rebelz.se

Intervju: Ricard Carneborn


Ricard rullar med Royce Gracie 2001.

Hur ser din idrottsbakgrund ut?
Jag kom i kontakt med idrott via handboll som jag började spela vid 6 års ålder. Kampsport började jag med när jag var 11 år och dessa idrotter körde jag parallellt fram till 18 års ålder då jag valde kampsporten. Min första kampsport var Aikido då några kompisar började och jag var nyfiken på vad kampsport var. Jag tränade på 1-2 gånger i veckan och tyckte att det var kul men det saknandes något hela tiden kände jag. På helgerna var vi ett gäng som lånade lokalen och körde ”free fighting” (hahaha det skulle man ha lite video på nu). Samtidigt som jag tränade Aikido hade Ingemar träning för Nacka Dojo (då Nacka Ju-Jutsu Klubb) och det såg mycket roligare ut så nästa termin stod jag på andra sidan lokalen istället. Jag fastande direkt och kom in i klubben i en väldigt bra tid då vi hade många duktiga fighters på väg upp (Musse, Nicklas Pojies, Martin Sjöberg, Magnus Cederblad, Annika Sköld-Lindau mfl). Jag gick ofta från handbollsträningen direkt till Ju-Jutsun och tränade mycket i en bra tid i min utvecklingsfas. Jag började tävla 1991 och tävlade sedan i ju-jutsu utan stop fram till 2004.

När och hur kom du först i kontant med BJJ?
Första gången jag kom i kontakt med ett annat sätt att brottas på var på en träning runt 1997 när Musse kom och visade benlås. – ”Kolla så här kan man dra i benet och det gör skitont”. Det gav en helt ny dimension på brottningen och vi började kolla runt lite på vad som fanns och som en förberedelse inför ett klubbmästerskap i oljebrottning 1997 så gick vi och tränade sambo hos Nikolaj Malmqvist och BJJ nere på Hilti. Så här i efterhand kanske det inte var så smart att vi först smörjdes in i babyolja och sedan försöka brotta ned varandra men det var kul och har blivit en lite kultförklarad tävling. Finns här om någon vill se: http://www.vimeo.com/20735194. Dessa pass inför oljebrottningen blev min första kontakt med SW och BJJ och ett mer komplett markgame, innan hade vi kört mycket ne-waza och det är bra för fasthållningar men pedagogiken i BJJ är så mycket mer genomarbetad vilket gör att utvecklingskurvan är så mycket brantare. Efter denna tid känns det som att jag i kontakt med BJJ lite överallt på tävlingar och seminarier. Ofta efter Ju-Jutsu tävlingarna internationellt så utbytte vi fighters markkampstekniker efter tävlingarna i uppvärmningshallen. Det fanns ett stort intresse för att lära sig det som Royce Gracie hade visat vara så effektivt. Jag deltog på ett seminarium med Royce 2001 i Stockholm och året efter åkte jag till Brasilien och träffade Marcelo första gången.

Vem har betytt mest för din utveckling inom BJJ?
Marcelo Yogui. Han har varit min tränare sedan 2002 och gett mig mina grunder och kärleken till idrotten. Marcelo är varit väldigt noggrann med grundteknikerna och även fast jag adderat rörelser som kanske inte finns i Marcelos game så kan han alltid hjälpa mig att justera mina rörelser så de blir effektivare. Martin Janson har också varit en stor inspirationskälla med sitt stora kunnande på många plan.


Ricard besöker Marcelo Yogui i Brasilien 2002.

Du tävlar inte längre pga skador, är tävlingsmomentet något du saknar?
Nej egentligen inte. När jag slutade tävla kände jag mig klar med det. Jag hade tävlat utan avbrott i över 13 år och kroppen började säga ifrån. Jag bildade familj och satsade på klubben och att vara instruktör. Men ibland kommer det över mig igen och jag blir sugen på att tävla och att känna den känslan igen (som på Stockholm Open förra året då jag ställde upp igen efter 6 års frånvaro). Träning med uttalade mål blir också mycket roligare. Jag önskar att kroppen hade varit lite friare från skador då jag skulle velat tävla lite mer i BJJ på internationell nivå och sett hur långt jag kunde gått. Men när jag höll på som mest så såg det annorlunda ut, möjligheterna är mycket större nu och chanserna till en professionell karriär finns. Jag har knappt en enda match på film från den tid jag körde, kanske lite vhs material någonstans, nuförtiden ligger matcherna på youtube samtidigt som prisutdelningen. Det är superbra för sporten och det hade varit kul att vara mitt i det nu på ett sätt. Om jag hade varit 18 år nu hade jag toksatsat på en professionell karriär inom BJJ eller MMA men nu är jag 35 år och har familj och barn, det är en helt annan match, ännu tuffare.


Ricard på Stockholm Open 2010.

Berätta om verksamheten på Nacka Dojo.
Vi är en av landets största kampsportsklubbar inom Budo & Kampsportsförbundet med över 700 betalande medlemmar som tränar Sport Ju-Jutsu, BJJ, MMA, SW, Judo och sen har vi motionsverksamhet i Box & Kick och styrketräningsmedlemmar. Vi har en styrelse där Ingemar Sköld är ordförande och har varit sedan han grundade klubben 1982. Jag är ledamot i styrelsen och är anställd som sportchef. Jag arbetar ungefär 50% med klubbens verksamhet och sedan driver jag mig eget företag där jag bland annat arbetar som PT och utbildare och har då min verksamhet i klubbens lokaler.

Hur ser er ungdomsverksamhet ut?
Vi har en väldigt stor barn & ungdomsverksamhet och från det år man fyller 7 kan man träna Sport Ju-Jutsu och Brasiliansk Ju-Jutsu. Vi har ca 200 barn & ungdomar som tränar hos oss och de tävlar regelbundet i både JJIF Ju-Jutsu, BJJ och Judo. Barn & ungdomsverksamheten är kärnan i vår verksamhet och vi satsar stora resurser på den. Vi ser till att de får de mest erfarna tränarna och att de kan åka och tävla eller på läger om de vill med ordentligt ekonomiskt stöd från klubben. Vi har de senaste åren fått en väldigt engagerad föräldragrupp och arbetar nu med att sammanlänka deras stora engagemang med vår verksamhet och det känns riktigt bra.

Kan du berätta om Team Dynamix som Nacka Dojo tillhör.
Dynamix är ett team med en sammanslutning av just nu 32 klubbar i Sverige, Norge och Danmark. Dynamix hette från början Sport Ju-Jutsu Scandinavia som var den organisation som bildades samtidigt som Ingemar och jag skapade stilen Sport Ju-Jutsu 1997. För några år sedan (2007) kände vi att verksamheten ändrats så mycket och många medlemsklubbar hade både BJJ och MMA på schemat utöver Sport Ju-Jutsun. Då valde vi att lyfta upp namnet på organisationen och låta Dynamix Fighting Sports vara paraplynamnet för de idrotter som tränas inom teamet. Sport Ju-Jutsu är vår egen produkt och sedan har vi BJJ och MMA som våra andra huvudidrotter. Flera av medlemsklubbarna tränar och tävlar även i SW, Judo mm. Just nu har vi 32 medlemsklubbar i Sverige, Norge och Danmark. Dynamix leds av en ledningsgrupp där jag är ordförande, övriga i ledningsgruppen är Ingemar Sköld (Nacka Dojo), PH Sjöström (Umeå), Jonas Rosell (Gävle) och Martin Janson (Stenungsund).


Ricard fick svart bälte av Marcelo Yogui i januari 2011.

Vad tycker du om BJJ:ns utveckling i Sverige under de senaste åren?
BJJ:ns utveckling är fantastiskt och på tävlingssidan visade det sig verkligen på senaste European Open där Sverige blev bästa nation, före Brasilien! Som idrott växer BJJ:n hela tiden och det startas nya klubbar och kompetensen ökar hela tiden.

Vad anser du kan förbättras inom svensk BJJ?
Jag tror ett viktigt steg togs när BJJ blev eget förbund och nu kan planera sin verksamhet och sin budget själva. Detta tillsammans med ännu bättre struktur kring tävlingar och utbildningar av officiella domare kommer att göra att BJJ:n tar nästa steg och blir en stor och fullt accepterad idrott av idrottsrörelsen. Ett landslag i BJJ kommer också att skapa ytterligare en dimension för idrotten. Det senaste tiden har också rivalitet och inskränkande teamtänkande försvunnit mycket och många förstår fördelarna med att träna med varandra och tillsammans göra Sverige bättre. Jag gillar teamen och de tillför mycket bra, det är roligt att mäta sig mot varandra men vi behöver inte kopiera Brasiliens sätt att göra allt det utan vi kan tillämpa det så det passar våra svenska förhållanden.

Vilka personliga mål har du framöver?
Just nu fokuserar jag mycket på att få ordning på kroppen så jag kan leva och träna utan smärta (har tyvärr både rygg, höft och axel problem). Jag har kört igång träning med en PT på Omni4 och det går verkligen framåt. Sedan hoppas jag kunna fortsätta utvecklas som instruktör och få omsätta mina kunskaper både från mattan och skolbänken och utveckla nya fighters.

Favorit submission?
Triangel i alla möjliga kombinationer. Alltid gillat triangeln då jag har ganska långa ben och bra timing och den är också lätt att kombinera med armlås, omaplata mm.