Jag har inte pratat så mycket om annat än träning, tävling och lite vardagsbestyr tidigare i min blogg. Men jag känner att det börjar bli dags nu. Jag tillsammans med många andra har väl säkert läst inlägget om när Dean Lister tar hjälp av en tjej på under seminarium i Oslo för att visa en teknik och får henne att göra det så att det ser ut som hon runkar av någon, medan resten av gruppen, samt Dean själv skrattar glatt åt situationen. Ni kan läsa inlägget här http://womensmma.com/news/prominent-grappling-instructor-student-pantomime-hand-job-front-class-dean-lister-nbd/.
Det här är inte första gången något liknande heller och antagligen, tyvärr inte sista heller. Vi har hört historier om kvinnor som blivit våldtagna, sexuellt trakasserade och förnedrade inom grappling/MMA-världen. Jag har personliga erfarenheter av liknande saker, har kvinnliga vänner som har det och som i sin tur har vänner med liknande historier. Likväl som det förekommer sexism finns det även på många håll en utbredd homofobi med många gånger osmakliga skämt som en konsekvens. Jag har manliga träningspartners som har berättat rent sjuka historier om vad som sägs inne i killarnas omklädningsrum. Det finns en machokultur inom den här världen, folk kan förneka det så mycket de vill men det blir bara löjligt. Det finns självklart bättre och sämre exempel på klubbar och individer men rent generellt finns det mycket att önska på detta plan. Det skapar inte bara jäkligt osoft stämning på klubbar och för många som tränar, det bidrar även till att exkludera vissa grupper från att träna våra underbara sporter. Jag skulle vilja påstå att personer som på något sätt avviker från normer vad gäller kön, etnicitet, sexuell läggning etc på vissa håll kan riskera att stöta på obehagligheter i form av trakasserier, mobbning med mera. Vad jag tycker är viktigt att tänka på är hur vi förhåller oss till dessa problem och väljer att tackla dem i framtiden. För ett är säkert, sånt här försvinner inte av sig självt utan det krävs aktivt arbete och kunskap om frågorna. Och en öppen diskussion. För det är tyvärr så att hur insatt och kunnig man än tycker att man är så finns det alltid dimensioner och aspekter av problemen som man inte tänkt på eller vet hur man ska förhålla sig till. Några saker man skulle kunna fråga sig är hur stora krav ställer vi egentligen på våra klubbar och tränare, hur mycket kunskap finns det om genus, jämställdhet, rasism, mobbning, lika-behandling och liknande i klubbarna, ska det ligga på enskilda individer att driva på i sin egen förening för att det ska bli bättre eller ska det finnas någon slags styrning uppifrån? Jag vet inte i dagsläget, men jag tycker det är hög tid att vi börjar öppna upp och prata om det här i större utsträckning. Ofta är det också så att folk handlar på ett visst sätt utan att ens tänka på att det kanske inte är passande. Många gånger handlar det enbart om kunskapsbrist och det är ju lätt att ändra på. min förhoppning är att svensk grappling ska bli en bättre plats för ALLA som vill utöva sporterna, att alla ska kunna komma ny till en klubb och känna att wow, här var ju riktigt sjysst, hit vill jag komma tillbaka. Det ska inte bara vara förunnat starka individer med redan stark självkänsla och självförtroende utan föreningarna ska kunna hjälpa människor att bygga upp detta. Men då krävs det att vi alla hjälps åt och jobbar åt det hållet. För man är faktiskt inte bättre på sin sport för att man är macho och trycker ner andra. Kom gärna med kommentarer, seriösa sådana, i ett trevligt tonläge 🙂