Förra gången var det någon skräckblandad förtjusning av att få spö, lära sig masssa nytt för att därefter få sig ännu lite mer stryk. Det var 5 månader sedan jag för första gången åkte iväg till Oslo för att träna på Frontline Academy. Nu är jag påväg hem från att ha spenderat veckan i Norge igen. Det har varit en tuff,rolig och uttröttande vecka med 2 hårda pass om dagen. Precis lika mycket som jag under dagarna längtat till träningarna på frontline  med ett fånigt leende på läpparna, precis lika mycket längtar jag nu till min vanliga träning.

Skulle kunna skriva ett långt inlägg om allt jag funderat kring och upptäckt men det skulle ta lite av tjusningen av det. Jag menar vissa saker ska inte förenklas genom att uttryckas med något så enkelt som ord. Så det jag egentligen ville få sagt med inlägget är att jag uppskattar människor som gör såna här sammanhang möjliga, tack Renato.  Dessutom riktar jag ett tack till Teta och Morten som inspirerar genom att lägga extra tid och energi på just mig.

Bjuder på en bild från torsdagens lunchpass!