Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om min insats i European Open i helgen. Det finns mycket jag kunde ha gjort annorlunda men en del saker var också bra och jag tror aldrig jag lärt mig så mycket av en tävling som den här gången. Min match i -74 började bra. Vi drog guard samtidigt men jag fick den dit jag ville. Sen blev jagtyvärr slarvig. Jag lät henne öppna lite för tidigt och började jobba in min spiderguard fast jag gjorde det inte tillräckligt bra. Det blev ett par slarviga svepförsök och till slut fick jag till en vettig omoplataingång men hon kom förbi och hamnade överst, Fick in sin gi runt min hals och när jag började jobba på escapen kände jag att nacken satt fast. Ju mer jag försökte jobba ut åt sidan desto mer knakade det i nacken. Till slut tightade hon till sin dräkt och luften tog slut. Mmatchen var över på två minuter.Jag är ändå nöjd med starten och att jag tog kommandot även om det inte höll hela vägen. Det var konstigt att tävla mot någon som har ett game som är så likt mitt fast mycket tightare. Det var lite som att tävla mot sig själv.
I öppna klassen fick jag möta Viktoria Larsson från Malmö. Även där hade jag lite bråttom. Viktora är duktig stående och jag gick rakt in i ett höftkast. Viktora fick kastet, hamnade på topp och fick därmed en hel drös med poäng. Nånstans på vägen lyckades jag komma loss och få lite luft mellan oss och när jag svingar runt benen för att komma tillbaka till guard råkar jag knäa Viktoria som börjar blöda från näsan (förlåt för det). Detta gör att domaren får bryta matchen två gånger för att stoppa blödningen. En gång blir vi uppdömda till stående igen och då parerar jag hennes kastförsök och drar guard. Här märker jag att jag har en möjlighet att faktiskt vända matchen och göra nåt konstruktivt för jag märker att Viktoria börjar bli trött. Så jag gör vad jag kan för att hålla henne nere (vill inte göra det misstaget jag gjorde i första matchen och släppa upp henne). Med endast 1.40 kvar i tid och 8 poängs underläge bestämmer jag mig för att jobba på avslut. Jag hotar med både armlås och strypförsök om vartannat. Till slut får jag upp ett gi-slag över hennes axel och börjar jobba in ett stryp med den. Precis när jag får in ett grepp som skulle kunna avsluta matchen till min fördel går tiden ut 🙁
Sammanfattningsvis kan jag bara säga att det är blandade känslor. Det var en lärorik tävling. Jag har bättre koll nu på vilka saker som funkar och vad jag behöver jobba på. Jag mötte två tjejer som var bättre förberedda och både tyngre och mer tekniska än mig. Jag har varit skadad och sjuk och gick dessutom i fel viktklass och ingenting av det spelar egentligen någon roll för jag känner att jag är på väg åt rätt håll igen. Våren kommer innehålla hård och målmedveten träning och jag vet att jag kommer bli bättre för varje pass från och med nu. Idag är första BJJ-träningen efter EM. Och som jag längtar…

Vi ses på mattan
Diana