Har under några dagar nu försökt komma över den stora besvikelsen som Brasileiro bjöd på. Förlust i första matchen. Det värsta var inte förlusten i sig, en förlust måste man kunna ta som tävlingsaktiv idrottare. Men om jag förlorar vill jag att det beror på att min motståndare var bättre än mig. Att förlora och känna att man inte fått visa vad man kan, att förlora för att huvudet inte var med, att förlora fast än man känner att: – jag kan så mycket bättre, det är det värsta. Jag ska däremot försöka ta med med mig känslan med anledningen att jag inte vill känna den igen.

Förberedelserna för tävlingen var bra fram till sista veckan då jag åkte på en förkylning och blev utan träning ett par dagar. Vikten funkade bra även den fram till de sista dagarna då kroppen sa stopp och inte ville bli av med det där sista kilot. Resultatet av detta blev stress på tävlingsdagen för att få bort det sista samt ingen vätska ett halvt dygn före. Optimalt? Nja. Dock skönt att veta att jag kan komma ner i vikt dock då det innan den här tävlingen var länge sedan jag tävlade i -53,5 . Snart är det dags att köra igång med viktnedgången inför Worlds. Tar lite längre tid på mig den här gången än förra och hoppas på att slippa tappa så mycket vätska.