Igår var det dags för att tävla för första gången utan dräkt. SGL, norrköping, samling 06.30 på klubbens parkering för samåkning.

Under fredag kväll började jag inse att det äntligen var dags för tävling igen. Jag har tidigare under veckan mest tänkt på det praktiska kring tävlingen som kosthållning, mental förberedelse i form av visualisering samt träningsupplägg. Jag brukar i det mesta jag tar mig an strunta i att bli nervös, för att jag vet att det ändå inte hjälper att hetsa upp sig. Men den här kvällen blev jag plötsligt helnojjig kring allt vilket resulterade i att jag stod på vågen stup i kvarten och åt alldeles för dåligt.

När det väl var dags för tävling lördag förmiddag kände jag mig väl förberedd efter invägning, hotellfrukost och en stunds koncentration och fokus på vad jag ville och skulle göra.

Alla klasser var ihopslagna på tjejsidan och min första match fick jag gå mot en klubbkompis. Andra matchen var mot Anny Hammarsten och var förmodligen den match jag förberett mig mest inför. Det blir också den match jag kommer att vara mest nöjd med så här i efterhand.

Sammanlagt fick jag mig 4 oavgjorda matcher under dagen och jag kan bara konstatera att det är något helt annat att köra utan sin kära dräkt. Allt går snabbare, det är svårare att ta bra grepp och när det som i SGL endast handlar om submission upptäcker jag att jag också blir aningen fegare i mitt game… Jag är okej nöjd med min insats men känner att jag på vissa plan kunnat göra mer. Jag vet inte om det var att det var min första tävling utan gi, det att jag var så hungrig att hela magen värkte innan match eller att det kändes som att mitt huvud skulle sprängas av huvudvärk. Oavsett är jag ännu inte helt nöjd.  Kanske är det bara det att jag behöver få i mig ordentligt med mat, vila och smälta matcherna lite. Jag menar, jag hade bra motstånd så om man tänker på det så borde jag vara nöjd. Men på något vis känns det som att jag inte riktigt blev klar.

Alla från klubben gjorde mycket bra ifrån sig. Nu taggar vi vidare inför SM!