Det finns inom BJJ en fras som återkommer med jämna mellanrum och speciellt då riktad gentemot nyare utövare, ”Leave your ego at the door”.  Att kunna rulla prestigelöst är en egenskap som är högt aktad när BJJ folk talar, i grund och botten handlar det om att slippa skador. Man går inte bärsärk och rycker av kroppsdelar på sina sparringspartners och man klappar när man åker dit så de slipper bryta av kroppsdelar på en själv. Det borde vara ganska självklart men med BJJ följer ett gäng lustiga små symboler i form av bälten, vars blotta existens uppmanar till det motsatta.

Ingen annan varelse har sådant behov av att klassificera sin omgivning som människan och bälten gör just det i mångas ögon. Det placerar ut alla utövare och en själv på en skala där alla snabbt kan se vem som är bättre kontra sämre än en själv. Och här kommer då farbror prestige åter igen insmygandes, helt plötsligt innebär det något mer att klappa än att slippa bli skadad och kunna fortsätta träna. Får man klappat mot någon med ett färgat tygstycke klassat som lägre än ens eget så har man ju därmed blivit överlistad/besegrad/fått stryk utav någon som är sämre. Och åt andra hållet, skulle man komma i läge att dra ut någon man enligt klassificeringssystemet är sämre än kan man ju inte låta något sådant gå en förbi så bäst att dra med all den kraft man förmår.

Låt mig nu ta en stund och förklara på en gång att jag är eller har vart precis lika delaktig i mycket utav det jag skriver om och kommer skriva om. Jag har med rak rygg förklarat för folk att de måste släppa prestigen och samtidigt slitit livet ur mig för att ta mig ur ett perfekt uppsatt avslut som någon lägre graderad än jag själv försatt mig i, jag har med skakiga händer och drägglet i mungipan kastat mig över chansen att dra ut högre graderade. Det är bara att inse, det är fan så mycket enklare att säga något och uppmana andra till att följa vissa regler och riktlinjer än att göra det själv men jag jobbar på det.

Vi är dock alla är olika och vi hittar snart saker vi får att fungera och då de ger en positiv förstärkning fortsätter vi gärna att köra de specifika sakerna. I förlängningen leder det till att vi alla är olika bra på olika saker. Du kan i en och samma lokal ha en uppsjö av folk med olika styrkor och svagheter och det är här du själv måste göra ett aktivt val. Antingen angriper du folks svagheter och matar ditt ego genom att klappa ut folk där de är som svagast, springer hem och berättar för mamma/pappa/partner/polare om vilken sjuk BJJ talang du är. Eller så ger du dig fan på att övervinna deras styrkor, du kommer med största sannolikhet få klappa en hel del men vilket kommer i slutändan utveckla ditt eget BJJ game mest?