Har fått ett förnyat intresse för ett TV program som gått nu under hösten. Det är UFC:s dokusåpa ”the ultimate fighter” som jag har börjat titta på igen. Som alla andra satt jag klistrad framför den första säsongen när serien hade premiär för några år sedan. Men redan vid andra säsongen fick jag avsmak då det tydligt visade sig att det just var en dokusåpa, med intriger, bråk och emotionellt handikappade individer i fokus.

Har sedan dess undvikit varenda säsong och istället tittat på andra tv-serier som True Blood, Family Guy och Antikrundan. MMA gör sig bäst i rent idrottsmässigt format anser jag.

Men denna säsongen är jag tillbaks och tittar igen. Det är inte för att GSP eller Koscheck är coacher och det är inte för att jag plötsligt fått ett enormt sug efter att se hormonstinna, lite smått efterblivna, amerikanska ynglingar träna, bråka och grina inför kamerorna.

Nej, anledningen till att jag börjat titta på serien igen är två tystlåtna herrar som mest håller sig i bakgrunden. Det är John Danaher och Greg Jackson jag pratar om. Har man följt grappling och MMA scenen någorlunda intresserat de senaste 10 åren så är det svårt att ha missat de här två herrarna.

Danaher är en Renzo Gracies svartbälten och något av en levande legend i USA. En av huvudtränarna på en av de kändaste grapplingskolorna i USA, killen som alltid tränar i shorts och Gi-jacka, engelsmannen som ingen någonsin sett tävla med som alla kallar den amerikanska motsvarigheten till Rickson Gracie. En lågmäld engelsk herre med grapplingvärldens största och fulaste comb over frisyr som talar med en lugn och sansad stämma. Hans tekniska kunnande och förståelse för grapplingspelet är svårslaget enligt de som tränat med honom.

Greg Jackson är gudfadern av alla MMA tränare. Det är snubben som 1992 började blanda låsen från judon med den vanliga brottningsträningen, hittade på en egen stil (”Gaidojutsu”) och öppnade en egen liten skola i Albuquerque, New Mexico. 18 år senare är han en av världens mest framgångsrike MMA tränare som tillsammans med American Top Team tränat flest titelhållare eller top contenders i UFC:s historia (GSP, Rashad Evans, Joe Stevenson, Diego Sanchez, Shane Carwin, Andrei Arlovski mm).

Dessa två herrar syns tyvärr inte särskilt mycket och håller sig som sagt alltid i bakgrunden. Men faktumet att de är med gör att det är värt att genomlida varje minut av amerikansk sensations-TV. För det är människor som dessa två som väcker mitt intresse nuförtiden inom grappling/MMA scenen. Det var länge sedan jag blev jätteimponerad av någon fighter eller följde dennes karriär ordentligt. En fighter är ju just det, EN fighter. En enda person med vissa fysiska förutsättningar, mentalitet och framför allt ett bra träningsupplägg.

En tränare som gång på gång kan ta fighters till nya framgångar och utveckla dom, oberoende av viktklass eller bakgrund, där har du något som verkligen får mig att bli superintresserad! Vad är det som gör att denne person lyckas. Vilka träningsmetoder använder den? Vad lägger den tonvikt på i träningen? Hur får den sina tävlande mentalt förberedda? Det är sådant som jag verkligen vill ha svar på.

Självklart kan man lära sig mycket av att titta på folks matcher, framför allt teknikmässigt. Men ur en coachs perspektiv (och till viss del ur en tävlandes) tror jag de riktiga ädelstenarna av lärdom finns hos där lågmälda personerna i bakgrunden som står med handduken och vattenflaskan vid sidan av tävlingsytan.

Så nästa gång du ser ett nedladdat avsnitt av TUF eller en UFC-gala och någon av dessa herrar (tillsammans med flera andra som inte nämns i detta inlägg) skymtar, försök att lyssna lite extra vad de säger i rondvilan eller i de segment de figurerar i.

Det är inte ovanligt att jag snabbspolar merparten av ett avsnitt/en gala bara för att stanna till och höja volymen rejält när någon av dessa coacher dyker upp. Men så är man ju något av en nörd när det gäller pedagogik och teknisk träning…

I mitt nästa inlägg kommer jag återkomma till vissa av sakerna jag tog upp i detta, framförallt vad framgång är och hur det mäts i idrottsvärlden.

Tills dess, träna smart, träna hårt, träna säkert.