De senaste veckorna har jag känt mig lite nere. Mycket av det berodde på hur jag åt, vilket jag berörde i ett tidigare blogginlägg. Det hade även med livet i sig att göra; allt, och då menar jag ALLT, går i perioder, upp och ner. Vare sig det handlar om träning, arbete, förhållanden eller vad som helst så kommer man alltid ha tider då det går bra och då det går dåligt. Det är helt enkelt en del av livet.

Att till en början ha lärt sig och sedan accepterat detta faktum har hjälpt mig mycket, inte bara i träningen. Men det var just vad min senaste svacka, eller kanske rättare sagt platå, berörde; träningen. Det kändes som om lite av det roliga försvann och togs över av en fysisk såväl som psykisk utbrändhet, om än en mild sådan. Jag hade låg energi, kände inte för att gå till klubben varje dag och att styrketräna var världens jobbigaste sak. Hur tog jag mig igenom denna period? Jag fortsatte träna, tvingade mig själv till klubben och pressade mig själv hårdare än vanligt.

Vissa skulle se detta som ett misstag och istället ta dessa känslor av utmattning som tecken på att det är dags att vila. Det är inget fel med det, raka motsatsen så kan det för vissa vara precis rätt beslut att ta. För mig däremot fungerar ett sådant tankesätt inte; då jag sedan ett tag tillbaka accepterat att livet helt enkelt går i perioder, vissa bra och vissa dåliga, vet jag att ja, just nu är det jobbigt, just nu känner jag inte för att göra något, men så småningom, om jag bara fortsätter, kommer jag bryta mig loss och faktiskt utvecklas. Lära mig något från hela erfarenheten. Därför fortsätter jag alltid, till och med ökar arbetsbördan när jag stöter på platåer. Jag vet att det är dessa perioder som gör mig starkare och att jag en dag kommer se tillbaka på desamma som en oerhört gynnsamma tider.

Nu känns det faktiskt som om jag kommit ut på andra sidan, helt oskadd! Glädjen är tillbaka, allt flyter bra, jag känner mig stark och utvecklingen har, åtminstone i min ödmjuka mening, gått framåt. Det handlar bara om att fortsätta framåt oavsett motgångar och hinder. Det handlar om att tro på sig själv även när det känns tungt. Man kan inte vara rädd för att misslyckas eller för att ha en dålig dag; sånt är livet och ju snabbare man accepterar verkligheten desto bättre blir man på att faktiskt ta sig igenom tuffa tider. Och, kanske viktigast av allt, så gäller det att LITA på sig själv, lita på att allt löser sig. Lita på att hårt arbete faktiskt lönar sig..