Hej alla glada människor, här kommer ett litet inlägg från en väldigt lycklig tjej!!! Tävlade på Pan Americans nu i helgen och det blev ett fint Guld som resultat. Känner mig riktigt stolt över min prestation, så här gick det till:

Jag skulle börja tävla klockan 9 på morgonen, så jag och Johannes fick vakna klockan 6, dock så kändes det så pass mycket i kroppen att redan klockan 3.40 så vaknade vi båda och trodde att det var dags att gå upp. Väl uppe klockan 6 såg jag att vikten låg bra, jag vägde kring 56.5 (fick omvandla själv från pounds).

Leticia hämtade upp oss för att åka till arenan, vi åkte från san diego så det var en liten bit att åka till Irvine men när denna brasse sitter bakom ratten går det inte precis långsamt =). Efter en del väntan då jag var seedad första omgången så var det äntligen dags att köra. Dock fastande jag i Gi checken redan innan, mr ”jag ska inte godkänna någon Gi idag” hade bestämt sig för att min Gi var för tight i armbågen. Jag körde den gamla vanliga, ”hej jag har tävlat i den här redan två gånger i år och den gick igenom utan problem, snälla kolla igen”. Men det slutade med att jag gick och hämtade Leticia. Hon sa åt honom att kolla den tills den var godkänd, och helt plötsligt var man inne. Tack och lov för det!

Första matchen var mot en tjej som ville köra top, hon stod väldigt upprätt så det var lätt att dra guard, vilket jag gärna gjorde. Började gå på en triangel set up, hon bjuder mig på armen lite mer så jag satsar på ett omoplata svep, dum ide för jag hade inte hel kontroll över armen, vilket märktes när jag skulle ta position. Jag får svepet men lyckas inte stabilisera positionen efter. Hon tar sig loss, på nåt sätt får hon min arm, går på armlås tror jag, så jag tvingas rulla och ge henne svep poäng. Men jag tar mig loss och turtlar, hon söker min rygg men jag tar djup halvguard. Går på ett svep men låg inte rätt till för det. Till slut får jag tillbaka min guard och ser att jag leder på en fördel. Leticia ropar att jag bara ska hålla men jag ser ett triangel läge så jag sätter en triangel. Så var den första och väldigt jobbiga matchen över. Den hade kunnat gå mycket lättare om jag bara hade varit tightare och noggrannare från början, Men så blir det när man slarvar, då ger man den andra utrymme att göra saker.

Kände mig helt slut efter första matchen, men knappt 3 minuter efter matchen så hämtar runnern mig, dags att köra match nummer två. Snabbt upp på mattan, möter en tjej från checkmat. Såg henne köra innan och hon verkade köra ett väldigt jobbigt game. Så jag drog guard och tog armen, satte en armbar. Skön och snabb match, sen var det 14 minuters vila innan finalen.

Dags för strategi snack. Skulle möta en tjej som heter Kristina Barlan från Nova Uniao. Jag visste vem hon var sen innan. Hon har ett otroligt bra guard game, hon använder dock mest den öppna guarden, jag föredrar stängd men båda ville jobba underifrån. Leticia la upp en gameplan, dra guard först, oavsett vad som händer, sök stängd guard. Matchdags och båda går väldigt lågt, vi drar guard samtidigt, båda får jobba med inverterad guard, 50/50 guard och till slut sätter jag mig upp och får en fördel. Hon får ett triangelförsök, men jag tar mig ut, en fördel till henne. Vi båda körde nonstop, sökte hennes rygg och hon sökte min, ingen ville köra på top.  Mot slutet får jag tag på hennes fot och går på rakt fotlås. Den sitter inte helt så jag vänder på mage för att kunna avsluta, Leticia skriker att jag ska dra så jag drar tills det känns som att armen är sten. Det är en minut kvar, Kristina har satt sig upp, om jag släpper foten får hon två poäng så jag fortsätter att dra tills tiden går ut. Så sjukt trött i armen. Domaren efter en massa överläggande med andra domare bestämmer sig till slut för att ge mig fördelen för fotlåsförsöket och vinsten är min. Detta var en av jämnaste matcher jag kört i mitt liv. Kändes grymt att vinna den. Vann samma titel förra året fast i -64 men kände att moståndet var mycket tuffare i år för mig, vilket gör att jag blev ännu gladare för den här titeln.

Måste säga att utan Leticia, Beatriz, Johannes och Vicky som var med stöttade hade det varit mycket mycket svårare. Speciellt utan Leticias hjälp med allt från att ta sig igenom gi- checken till coachningen. I bilen på väg hem pratade Leticia om hur viktigt det är med Team känsla. Man må bara vara en person uppe på mattan men det betyder inte att man är ensam. Måste därför säga att jag är så glad för alla lycka till, alla gratulationer, allt stöd från min hemmaklubb Nacka Dojo, utan vilken denna resa inte hade varit möjlig. Måste också säga att jag är så glad för familj, vänner och Johannes.

Johannes tävlade också, han har bloggat om det här på grapplingbloggen. Han åkte tyvärr ut i första matchen, det var sjukt synd men jag tror att han lärde sig en hel del och att han tar igen det nästa tävling.

Här är lite bilder:

Peace out!!!