Den här vintern börjar verkligen trötta ut mig. Jag längtar så mycket efter is- och grusfria trottoarer, torra skogsstigar, ljummen vårluft och ljusa kvällar. Det jobbigaste just nu är konditionsträningen. Jag har skitsvårt för att tvinga ut mig i det här busvädret och springa så det blir mycket inomhusträning just nu. Och löpbandet blir tyvärr inte roligare ju mer man håller på heller. För att verkligen se till att det blir någon löpning av försöker jag lägga 30-minuters pass i början på mina styrkepass så än så länge går det bra men jag hoppas verkligen att våren kommer snart så att jag kan ge mig ut och få njuta av löpning igen.
Förra veckan bröt jag löpbandstristessen med ett fantastiskt effektivt och helt fruktansvärt cirkelpass tillsammans med Andreas. Som vanligt när man låter Andreas vara lekledare utlovas träningsvärk som gör en snudd på funktionshindrad de närmsta dagarna. Vi körde 6 varv med 5 övningar och det gick undan vill jag lova. Cirkeln innehöll lite kettlebells, lite armgång och mycket balansövningar samt ett högt tempo. Vi drog nog lite blickar till oss när vi gick lös på Sportlifes lilla box och till slut var det en kille som vågade sig fram och frågade oss om vi tränar för Gladiatorerna. Till min stora glädje höll axeln för det mesta även om det under passets gång blev väldigt tydligt hur mycket svagare jag blivit sen skadan. Till exempel blev armgången ett riktigt problem då jag fick problem med att hänga i högerarmen och dessutom hela tiden tappade greppet. Efter tredje varvet hade jag riktigt läskiga blodblåsor och fick byta ut övningen men jag är fast besluten att förbättra mina armgångskills under våren. Jag ska även återuppbygga min axelstyrka och knäcka mitt gamla chinsrekord. Så ett tag framåt, i alla fall fram tills skogarna är springvänliga igen blir det ondskefull cirkelgympa åtminstone en dag i veckan.

Vi ses på mattan
Diana