Hallå allihopa!

Måste på förhand varna att jag är rätt så jetlaggad, så detta inlägg kommer eventuellt att bli lite konstigt. Men jag hoppas att ni förstår helheten ändå! Nu är jag och Johannes i San Diego, vi kom hit igår kväll och jag kan helt ärligt säga att resan hit var en av de värsta resor jag haft i hela mitt liv, och jag varit med om en del jobbiga resor.

Den första delen av resan var inte så farlig, vi flög från Arlanda till Amsterdam igår morse, kom fram med god tid att äta lunch vilket var nice för as most people know så är flygplansmat sämst. Så istället fick vi oss mumsig omelett och lite pannkakor, nam  nam!! Sen var det dags för resan över till Minneapolis, flygplanet var trångt, och maten var sämst, jag åt nästan inget och när vi väl landade i Minneapolis var jag trött och hungrig.

Det är nu vi kom till den värsta delen. På väg in i USA får man alltid gå igenom tullen där de ska fråga en varför man är där etc. Jag och Johannes gick snällt fram och förklarade att vi ska träna och la la la. Innan vi vet ordet av ger personen som intevjuar oss våra pass till en annan kille som ber oss att sätta oss i ett litet väntrum. Där sitter vi snällt och väntar på att de ska göra en ”passport control”, vi sitter och väntar i kanske 40 minuter medan vi ser person efter person, den ene mer nervös än den andra bli förhörda av världens mest dryga och elaka människa.

Dock märker vi en tydlig skillnad mellan dessa människor och oss, dessa människor har blivit straffade för något, eller har problem med deras visum. Därför sitter vi och tror att de bara kommer släppa förbi oss, för vi har ju ändå inte gjort någonting, vi är båda helt straffria och hade våra papper i ordning. Efter omkring 45 minuter av väntan i det äckliga rummet så kallar en av kontrollanterna fram Johannes och börjar grilla honom, frågar honom varför han är här, när Johannes berättar att vi ska träna så får han det dryga svaret: ”tror du att jag kommer att tro på det svaret?” Efter ett långt förhör, kändes då som om det aldrig skulle ta slut så kallar de båda fram oss för att hämta våra pass. Då säger kontrollanten att han mot sitt bättre omdöme kommer att släppa in oss, men att vi inte ska förvänta oss kunna komma in i landet nästa gång vi kommer.

Tydligen är ” hej jag ska träna bjj i tre månader” kod för ”Jag och min pojkvän tänker flytta hit permanent utan tillstånd”. Det värsta var när jag frågade snällt varför vi får den här varningen, så blir kontrollanten helt galen, och skäller ut mig och börja hota med att ändra vårt tillstånd så att vi skulle bli tvungna att åka direkt tillbaka till Sverige. Den människan behöver pepparkakor, kramar och eventuellt anger management. Jag skulle även rekommendera honom att jobba på sin människosyn, kanske se alla människor som människor och inte behandla dem som kackerlackor. Efter att han slängt våra pass till oss så stack jag och Johannes så fort vi kunde. Efter ytterligare två säkerhetskontroller hann vi få i oss lite mat och satte oss på flyget till San Diego. När vi kom fram blev vi bemötta med sån otrolig gästvänlighet och värme att det kändes som natt och dag!!

Min underbara Mamma lyckades få tag på en familij som tagit oss under deras vingar fram till att vi hittar vår egen lägenhet och Leticia hämtade oss från flygplatsen och tog väl hand om oss. Nu är vi trötta men glada att vi äntligen är framme. De närmsta dagarna ska vi vila mycket, och försöka komma in i rytmen. Snart Pan Ams så nästa vecka blir det mycket träning och det ska bli så sjukt nice. Jag är sjukt taggad, ska bli så kul att träna och vara här. Känner mig dock inte på topp just nu så det blir nog bara lätt träning ikväll.

Tänkte bara uppdatera lite från Nordic Bjj Open som gick förra helgen, hade en match i min vitklass mot Anny Hammarsten, blev ett Guld för mig efter vinst på triangel i den matchen. Skulle köra öppna dagen efter men mådde inge bra så jag vilade istället. Måste säga att jag är sjukt stolt över min klubb som organiserade en sån grym tävling. Fick höra många som sa att det var en av de bästa nationella tävlingar de varit på eftersom att den var så otroligt organiserad och proffisionell. Allt gick smidigt, bra domare, tider och brackets ute långt i förväg och de var bra på att hålla tiderna också. Så jag var grymt stolt.

Nu längtar jag efter träning och efter nästa avsnitt av Norges Bäste Fighter som min kära Magga är med på. Får dock vänta ända till måndag innan nästa avsnitt är ute men har tack och lov san diego att underhålla mig med så länge. Hörs snart och kom ihåg var snälla, finns ingen anledning att vara en skithög!!!

 

Peace out!!