Ok, att jag inte är någon flitig bloggskribent tror jag inte någon har missat. Får en del syrliga, ironiska kommentarer i stil med ”shit vad du skriver mycket på bloggen” mellan varven. Nej, men jag har faktiskt benämnt ämnet lite grann tidigare, jag har lite svårt att sitta och ordbajsa för ordbajsandet skull, även om det är ungefär det jag gör nu, men det är mer för att komma in i någon form av ”mode” för att fortsätta. Men, jag ska inte hålla på att bortförklara. Den egentliga anledningen till att jag inte har skrivit något är att jag verkligen inte har haft varken,ork, tid eller lust. I alla fall inte att skriva om kampsport/grappling. Jag har varit så sjukt less.  Så less att det har varit på nivån; Ond bråd död åt detta förbannade påfund! Eller, egentligen har jag inte varit trött på utövandet i sig. Det är i grund och botten precis lika roligt som alltid och det är, för att slänga sig med söndermalda uttryck, faktiskt en stor del av mig. Det som däremot har fått mig att vilja avlida på plats är all kampsport utöver själva utövandet, Ranking, Vem är bäst, Vem slog vem, Vilken gi är bäst, Är inte den snubben egentligen rätt kass, Såg du den matchen? NEEEEEEEEEEEEJ!!! Jag såg inte den jävla matchen! !

Men, det går knappast att förvänta sig att undvika snack om kampsport på en kampsportsklubb så det var ju bara att inse att det är jag som är helt fel plats just nu. Eftersom det är ganska svårt att utöva sporten själv så blev det till att ta ett break från allt. Det blev väl lite säck när behovet blev för stort och jag tvångsgrapplades med min hund en kväll vilket resulterade i att hon bet mig i foten och kissade i min säng så det la jag ned.

Men under min offperiod så har jag fortsatt att träna och hålla igång rent generellt. Jag fick lov att hitta andra och nya utmaningar för att ha något att sträva efter. T ex så under sommaren tvingande jag mig själv till att lära mig crawla ”på riktigt”. Inte det där sluggerplaskandet som det gärna blir när man (i alla fall jag) inte kan.  Jag kan knappast titulera mig att vara någon mästersimmare än, men övning ger färdighet och nu kan jag  tom tycka att det är lite småbehagligt att gå iväg och lägga några vändor bakom mig till skillnad mot tidigare när jag helst drunknade av tristess efter sisodär 75 m. Sen hittade jag på en del annat som gav mig lite annat att roa mig med för stunden, som gav ett visst mått av tillfredställelse men till slut är det bara till att erkänna.  Vad jag än tar mig för så är det inget som ger samma sköna känsla som några riktigt bra sessioner på mattan! Så för min del är det bara att gilla läget, ta det onda för att få det goda och köra!

Ses på mattan!