I måndags var jag och tränade mitt första riktiga pass på klubben. Sann lycka. Sann kärlek. Den långa tiden utan träning och tristess kändes som bortblåst. Nu är det `Oh happy days´ BJJ-lifestyle som gäller igen. Halva passet körde jag med Jon, brunbälte i +100kg klassen. Det var helt enkelt heavy och jag förmådde mig inte till att bjuda på direkt motstånd. Jag kan inte riktigt föreställa mig hur det känns att köra mot någon som är 40kg lättare. Mäktigt kanske. Fast om jag får för mig att undersöka saken, skulle jag behöva sparras mot något armt litet barn i lågstadieålder. Huha mig. Vill inte ens försöka.

Näste man till rakning blev Sergio, min tränare. Han är också av modell större, men har ett grymt skönt flow i sin sparring som gör att man inte känner av tyngden, så värst ofta. Jag tycker att det är otroligt kul när man är i konstant rörelse och det händer saker hela tiden. Sparring när den är som bäst. Att jag klappar titt som tätt, rör mig inte i ryggen. Det är bara temporärt. En vacker dag kommer han klappa á la-Bongo-trumma. Muhaha. Skoja bara. Det här kommer jag nog få äta upp.

Vissa gånger får jag blåmärken och andra gånger inte. Förr i tiden hade jag som regel att inte träna en vecka innan jag skulle resa utomlands, för vad skulle folk på beachen tro om de såg en spinkig spätta full av blåmärken.

I onsdags fick jag möjligheten att rulla med tjejer från andra klubbar. Följande flickor var på plats i Hiltis lokal: Karin-Hilti, Tove-Prana, Patricia-Prana, Elina-Liljeholmen, Gabriella-STHLM Shoot och så jag. Vi var av olika storlekar, med och utan GI, tränade som otränade. Superduper kul! Det är så grymt trevligt när grapplingbrudar samlas. Vi som är ett sällsynt släkte inom sporten ska hålla ihop och sedan försöka få med resten av det svenska kvinnofolket. Ser framemot att rulla tillsammans med de igen och till nästa gång lär vi bli flera. Jag kan varmt rekommendera att man bjuder in och /eller hälsar på andra klubbar för att få lite nya sparringserfarenheter. Dörrarna står alltid öppna för utomstående att komma och rulla med oss på Carslon Gracie. Mera BJJ åt alla.

Senare på onsdag kväll drog jag ner till min ordinarie träning på Åsögatan och tränade ett helt pass med Vesko, lila bälte och jugge-stor. Han är som ett vandrande submission lexikon och vill gladeligen dela med sig av sina kunskaper. Minst 10 tekniker visade han under sparringen, men jag kommer nog ihåg 2. Jag kanske ska börja med att lösa sudoku och prenumerera på diverse IQ-tidningar för att höja hjärnkapaciteten ett snäpp, för jag har då aldrig varit en stjärna på att komma ihåg tekniker. De som dock lyckligtvis fastnar, överkompenserar helt klart den negativa egenheten.

Nu när jag börjat träna igen kommer dilemmat jag har med mat. Jag brukar käka middag kl 18.00, men nu infaller träningen då. Oftast innan passen köper jag en liten hamburgare eller wienerbröd och sedan en varm korv eller kebab efter. Det stillar min hunger tills att jag kommer hem och käkar middag som blir runt halv tio. Inte nog med skräpmatsintaget, så har jag nu börjat läsa två böcker om mat och alla dess tillsatser som fått mig att bli lite anti vad gäller det mesta jag skyfflar i mig. Ska sätta mig ner någon dag och verkligen lägga upp ett bra matschema.

Onsdagens matsedel: Havregrynsgröt till frukost. 2 varma mackor med parma och mozzarela, blev lunch. När jag gluffsat i mig det, gick jag till Coop och köpte ett smarrigt pecan-wienerbröd och makrill i tomatsås. Brödet slank ner på stört. Sen var det dags att kliva på mattan. Efter passet när jag väntade på tåget hem, plockade jag fram min matlåda med kokt pasta och blandade ner makrillarna. Kände mig lite som en luffare där jag satt på Södra station med träningsväskan, en överfull påse med nya träningskläder och en klädgalge som stack ut, samt mina konserver. BJJ-lifestyle, knappast… Väl hemma blev det wokad kyckling i jordnötssås.

*Vill passa på att önska alla ett Gott Nytt och skadefritt år! *