptäckte jag hur min egen utveckling tog reäl fart i o med att jag även instruerade egna elever. Jag fick även många råd och tips av grandmaster Helio och Royce och någonstans under min tid som lilabälte började jag att modefiera och leka fram min egen stil och tekniker som jag märkte fungerade framgångsrikt på sparring och på tävlingar. Men allt efter som sporten växte så ändrades reglerna allt mer under tävlingarna och det blev mycket prestige och politik i det hela. Detta har alltid retat mig och jag avskyr hur BJJ tävlingarna ser ut i dag med alla vinklade regler och konstigt poäng-tänkande, för många medaljer etc. Därför ser jag med stor glädje att tävlingar som Svenska Grappling Ligan (SGL) har fått fotfäste där hemma (mer sånt tack!).

En match/fight ska naturligtvis ha som mål att försöka vinnas på utklappning/ KO och reglerna bör (enligt mig) hjälpa till att göra det enkelt och rättvist för de tävlande så att detta blir det naturliga slutet på matchen. Man kan ju inte låta bli att tycka att något är fel när man ser att de tävlande själva inte riktigt vet vem som har vunnit eller äns fattar riktigt hur poäng har delats ut. Ni som har tränat under mig har säkert upptäckt hur lite jag bryr mig om dessa poäng-fjollerier. Det är detta som har lett mig till att sätta ” Points are 4 Pussies, Lock’em out or Knock’em out!” på mina Team-kläder och jag blir alltid lika glad när jag ser mina fighters tävla med den texten på bröstet. Vare sig ni tränar för någon av mina klubbar eller hos någon annan så hoppas jag att allt fler fighters vill ställa sig bakom detta enkla budskap. Och om någon är intresserad av ”Wallin MMA” prylar hemma i Sverige så kan ni hitta dom hos www.epicfighting.se

Nä, nu är det dags för ett dopp i poolen! =)