Skola, jobb, direkt till träningen, handla mat, laga mat, äta mat och så äntligen i mål! Det är väl bara att acceptera att det är så här det måste se ut framöver. Visst gillar jag att ha saker att göra, och visst mår jag bäst då, men inne i mig, så bor det en lat liten tjockis som mest gillar att ligga på soffan och sysselsätta sig med att äta bullar och praliner. Det är en ständig kamp det där, den bull- och pralinätande tjockisen vs. Sara wannabe allt.

Eftersom jag jobbade till åtta, körde jag med nybörjarna. Fick nöta lite kast i alla fall, då Anders ”Mustis-anpassade” träningen som han så fint uttryckte det, hehe… Efter det tänkte jag köra lite intervaller, men där tog det tvärstopp. Var trött och hungrig så skyndade hem istället för att fixa sallad. Med majs. Vilket osökt leder till följande lilla anekdot:

Jag har ingen konservöppnar hemma. Som tur är kan man nuförtiden köpa konservburkar med en  sån där flärp på, så att man inte behöver någon konservöppnare. Jag köper till och med majsburkar som är dyrare än andra för att få med den där flärpen . Så vad händer när man ska öppna sin fina, dyra, majsburk med den fina flärpen? Jo flärpen går självklart av (jävla kvalitet, Hemköp! Skärpning!) Vad göra?! Man var såklart inte så sugen på majs innan, egentligen, men när flärpen går av så gör upphöjs den ouppnåeliga majsen till det godaste som finns och man skulle göra vadsomhelst, VADSOMHELST, för att få smaka på dess sötma! Så vad gör Sara? Jo, hon tar fram en kökskniv och börjar (WARNING! Do NOT try this at home!) hacka. En nära-döden-upplevelse senare är majsen min!

Imorgon köper jag en konservöppnare.