Förra måndagen gästades min klubb av Coola-Klara, David och Ariel från Flowbjj. Alla tre knep guld i årets upplaga av Stockholm Open. Hurra! Det var väldigt mycket folk på mattan och stämningen var på topp. Passet innehöll mest sparring, till allas förtjusning gissar jag på. Min insats under veckans sparring överlag har gått fint. Det har känts jättebra i kroppen och knoppen. Nu är det dags att lägga in en högre växel och börja jobba mera explosivt.

I tisdags på Carlson Gracie, hade jag turen att Sergio SW-anpassat MMA-träningen. Jag hann tyvärr bara vara med på halva sparringen, för att sen skynda vidare till Pancrase på SW. Tisdagar håller Hercules-Hannes passen. Hans uppvärmningsakrobatik och `magdans´-övningar har jag bara upplevt där. Det känns ibland som man förbereder sig till ett Cirque de Soleil-nummer. Jag är grymt imponerad av grabbarna som klarar av huvudvolterna och de som vågar prova, men jag är chicken med stort C. Tror alltid att jag kommer skada mig brutalt och det blir ju inte lättare av att koordinationen och känslan för att slappna av lyser med sin frånvaro.

En övning som vi även brukar göra på Carlson, Beyoncé-beachrull ( man rullar bakåt på ena axeln, för att sedan böja benen och ryggen i en mjuk båge och till slut landa som en graciös säl), är något som jag aldrig riktigt får till. Mina ben bildar ett halvt hakkors i luften och min överkropp beter sig som om det inte fanns en ryggrad. Med en duns faller jag sen till marken och mina knäskålar krossas typ varje gång. Ingen behaglig känsla eller syn för den delen. Fast skrattar åt det gör jag och det från hjärtat. Så länge jag vet att jag verkligen gör mitt bästa, men resultatet inte uppfyller mina förväntningar så kommer jag ändå att fortsätta kämpa och vara glad. Vem mår inte bra av att skratta…

 

I onsdags fick vi på Carlson besök av Hilti-Karin. Vi körde teknikdelen ihop och sen var det dags för sparring. Något som inträffar allt för många gånger när jag sparras med någon, är att folk jämt rullar in i oss. Det spelar ingen roll om jag väljer ut ett hörn på 1x1m, jag kan nästan sätta mitt huvud på att inom loppet av en stund så dyker det upp några som prompt måste annonserar sin närvaro, med t ex en fot i ansiktet. Detta förstås helt omedvetet. Det känns ibland som om halva sparringstiden går åt att flytta runt till en ledig spot för att sedan flytta igen. Att man ber det ena paret flytta på sig spelar ingen roll, för i nästa sekund kommer de andra, som ett brev på posten. Jag ska nog rigga upp en kamera för att sedan skicka över materialet till MythBusters så att de kan reda ut detta fenomen, en gång för alla.

Torsdagens pass på Pancrase hölls av Adam, som visade några tekniker från Eddie Bravo seminariet han nyligen varit på. Det var bl a ett 100% svep och några krångliga benlås. Jag har en liten ansträngd relation till benlås. Varje gång jag sparras med landslags-Christian så är han som en j-vla rävsax när han sätter de. Benlås är det jag klappar på mest när vi sparras och jag försöker verkligen hitta en ny taktik varje gång för att inte han ska lyckas, men jag lär fortsätta åka på de ett tag till. Jag tycker att det är väldigt kul och nyttigt att få sparras med honom, eftersom han är en så grymt teknisk grappler. Sen är han otroligt ödmjuk och rolig också.

Veckans sista BJJ-pass hölls i fredags av Vesko. Även han visade benlås, vilket jag tror är hans specialområde. Nu börjar det nästan bli kul att dra fot-och benlås på folk, annars har jag tyckt att det varit lite läskigt. På fredagar har vi ett gäng från Panda Dojo som tränar hos oss och det är ju grymt kul. Efter träningspasset gick jag och Pandorna; Hampus, Micke, Jacob och Max, till Amida kolgrill för en mumsig och trevlig middag. Det blev en härlig avslutning på min träningsvecka.

Lördagen och söndagen fick bli softdagar för hela slanten.

Jag ser framemot de kommande veckorna som är  fullspäckade med hård träning, tävlingar och träningsläger. Let´s get ready to rumble!!!