Nu är det bara några dagar kvar till London och jag måste säga att jag älskar känslan som infinner sig i kroppen nu. Det är en blandning av nervositet och beredskap som skärper alla sinnen. För några år sen var det jobbigt med den här känslan. Jag blev nervös, rastlös och ifrågasatte mig själv. Det blev svårt att hålla fokus och göra färdigt saker och de sista träningarna var oorganiserade och egentligen ganska meningslösa. Det senaste året har det börjat se annorlunda ut. Ju mer erfarenhet jag samlar på mig desto mer får jag ordning på nervositeten och kan använda den som en drivkraft för att  komma i rätt stämning och förbereda mig på ett bra sätt inför tävling.

Den här veckan går åt till att justera vikten, vänja kroppen vid hög puls och att driva på och arbeta fokuserat fast mjölksyran slår till och hela kroppen säger att den inte har mer att ge. Det handlar helt enkelt om att tagga till och låta hjärnan vinna över kroppen… på ett bra sätt. Den här veckan finns det inget utrymme för misslyckanden eller dåligt humör. Allt måste sitta perfekt. Jag ska slita med korta, intensiva pass och intala mig själv att jag är snabbast, bäst och starkast för det är med det självförtroendet i ryggen som jag kan gå ut på mattan och vinna. Det handlar inte alls om att underskatta motståndarna eller vara överlägsen utan om att tro på det JAG kan. För med bara 4 träningsdagar kvar finns det inte så mycket mer nytt att lära in. Jag kan bara jobba med självkritiken och underhålla resten. Det kommer gå bra för jag kommer göra mitt bästa och jag ska ha jävligt kul när jag gör det. Jag är väldigt glad att jag har tre fantastiskt duktiga klubbkamrater med mig och att vi kan supporta varandra.

I brist på andra bilder kommer här en bild på vårt grymma tävlingsteam från SM.

Vi ses på mattan

Diana