-Citat från min mycket insatta och kära mor

Jag har tänkt lite på det här med att träna. Alla vet att  det finns en hel del grejer som är bra med det. Man kan tillexempel äta godis och kladdkaka med Polly i typ… jämt, utan att någon kan se det på ens kropp. Man kan också fylla i en såndär hälsoblankett och stolt kryssa i rutan ”Hård fysisk aktivitet mer än 5 dagar/vecka” och sedan le lite medkännande och överlägset på samma gång, till personen bredvid som bara kryssar i ”Vardagsmotion 30 min/vecka”.

Men jag har också kommit fram till att det finns en del nackdelar också:

• Man kan aldrig ha långa, vackra, kvinnliga naglar. Jag kan bara kasta avundsjuka och längtansfulla blickar på alla tjejer som stoltserar med sina långa, välmående naglar, för att därefter med en djup suck, titta ner på mina egna. Som är korta. Väldigt korta.
• Man måste klippa naglarna i panik precis innan en träning eftersom man såklart har glömt, och så klipper man dem alldeles för kort så att man går där med ömmande fingertoppar resterande vecka.
• Man måste hinna/komma ihåg att tvätta bort sminket; foundation- och mascarafläckar på folks gi är inte så jättepoppis.
• Sen så är det det här med att släpa runt på den j-vla träningsväskan all over the place. Till skolan, till jobbet, på stan- you name it! ”Åh vad snygga högklackade boots du har Sara! Och den där gigantiska träningsväskan är bara sååå pricken över i!” Jag känner mig så oerhört sofistikerad.
• Och vad gör man egentligen med alla svettiga, äckliga träningskläder?! Jag har då inte kommit på något bra system, så de hänger lite här och var i lägenheten och sprider en intressant odör.

Men, hur det än är med alla nackdelar så måste jag säga att för en bit kladdkaka à la Polly då och då, och den där otroligt sköna känslan efter ett riktigt träningspass, så känns drömmen om långa naglar som ett rätt rimligt pris att offra!

//S.