Hallå alla glada!!!

Har varit och tränat i uppsala lite den här veckan och har lyckats drilla en del vilket jag älskar att göra och som jag jag framför allt behöver göra mer av i min träning. Jag har även kommit igång uppe i gymmet ordentligt igen efter VM och det behövs ju om man ska bli stark, eller starkare kanske är det rätta ordet.

Tänkte skriva lite idag om tränings och tävlingsego. Jag är en tävlingsmänniska och jag är väldigt fokuserad på mina mål. För tillfället så är bjj det som bestämmer hur mina dagar ser ut. Jag lägger upp allt annat socialt och praktiskt efter min träning. Min träning kommer på så sätt först. Jag tror att det är lite så man behöver göra om man vill bli bäst i världen. Som Leticia alltid brukar säga så måste man ha bjj till frukost, lunch och middag. För mig känns det som att tankarna på min älskade sport aldrig riktigt lämnar mig. Jag har dock funderat väldigt mycket över det här på sistone och börjat fundera om inte detta skapar ett litet jag, jag, jag tänk. För så fort man kommer hem efter träningen så är det, nu måste jag äta, för jag har tränat och jag måste få min återhämtning. Att äta snabbt efter träningen är viktigt för återhämtningen men ibland undrar jag om det tänket gör dig träningssmart eller lite självcentrerad…

En annan situation som jag tänkt mycket på är när flera tävlingsmänniskor ska göra något tillsammans. Till exempel åka till en tävling, innan jag ska tävla så behöver jag positiv energi. Jag behöver positiv energi inte bara samma dag utan helst, hela veckan eller månaden innan, jag vill bygga upp en bra känsla. Vad gör man då om man till exempel måste resa till tävlingen med en person som är väldigt negativ och tjurig men som också ska tävla? En del går ju verkligen inte att umgås med när de bantar till exempel, vissa har man ju lust att undvika ända tills de har fått i sig lite mer kalorier igen. Så hur gör man när man reser med en sån? Det har jag funderat en hel del på.

Det jag kommit fram till är att ja jag har en tendens att gå in i min lilla värld där bjj styr och ställer rätt så mycket. Jag har en tendens att hela tiden försöka förbättra mig vilket ger mig en hel del självfokus. Vilket skulle kunna vara en dålig sak om man inte respekterade att de människor runt omkring sig behöver samma utrymme. Jag tror att de flesta framgångsrika idrottarna behöver gå in i sig själva en hel del, och ha fokus på just deras träning och deras behov. Kolla bara på alla kulstötare som skriker iväg deras kulor nr de kastar dem, helt inne i deras egen värld. Men för att undvika att bli en egomänniska så tror jag man får jobba för att ge tillbaka. Jobba för att visa omtanke för dem som är runt omkring än och i vissa fall kunna kompromissa sina egna behov lite grann. Att då och då släppa tankarna på en själv och ens egna behov, inte hela tiden, men då och då. Im working on it och jag hoppas att jag har en bra balans där. Precis som allt annat handlar det om en bra balans, att kunna kompromissa med till exempel en träningspartner men också att kunna gå in i sin egen värld och se vad behöver jag för att bli bäst.

Nej nu har jag skrivit jag lite för mycket så nu blir det lite träning istället. Hoppas ni alla hittar en bra balans mellan era behov och det ni ger er omgivning. =)

Peace out!!!