I lördags var det då dags för Swedish Open. Jag hade inte varit ett dugg nervös veckan innan, och var inte heller nervös på tävlingsdagen. någonting som oroade mig. Jag hade svårt att tagga till inför första matchen och en känsla kom smygande av att jag inte orkade, hade ingen lust. Borde nog ha värmt upp bättre.

Vi var fyra stycken i -64 kg blåbältesklassen och första matchen gick mot Sophia Nordenö som jag mötte på SW SM. Jag tänkte nog inte alls i den matchen, ingenting jag gjorde var genomtänkt och jag blev till min förvåning riktigt trött, snabbt. Jag slarvade med att ge armar och hade svårt att passera hennes guard som var riktigt bra. Fick tillslut hennes rygg på nåt vänster, men det handlade nog mest om tur. Drog en RNC och var i final.

Sophia Nordenö vs. Sara Svensson

httpv://www.youtube.com/watch?v=nMoq4nhHx14

Kollade på de två andra tjejernas match och snart stod det klart att jag skulle möta Viveca Barbosa i finalen. Hon var riktigt bra överst och nu blev jag för första gången ganska nervös. Jag bestämde mig för att jag till varje pris inte fick hamna underst då det förmodligen skulle betyda problem. Matchen börjar och jag går in för att kasta. Första gångerna går det inte, men jag känner hur nära hon är på att tappa balansen så jag fortsätter och fortsätter med samma kast gång efter gång och tillslut sitter det och jag hamnar perfekt i side. Jobbar över till mount, men är för ivrig att försöka gå på triangeln så jag tappar positionen. Lyckas svepa henne och får ryggen, hon vrider runt och jag tar mount. Går på en armbar två gånger tror jag men hon är riktigt bra på att försvara och det känns som att jag när som ska tappa den, så jag går tillbaka till mount. Jobbar tillslut in en triangel från mount som inte riktigt sitter så går på armen istället och vinner.

Sara Svensson vs. Viveca Barbosa

httpv://www.youtube.com/watch?v=pYIfCPuvgGk

Den matchen är jag riktigt nöjd med, speciellt med kastet och svepet. Mer sånt vill jag få till! Det var kul att möta så duktiga tjejer som Viveca och Sophia, synd bara att vi inte var fler så att det hade blivit fler matcher. Nästa gång ska jag  anmäla mig till en viktklass över också, om det är få deltagare, så att man verkligen kan få ett par matcher till när man ändå åkt så långt.

Måste ge lite cred till arrangörerna också! Väldigt skönt att äntligen vara på en tävling som håller tiderna! Det jag är lite besviken över är att blåbältesklassens öppna inte var förrän på söndagen, känns inte som att vi damer var sådär jättemånga så det hade nog inte tagit lång tid. Hursomhelst är jag mycket imponerad av arrangemanget. Hoppas att BJJ SM håller samma standard!

På vägen hem blev det Mc Donalds. Jag skrek jippie! medan alla andra drog en uppgiven suck. Vi har nämligen en tradition där det är vinnaren som bestämmer matställe på hemvägen  (jo just det, det är mycket som står på spel när man tävlar för KC! Det är just därför jag går in så djävulskt för att vinna!), och Mc Donalds är riktig efter-tävling-mat, tycker jag då. Tryckte i mig en ca 1500 kalorier där och köpte lite godis som efterrätt. Resten av resan var riktigt mysig, speciellt när Håkan bestämde sig för att förpesta luften x antal gånger. Blev en raggarrunda i Ryd, bara för att vi kan, med nedvevade rutor och East FM på hög volym. Anders fick ju ”nästan ligga” när han stannar vid två tjejer, dunkar handflatan i takt i taket och utbrister: ”Heeeeej tjeeejer!”

Väl hemma öl och UFC hos Anders. Jag däckade strax därefter.

En mycket lyckad lördag.

//S.