Som jag tidigare nämnt tränar jag väldigt selektivt just nu. Detta beror på de begränsningar som axelskadan medför. Jag börjar känna mig lite stressad inför SM men så länge axeln är återställd innan månadsskiftet tänker jag att jag skadan inte behöver påverka utfallet i tävlingen i alla fall Jag får bara lägga om träningen så jag jobbar på det jag kan och sparringfokuserar under september. Det känns som att tillfrisknandet till stor del är beroende av att jag har tålamod och inte testar gränserna utan tränar inom säkerhetszonen dvs gör bara sånt som inte gör ont. I praktiken innebär detta att jag tränar teknik och att jag inte tränar bröst och axlar på gymmet mer än de rehabövningar jag fått av naprapaten. För styrketräningen innebär det att jag tränar mycket ben, rygg, mage och så lite armar. Det här upplägget har jag haft i några veckor och det har resulterat i ganska korta pass på gymmet samt att jag både blivit starkare och mer stabil i marklyft och utfall. Dessa två är nog mina absoluta hatövningar i alla typer av träning och det känns extra kul, nästan som en personlig revansch att faktiskt bli bättre på dem. Jag avslutade ryggpasset idag med 30 minuter intervallöpning på löpband. Det känns alltid löjligt att stå inomhus och springa när det är fint väder ute men ibland är jag bekväm och just med intervaller är det skönt att ha siffror framför sig som bär en fram när det blir jobbigt. Efter den halvtimmen var både jag och löpbandet sjöblöta av svett. Jag konstaterade än en gång att jag inte riktigt tränar som andra flickor på gymmet och det får man väl vara stolt över. Det fanns ett par andra lika beundransvärt svettiga människor på gymmet och de var grapplers också.  Skönt att slippa vara ensam i sin galenskap 😀

Diana – Marklyft 1-0

Vi ses på matten

/diana