Jag och min stora käft. Klart att jag ska jinxa min vikt.
För ett tag sen ställde jag mig på vågen hos min PT och den visade 62,9kg. Jag blev överlycklig! Det går åt rätt håll. Hull och lovehandles i sikte. Kanske även lite extra daller på knotan till bakdel, så man eventuellt kan börja lära sig twerka. Lyckan varade dock i en hel dag. Dagen efter det glada köttsliga beskedet får jag ett mindre kul besked på det personliga sociala planet. När jag blir riktigt ledsen eller sjuk, så tappar jag aptiten och rasar i vikt. Jag önskar jag hade förmågan att kunna moffa i mig stora lass av glass och tröstäta berg av mat av kaliber ’Anna Skipper dukar upp ett bord fullt med en persons veckokonsumtion’. Det blir lite som en ond cirkel när jag inte äter, för då orkar jag inte med så mycket och det innebär att träningen blir lidande. Då blir jag ju ännu mer deppig för det. Detta är som tur ett sällan återkommande fenomen och går över efter ett par tuffa dagar. Dock tar det ju några veckor innan man både har fått mat-och träningsrutinerna tillbaka helt.
Nu är tack och lov ordningen återställd.

Hur viktig är vikten i tävlingssammanhang för mig egentligen?
Jag kan inte låta bli att minnas den första och sista gången jag bantade i mitt liv. Det var för ca 2 år sen när jag skulle åka och tävla på en ADCC-kvaltävling i Finland. Viktklassen jag skulle tävla i var -60kg. Jag behövde banta bort ca 1,6kg. Lätt som en plätt, trodde jag. Mitt största problem är ju att gå upp i vikt! Inte ner. Jinx här igen.
På tävlingsdagen ställer jag mig direkt på vågen och jag har ca 1,2kg att banta bort inom den närmsta timmen. Vad i h*lvete! Jag som har svultit på hela båtresan och 2 dagar innan. Jag klär på mig flera jackor och springer ner till bastun i arenan för att svettas bort vätska. För det har jag sett och hört att folk gör. Inne i bastun börjar jag febrilt jogga på det varma kakelgolvet. Jag pallar ca 20 min, sen ska jag springa tillbaka till vågen för att kolla vikten. På vägen känner jag en brännande smärta nerifrån fotsulorna och upptäcker att jag har fått brännblåsor från bastugolvet. Voj v*tto! Som de säger i Finland. Jag väger mig och har fortfarande typ hälften kvar att banta bort. Jag förstår ingenting. Jag hur ju för fasiken svettats som en gnu. Jag plockar fram ett microlax ( minilavemang), men det hjälper ju inte ett skit. Eftersom att det inte finns någon skit. De andra tävlande är så otroligt hjälpsamma och lånar ut sina kläder så jag kan svettas ännu mer. Väl inne i bastun igen börjar jag veva på armar och ben.
5 minuter kvar tills invägningen stänger, får jag och den kvinnliga viktkontrollanten gå in i damernas omklädningsrum där jag ställer mig på vågen. 60kg exakt. Det finns ingen chans på jorden att jag kommer få mera tid på mig. Jag ställer mig ännu en gång på vågen, nu så brett jag bara kan med fötterna i hopp om att vågen ska visa annat. Icke sa Nicke. Viktkontrollanten stänger av och sätter på vågen igen och säger:’ Det här är din sista chans’. 59,9kg visar den då. Puuuh! Aldrig i livet att jag bantar igen. Stressad, hungrig, mentalt utmattad och orkeslös ska man sen ställa sig på mattan och gör en bra prestation. No way! Ain´t gonna´happen´!
Då fortsätter jag att tävla i viktklasser där jag har en handfull kilon som marginal så att jag kan må bra före, under och efter tävlingen.

På ett BJJ-pass nyligen var det så dags för sparring. Jag såg att en kille räckte upp handen för att visa att han var ledig. Jag var inte sen med att kolla om han ville köra. Det ville han. Ganska snabbt drog jag in honom i min guard och började jobba på lås, men jag märkte att han knappt gjorde något motstånd. Istället tittade han runt över mattan och smålog på ett märkligt sätt. Jag vet att han inte var nybörjare för han har hållit grapplingpass på en annan klubb jag tränade på tidigare, plus att han är en aktuellt tävlande MMA-fighter. Jag påpekade för honom att han gärna får jobba lite eftersom jag vet att han kan. Då rörde han liiiite på sig. Jag fick in ett lås och han klappade. När vi började om igen smålog han igen på ett sådan där drygt sätt, typ som att kämpa på du lilla gumman men du är ingen match för mig. Jag kan hålla med honom om att han lätt skulle kunna paketera ihop mig på två röda, men att inte ens anstränga sig det minsta på sparringen är så j*vla töntigt och osportsligt. Var han rädd för tjejbaciller eller vad tusan var det frågan om? Efter att jag nästan satte ett till lås på honom sa han plötsligt : ’ Tack för sparringen, men jag är helt slut. Är det ok om vi avbryter?’ Självklart, sa jag och tänkte för mig själv att det här var första och sista gången jag sparrades med dig, imbecill.

Barnträningen rullar på…
En gång i början på en uppvärmning var det ett av de små liven som släppte ena riktiga smyg-äggmök-bomber. Man skulle kunna tro att det var någon som gick runt med en rejält nedbajsad blöja, men då alla har passerat blöjåldern var det ingen trolig förklaring. Tack o lov tömdes artilleriet efter att kullerbyttsvarven var slut och den vanliga gym/kamportslokaldoften kunde åter göra entré i luktsinnecentrat.
Man kan skatta sig lycklig att varje gång någon på vuxenträningen råkar släppa sig då de tar i, så luktar det oftast inte. Vissa gånger låtsas man som om man inte hört träningskamraten och andra gånger kan man inte låta bli att brista ut i asgarv då någon påpekar det inträffade.
En kille jag sparrades med nyligen kläckte ur sig ett nytt uttryck och kanske en ny teknik inom grapplingen, efter att ha släppt sig: ’Jag pruttade bort dig’.

För ett tag sen fick jag mig en redig mörbultssession av min världsklassiga thailändska massös.
Hon knådar, drar i mig, stretchar och har sig. Ont ibland, oftast skönt. När hon arbetar igenom min rygg känns det som om hon putsar en kultavla. Knutor finns det gått om.
Hon är en tvärhand hög, tar i som en skogshuggare och full av prat.
Jag har ibland svårt att förstå vad hon säger, så då har jag kommit på att om jag upprepar det hon sagt så brukar det lösa sig till slut.
Som nu senast:
-Fise’ du? Frågade hon medan hon masserade mitt ena lår.
-Om jag fiser? Undrade jag frågande och kunde för mitt liv inte komma på att jag lagt en rökare.
-Ja, fise’. Ska jag ta på element?
-Eeeh, jaha. Ja tack. Jag fryser lite….

Må gott och rulla flott!