Har bestämt träning med herr Ohlsson klockan sju. Vaknar sex och spenderar ca en kvart till en livlig argumentation i mitt inre där jag väger för- och nackdelarna med att åka och träna. Tillslut kommer jag fram till att jag ändå måste gå upp om fyrtiofem minuter, så motvilligt suckande lämnar jag den sköna sängen och trampar iväg till KC.

Bara för att få min vad mosad av Ohlssons knä när jag försöker mig på nån nedtagning. Skönt. Nu har min gång fått en lätt haltande prägel. Känner mig dock rätt macho såhär på morgonkvisten!