När som helst kommer träningen att ligga på Top Gear-nivå. Något drastiskt måste göras. Man kan inte harva i samma spår för all evighet om man önskar förändring. Förändring i rätt riktning. Det får gärna vara tufft, bara det ger önskat resultat. Om jag säger G.I Jane-fit, då har jag nog kanske sagt för mycket. Man kan aldrig sikta för högt har jag lärt mig. Nu har jag tagit saken i egna händer och kontaktat en PT som hör till toppskiktet. Jag hoppas verkligen han har tid att ta sig an mig, annars så får jag vaska fram en annan guldklimp. Bollen är i alla fall satt i rullning…

 

Jag har börjat ta lite ledigt från jobbet för att kunna grapplas oftare. Det var inte riktigt så jag hade föreställt mig år 2012. Det här skulle bli året då jag skulle passa på att resa lite mera, men tji fick jag. Min första tilltänkta och köpta resa för året stoppades av att flygbolaget gick i konkurs. Jag ser det som ett sorts tecken på att jag ska hålla mina resgener i schack. Ett tag till. Jag har disciplin. Självömkan är inget ord som finnas i mitt vokabulär. Det finns alltid någon som har det sämre, likaväl som det finns någon som har det bättre. Jag blev återigen välsignad med elitstöd som jag kommer använda så klokt det bara går. You see, at the end of the day finns det alltid saker som får mig att stretcha på smilbanden.

Jag är en sucker för något som kallas : Let´s deal. Varje dag får man 4 olika rabatterbjudanden på olika saker. Ibland händer det att man kan göra ett par riktiga bra klipp. Härom veckan köpte jag ett Taste-kort som innebär rabatter på många restauranger runt om i Stockholm. Det kommer att utnyttjas till max vill jag lova, före och efter träningarna inne i stan. Jag har även via Let´s deal köpt en supersöt liten kossa åt en supersöt liten tjej som heter Selma. På tal om rabatter köpte jag 4st Under Armour rashguards under deras egna rea för ett par dagar sedan.

Igår var jag på thaimassage. Jag är av den sorten som vill att de knådar livet ur en. Denna gång var början på upplevelsen något åt det motsatta hållet. Den lilla thailändskans händer var som små hartassar som trippade och smeket mig på huden. När jag sträckte upp mina ben vertikalt i luften så var de nästan lika långa som den lilla människan där hon stod rätt upp. I vanliga fall hade jag bett om hårdare behandling, men just när jag skulle yttra mitt önskemål möblerade hon om mina knäskålar i alla väderstreck och vändkretsar som finns. Satan i gatan. Jag fick så jag teg.

Jag har en känsla av att våren kommer att innehålla mycket träningsvärk till en början. Jag kommer nog att vara en frekvent besökare hos den lilla thailändskan med hartassarna. Knäskålarna ska hon hålla sig borta ifrån, annars blir det en anaconda-choke med benen lite diskret…