Hallå allihopa!!!

Var och tävlade på EM nu i helgen, det var första tävlingen någonsin för mig i 58.5 viktklassen och det blev en bra debut. Kom hem från tävlingen med ett silver, en väldigt fin silvermedalj dessutom. Jag hade både öppna vitklassen och min egen viktklass i fredags, och ungefär så här var min tävlingsdag:

Vaknade på morgonen med ett rivjärn i magen, det är sjukt hur hela kroppen vet att man ska tävla redan på morgonen. Vikten låg bra så jag åt frukost, eller jag försökte även om det är svårt när man har adrenalin upp över öronen. Jag kände mig redo och sugen på att tävla. Om jag gick hela vägen så skulle jag få tre matcher, dock fick jag rätt så tidigt reda på att jag hade fått WO i första matchen. Något som jag personligen föredrar att inte ha, jag tycker alltid att första matchen är så skön att få överstökad och gillar inte att få vänta så himla mycket, men jag stod ut med att vänta lite. Kände att jag gjorde ne bra uppvärmning, jag gör alltid en ordentlig på morgonen så att jag blir riktigt varm och sen försöker jag hålla värmen och får upp pulsen då och då. Lyckades tajma det rätt så bra så jag gick in i första matchen med en bra känsla. Vägde först in på 58.2 och gick sedan till mattan för att möta Ana Yagues.

I matchen drog jag guard och jobbade en hel del, hade nåt bra armbar försök och jobbade aktivt, fick en lucka och satte upp triangeln, flippade henne med triangeln, fick poäng och försökte avsluta matchen där genom att attackera armen. Dock lyckades jag inte få in rätt vinkel så jag jobbade in triangeln istället som satt.  Därmed var jag i final. Jag skulle möta Christine Mcdonaugh. Jag har aldrig kört mot henne innan men visste att hon har en rätt så avig stil. Efter lite dricka, massage och pepp var det dags för final.  Gick in i matchen med grymt mycket vilja. Vi höll oss stående ett tag, båda letade grepp men ingen ville själv bli greppad så i början blev det en liten distanskamp. Sen blev lilla jag alldeles för ivrig, fick ett grepp och skulle dra guard men satte mig på rumpan, funderade på att ställa mig upp igen men fick in henne i öppen guard och jobbade därifrån. Stängde guarden, hon ställer sig upp, jag jobbar för ett svep men får henne inte tillräckligt mycket över mig, vi kommer till halvguard, jag söker deep half guard, men lyckas hamna i en liten underlig variant av halvguard. jga har chans på att klättra på ryggen men blir för still och platt. Där ligger vi ett tag och ingen av oss kommer riktigt nånstans. jag jobbar tillbaka till guard och hamnar sen i samma position igen. Sen efter att försöka flippa henne in i domarbordet så ställer vi oss upp. Det är inte långt kvar av matchen när hon drar guard, jag ska sätta handen på höften men glider till med handen och hon går på triangel, den är inte nära att sitta för hon klämmer mest kring min panna men jag får svårt att komma ut, jobbar hårt för att få ut huvudet, vilket jag lyckas med i sista sekund, jag börjar ett passeringsförsök men där är matchen slut. Hon får en fördel och vinner på den. Surt sa räven.

I öppna viktklassen får jag först möta Paivi Levonen, en stor finska, Jag drar guard, jobbade på ett stryp samt ett svep, efter en tung och lång match vinner jag på mina fördelar. Möter sen en tjejen som vann -74, hon drar guard, jag går på ett rakt benlås, men med min skadade amrbåge så jag får inget tryck i den, hon kommer upp över mig och i ett schwoop så mountar hon mig och börjar sedan dra ett armlås på samma armbåge som jag gjorde illa på landslagslägret. Vet att jag klappade lite för tidigt men jag kände att den inte klarade så mycket mer.

Detta silver är en bra placering och jag är glad för den men känner på samma gång att jag vill ha mer. Efter detta EM så är jag otroligt peppad inför den här vårsäsongen. Jag har verkligen hittat en viktklass som passar mig, där jag känner mig stark och jag känner även att jag kör bra. Jag har en del att jobba på, men jag vet vad och jag vet hur. Ska bli sjukt kul att fortsätta utvecklas och tävla i min älskade sport. Känner mig grymt tacksam för de resor jag får göra och för de människor jag lär känna. På tal om människor så måste jag bara säga att jag verkligen tänkte på hur viktigt det är med stöd och hur tacksam jag är för det stöd jag får i mitt tävlande. Är tacksam för Nacka Dojo som hjälper mig på så många sätt, coachningen från Ricard Carneborn, och allt stöd från nära och kära!!

Måste också säga att det var kul att se många grymma matcher och se hur mycket sporten utvecklats, grymt kul!!

Nehe nog med skrivande för idag!

Peace out!!!